Skvaller om United Family Fia (Sofia Palm)

Det vet vi definitivt inte. Som du läser domar som om de vore sanning vet du givetvis inte.
Jag antar att du fortfarande inte förstår hur det går till. Vissa socialsekreterare skriver sina utredningar baserade på små små detaljer eller feltolkningar. Ibland lägger de till rena lögner för att vinna lvuet i rätten. Föräldrar kommer med bevis från lärare, nätverk, bup allt möjligt, som inte ens domstolarna tittar på. Domstolarna litar blint på socialtjänstens utredning, mer än skriftliga bevis. De nekar muntliga vittnen från sakkunniga, skola och vård exempelvis. Vad enkelt det vore om externa utredningar av lvuen tilläts. Näe, men det går minsann inte! Hur skulle det se ut om det visar sig att samhället fallerat så till den milda grad att tusentals barn blivit fråntagna sina föräldrar utan egentlig giltig orsak?

Vården i Mora kan inte intyga några diagnoser om hon inte bodde där när hon förlorade vårdnaden om de 2 äldre barnen pga psykisk,ohälsa .
När de 2 första barnen omhändertogs flyttade M tillbaka till Brasilien några år för att sedan flytta till Sverige igen och fick nya barnet med en annan man än den som hon har de äldre med .
Socialtjänsten har dock tillgång till hennes historik av psykisk ohälsa från föregående ärende , Mora har bara nutiden gällande akut reaktion när yngsta barnet togs , de har inte kunnat se vad hon medicineras med tidigare utan bara de antidepressiva och atarax hon fått av dem när hon sökte hjälp pga socialtjänst började utreda förra hösten

Det är uppenbart att du har en egen agenda och sannolikt fråntagits dina barn eftersom du så onyanserat för fram bristande argument men utöver det så när jag skriver du/dig i inlägg riktar jag det väldigt sällan mot individen utan ett du, rent allmänt som kan beröras av vad jag skriver.

Som så ofta när jag för fram saker blir det ringar på vattnet. Jag vet att folk läser och snappar upp saker jag säger även om de flesta inte låtsas om det. De här individerna är mig obekant, faktum är att jag själv tvekar på att ta hand om andras barn när man inser vilka extremister det kan förekomma i att sabotera men jag vill utgå ifrån att majoriteten föräldrar faktiskt vill sina barns bästa och menar väl.

Det framstår som om budskapet med tjänstemannaansvar gått fram. Givetvis förekommer det en rad fel inom olika instanser vilka kan fortgå mer pga. att människor är skyddade i att agera maktkorrupt och extremt sällan kan ställas till svars. Det krävs då att folk ovanfrån ingriper istället för att man underifrån får sina rättigheter jämlikt och utan att särskiljas från andra medborgare när det kommer till dem. Detta är självklart ytterst allvarligt och ett systemfel. Man ska inte kunna arbetsvägra när det handlar om att genomföra sina arbetsuppgifter korrekt i samhällets tjänst.

Men att det förekommer fall av att människor felaktigt fråntas sina barn, innebär även det motsatta. Att de felaktigt också får behålla sina barn, att utredningar inte görs ordentligt eller som i kritiken mot familjehem- att bra människor får problem med socialtjänsten och blir av med uppdrag och sämre människor får behålla dem. Det är med andra ord inte enkelriktat.

Sedan vågar jag säga att majoriteten av människor inom socialtjänsten, psykiatrin, vården, rättsystemet, kriminalvården och så vidare arbetar efter en genuin och rättvis uppfattning av att försöka värdera vad som är bäst samtidigt som arbetar för att sköta saker korrekt. Det saknas med andra ord en illvilighet av att skada människor och i det brister all propaganda om att alla omhändertaganden eller ingripanden skulle vara fel.

Att kunna reproducera sig och få barn är inte ett bevis på att man är en god människa, att man har rätt eller att man är en fungerande förälder. Alla människor är inte lämpliga att ha barn eller djur och när det gäller försvarslösa måste någon ingripa för deras bästa även om individen själv egentligen inte menar att göra fel när det kommer till skötsel och omvårdnad. Barn kan inte, liksom djur, tala för dem själva. Skillnaden är att de som tänkande varelser har ett behov av föräldrarna även om föräldrarna inte fungerar adekvat.

Min upplevelse är att mänskliga rättigheter och Barnkonventionen går för långt i föräldrarnas rättigheter eftersom de bygger på omständigheter av helt annan karaktär än när föräldrarna är förövare alternativt saknar förmågan att sörja för barnens väl och ve. Barnets bästa är absolut inte att tvingas underkastas föräldrarnas olika system oavsett om det rör religion, kultur eller funktionsförmåga. Barnet ska aldrig behöva anpassas efter vanvård, hedersförtryck, våld, svår psykisk ohälsa, missbruk eller religösa/kulturella idéer gällande könsstympning (i det även omskärelse inräknat). Barnet ska aldrig kunna nekas nödvändig sjukvård såsom blodtranfusioner, akutvård, samhällsviktiga vaccinationer såsom mot TBC, mässling, påssjuka etcetera. Får du inte tatuera in en båt på barnets rygg ska du inte heller tillåtas skära av den förhuden i icke medicinskt syfte.

Att vara förälder innebär inte bara en rad rättigheter utan även en mängd skyldigheter inför barnet. Dina personliga övertygelser ska inte inskränka på barnets personliga frihet. Själv har jag som jämförelse tagit hand om många barn genom mitt liv. En hel del är idag vuxna men inte en enda kan berätta om mina olika politiska tankar, vad jag röstat på eller mina personliga trosföreställningar. Som exempel tog ett barn för några månader sedan upp saken med att jag är "både muslim och kristen" eftersom barnet är i åldern då det fabuleras mycket när det handlar om att navigera sig i tillvaron. (senare förskoleålder och tidigare skolålder). Detta har jag givetvis aldrig påstått då jag enbart är kristen men barn fyller igen luckor med fantasier och vad de tror är innebörden i vad som skett/sagt eller är. Det kommer sig naturligt av att jag inte serverar griskött. Det är med andra ord de ytligare kulturella delarna. Sedan har föräldrarna en rätt att uppfostra sina barn efter vad de upplever är korrekt. Den djupare delen.

Men det djupare planet får aldrig vara i strid med barnets frihet att själva en dag som vuxna ha självbestämmanderätt, åsiktsfrihet och orientera dem själva i livet med vad de vill ha för utbildning, vilken partner de väljer och hur de själva ställer sig inför olika åsikter och föreställningar om livet.

En del människor missar de bitarna när de tolkar de mänskliga rättigheterna och den egna rätten. Du har inte fritt utrymme att göra vad du vill. Vi har inte, med de mänskliga rättigheterna friheten att agera hur vi vill kring andra människor baserat på vår egen rätt utan vi måste samtidigt visa var individ, även de barn vi möter eller skaffar, samma rätt vi själva har.

https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten
Vart fall av de här människorna är individuellt men att Sverige antog Barnkonventionen som lag var ingen slump utan handlar om den riktlinje Sverige arbetar efter. Det är alltså direkt lögn att vi skulle ha en linje av att vilja skilja barn från deras föräldrar. Tvärtom är föräldrarnas skydd så hårt åtdraget att barn som utsatts för grovt våld, sexuella övergrepp och än fler trauman ändå inte tillåts adopteras bort utan istället kan tillbringa hela uppväxten runtflackandes mellan olika hem (som även de kan variera i lämplighet) istället för att tillåtas en stabil punkt där de rent juridiskt också kan räkna in dem själva till fullo utan att behöva leva med det överhängande hotet om att skickas vidare. Så ni måste sluta ljuga om hur Sverige arbetar. Det finns tusentals barn därute som berövats rätten till ett fast hem på grund av att förövarna samtidigt varit deras biologiska föräldrar eller för att föräldrarna kanske aldrig haft intentioner av att ta hem barnen igen.

I fallet med barnet som vägde 6,4 kg och nästan dog finns det god dokumentation förutom domar , pappans och mammans egna ord under rättegången om varför barnet och mamman fick en mycket begränsad kost en allergi pappan diagnostiserat genom google ..Barnet gick upp 1 kg på kort tid efter att det omhändertogs och hade inga problem att äta mer än nötsmör och råris

Problemet är att du gör alla möjliga tolkningar av allt möjligt. Du har heller inte läst vad jag har skrivit. Alls. Jag har skrivit att soc gör fel åt alla håll.

Om det är någon här som har en agenda när det alla som har ägnat timtal åt att läsa föräldrars domar och kollat alla deras videos.

Om du hade läst vad jag hade skrivit hade du läst att deras utredningar slår åt alla håll, barn som borde tas om hand och barn som inte borde ha omhändertagits. De har ingen utbildning för att göra rättssäkra utredningar. Polisen har den utbildningen.

Det blir fullständigt ointressant att debattera med dig när du exempelvis skriver att jag "onyanserat för fram bristande argument". Du bara slänger ur dig något utan att skriva vad som är onyanserat eller bristande argument.
Jag har tidigare delat Bo Edvardssons text. Läs den så förstår du lite mer om hur socialtjänsten arbetar.

Undrar om det är tillåtet att hennes samtal med myndighetsperoner livesänds i högtalartelefon?

Det borde vara tillåtet så länge ingen privat information ges, så att allmänheten får kännedom om hur det går till.

Nej det är fel att människor inte kan ställas till svars, åtminstone bör det finnas granskningar av enskilda arbetare, precis som människor utreds genom anmälningar till socialtjänsten.

Däremot tas inte barn lättvindigt. Jag har anmält tre gånger rörande oro för barn och även oro kring vuxna. Socialtjänsten är inget system med en massa tvångsomhändertagningar som sker. Tvärtom så gör de för lite när man kontaktar dem för att förklara att det finns behov. Jag har aldrig, och kommer heller aldrig göra så, anmält anonymt. Min oro kring någons situation ska inte resultera i att vederbörande behöver misstänkliggöra människor omkring dem utan jag vill att om jag gör en anmälan har personen ett ansikte på mig som anmälare och lite mer förståelse för att det inte handlar om en attack. En person jag anmälde stövlade socialen i hos akut när hela livet fungerade för personen och i det familjelivet. Det beror på att somliga använder systemet för att misskreditera och skada andra. En sårbar människa ska inte utsättas för utredningar på jävelskap då det är stressande för dem och väldig utelämnande varje gång socialen kommer utifrån och utan att de bett om deras närvaro. Däremot så är inte socialtjänsten synonym med att det sker särskilt mycket allt. Systemet är extrem dåligt. Jag blev inte ens akut omhändertagen efter att jag vid elva års ålder försökte begå självmord och sedan dumpades på lasarettet att ensam övernatta för att min förälder "inte orkade och upplevde sjukhuset som obehagligt att vistas på". Jag har aldrig haft de problem med att avläsa situationer och människor och garanterar dig att jag ansågs vara i särskild potentiell fara/utsatthet av åtminstone en av sjuksköterskorna som vädjade mig att berätta om varför jag mådde dåligt. Alla barn som försöker begå självmord bör med omedelbar verkan tvångsomhändertas för att starta utredning kring dess situation i skolan och hemmet. Men inte ens när barn inte ser annan utväg än döden, reagerar samhället med akut omhändertagande.

Barn omhändertas ytterst sällan hur sjuka eller dysfunktionella föräldrarna än är. Generellt är allt "frivilligt" även medverkan vid utredningar. Varken föräldrar eller olämpliga människor som godkänts av socialtjänsten ifrågasätts så mycket som de borde. Sedan är det lämpligaste att man istället gick in med mer kontinuerlig kontakt med stödinsatser såsom boendestöd utan att förälder skulle kunna välja bort sådant när man har starkare underlag på dysfunktionell familjesituation.

Det ska till och krävas mycket för att människor inte ska få en ny chans. Målet är i den absolut vanligaste meningen, att en dag kunna sammanföra föräldrar och barn med varandra. Ingen blir av med sina barn för all framtid för att man haft problem av allvarligare grad en tid men vi måste ingripa när föräldrarna är i allvarligt dåligt psykiskt skick, är i aktivt missbruk, har ett livsstillskriminellt leverne eller liknande livssituationer som kan förändras längre fram. Men den tragiska sanningen är att de flesta mycket sjuka föräldrar, missbrukare, kriminella eller andra människor aldrig ens utreds ordentligt trots att socialtjänsten fått kännedom om de problem som förekommer.

Det problem jag anar mig se (ej fakta utan min tolkning) är att föräldrar som inte kan tala för dem själva, har lägre intelligens och saknar skyddsnät- diskrimineras till förmån för att mer vältaliga människor som är skärpta lättare kan manipulera systemet eller skyddas inom det.

Fast de framstår, även Sofia som just människor med problem.

Problemet med Sofia är att hon behöver genomgå en ordentlig utredning om hon inte har en diagnos ställd. Hon behöver utesluta olika tillstånd samt få adekvat stöd av en professionell person som är kunnig och kan hjälpa henne att navigera sig i det som sker och hennes tankar och känslor. Vilket är svårt eftersom människor som fungerar mycket annorlunda har svårt att mentalisera människors upplevelser när de är alltför olika dem själva.

Sofia uppträder autistiskt och på vis människor som ibland är mindre begåvade kan göra men jag ser deras funltionsnedsättning många gånger som mer autistiska symptom än främst intellektuellt (jag syftar med andra ord på människor som inte fått diagnosen autism ställd utan intellektuell funktionsnedsättning). Hon framstår ha en kontinuerlighet utan att bli alltför aggressiv om än sådant kan uppkomma vid stor stress för en autistisk individ för att jag skulle vilja hålla med folks påståenden om hennes beteende som "maniskt" Någon helt annan diagnos kan det såklart röra sig om men jag är inte väl bevandrad i dem så vågar mig inte på att gissa något närmre mer än att en utredning behöver göras för Sofias skull.

Jag känner som sagt inte till alla omständigheter. Det ni beskriver ngn Marlenes situation som är vad jag fått uppfattning av var Sofias situation. Att hon kontaktat socialtjänsten pga oro rörande barnens pappa, våld mot barnen från pappan men även något hem och att hon därmed anses vara i konflikt och leda barnen. Kanske var någon i missbruk tidigare? Det var vad jag hade fått ihop. Det visar på en del av hennes problematik med att uttrycka sig och kommunicera, om än att hon inte vill prata om vad det var ursprungligen då det är ett sår hos henne (min tolkning).

Hon är inte lugn och saklig eftersom hon saknar förmågan och är i behov av att få hjälp, kanske även medicisnk behandling oavsett om det är för ADHD/centralstimulerande, bipoläritet/stämningsstabiliserande eller vid andra tillstånd som kräver andra läkemedel.

Jag lyssnade på henne senast idag och hör samma cirkelgång där hon har mycket svårt att föra dialog och uttrycka sig. Hennes upplevelser med de fel som skett är av stor betydelse för henne men alla människor i arbeten med människor struntar i helheten i individens upplevelser och förstår inte att de tas upp eftersom de är olösta problem. Det är endast ett minimalt fåtal i samtal som är intresserade av att lyssna, dvs inte ens majoriteten som tar emot någon i syftet att ett samtal ska ske (terapeutiskt, kuratoriskt, psykologiskt etcetera) eftersom det bara blir för mycket för dem. Den frustration hon försöker framföra är ovidkommande för samtliga hon kontaktar och gör henne till konfliktsökande med samarbetssvårigheter eftersom de inte förstår och när de gör det, såsom chefen idag så förstår inte istället Sofia vad som kommuniceras till henne. Eftersom hon inte förstår kommunikationen blir hennes upplevelse än värre eftersom det inte bara är de upplevda felen hon pekar på utan även den andres bristande förmåga att klara av att kommunicera med henne. I det fastnar hon och upprepar tvångsmässigt samma saker eftersom hon har behovet av att bli hörd och hon kan inte kliva ut ur situationen när hennes hjärna låser sig vid de här detaljerna hon upplever som fakta och helhetsbilden i samtalet hon försöker föra försvinner för henne. Hon kan inte greppa det och blir enbart defensiv eftersom hon lever i en situation där hon är kränkt (oavsett vad som skett eller inte är hennes verklighet, hennes och hennes känslor är på riktigt) och vill försvara sig utan att förstå att i det blir hon automatiskt även "saboterande" eller "oförmögen att föra dialog" och även "samarbetsovillig". Givetvis upplever hon att hennes intentioner inte hörsammas när hon tolkas som potentiellt farlig, vilket är en riskbedömning som måste göras när hon krigar på mot det system hon upplever brister tillsammans med andra utan att vara lugn och saklig.

Krocken av att hon har rätt att känna sig kränkt, utsatt och felaktigt behandlad mot att socialtjänsten och rätten måste försöka ligga steget före utifall en hotbild kan uppstå där barnen kan riskera att fara illa blir ytterligare en kränkning mot henne. Eftersom hon är aktivist mot socialtjänsten och domstolarna behöver nödvändiga försäkringar göras för att garantera att ingenting plötsligt, oförutsett sker mot barnen samtidigt så har hon med stor sannolikhet rätt i många saker hon pekar på som fel som skett.

Det är en beklaglig situation och jag är övertygad om att hon kämpar på för allt hon kan. Problemet är att ingen verkar ha velat hjälpa henne med de saker hon inte förstår i de här situationerna och det är även det en rättighet men antagligen ses hon bara som för svår eftersom hon hela tiden går till motangrepp. Något som är naturligt för en människa som upplever sig som mycket utsatt. Även möjligheten att ledas genom problemen man upplever i en tät samtalskontakt som är objektiv utan inblandning borde vara en rätt för människor där kommunikation är omöjligt.

Det är svårt att veta hur ofta socialen kidnappar barn på relativt lösa grunder.

Men du påstår att du vet att det sker sällan. Men då vill jag poängtera att du inte kan dra en sån slutsats baserat på endast dina egna upplevelser.

Varje kommun har ett eget kontor och det finns många kommuner i Sverige.

Nu verkar det som om nya stjärnor kommer att hamna hos FU, föräldrar som fått 3 barn omhändertagna varav 2 direkt vid förlossning och 1 vid kring året , mamman har även förlorat vårdnaden om 2 större barn . Ingen som helst kontakt med ngt av barnen , de nyfödda har de inte sett sedan förlossning . Detta skedde 2015 med de stora och årsgammalt barn och med nyfödda åren efter fram till 2018

FU verkar ha försvunnit från Facebook.

Fia gick apbajs och ville anmäla förtal, sedan försvann allt.

Ja, jag tolkar saker annorlunda än de flesta och har oftare rätt än vad de flesta har för den saken skull också.

Jag har en förälder som straffades för att hon inte gjorde abort, av socialtjänsten.
Jag utsattes under hela min uppväxt.

Som jag beskrev i tidigare inlägg hur en kunde "sträcka upp mig" genom att gå i strid mot mig för min mammas skull efter att jag stått en hel dag, dagen innan i tvättstuga och börja hacka på mig för att "jag minsann kunde göra något som omväxling" när jag levde som familjens slav och offer för systematisk misshandel och även försökt begå självmord pga det vid 11 års ålder. Det är någon som inte bara såg från födseln (var t.ex. min första barnvakt när jag var spädbarn) utan är även aktivt familjehem med knarkande barn, pedofil till bror som hålls om ryggen, barnbarnets pappa visade sig vara detsamma osv.

När jag själv hade uppdrag blev jag omedelbart av med det då jag uppfattade viss oro utöver att jag lämnades helt utan stöd eller minsta handledning. Jag insåg att något var mycket fel då socialarbetaren hade det där hånfulla, arroganta plötsligt utan orsak som om hon var väl bekant med mig och egentligen föraktade mig om jag trodde mig förstå eller kunna något. Dubbelkollade henne då mitt efternamn var ytterst sällsynt och så visade sig även hennes vara i den bemärkelsen att hon tycks vara mamma till min plågoande som systematiskt mobbade mig grovt för hur ful och fel jag var från 6-10 års ålder och gjorde mitt skolliv till ett helvete medan skolan skuldbelade mig.

Myntet föll ner.

Socialtjänsten som skrek åt mig att sluta ljuga så mycket när jag började berätta om fosterhemmet jag haft efter att han sagt åt mig att berätta, hade ett vanligt klingande efternamn han Edit detta är ett felminne och blandar ihop socialarbetaren jag hade vid 9-10 års ålder mot den när jag var 14-15) med men lustigt nog ringde Sofia idag en person med samma efternamn vars fru också tydligen arbetat länge inom socialtjänsten. (Men hon heter inte Anna som väl var vad kvinnan hette) Vem vet, kanske släkt Nä men vad jag menar är att vi är många som slagits sönder och samman under socialtjänsten. Redan som barn. Tänk bara käftsmällen av att mobbningen som fick dig att be till Gud varje kväll om att få dö om du inte kan få försvinna någon annanstans vid 9 års ålder för att du inte orkade mer, kom från ett av barnen till en socialarbetare.

Jag var alltid problemet för somliga utsätts enbart för att de redan är utsatta och elaka jävlar luktar till sig det och när de inte känner lukten nätverkar de mede varandra för att dra in så många de kan. Mobbare, dysfunktionella familjer, myndighetsinstanser, skolor, vård och omsorg. Man är dömd redan innan man når domstol.

"Alla mina tolkningar" baseras på djupare personliga erfarenheter. Jag känner hela det diskriminerande samhället lika väl som handen i min egen ficka. Jag vet allt om olika slags förövare. Sedan är jag till på köpet smart. Jag avläser människor och situationer kanske inte perfekt men åtminstone bättre än vad de flesta gör. Jag förstår människor och jag uppfattar saker som inte sägs.

Polisen är mer diskriminerande än vad socialtjänsten är då människor som väljer arbeten med människor i kris, som har problem etcetera har ett starkare driv för att vilja hjälpa. Polisen vill inte hjälpa människor utan sätta fast dem. De har aldrig ens utrett de mängde våldsbrott jag utsatts för tillskillnad från socialtjänsten som åtminstone då och då hjälpt mig om än efter lång tid av utebliven hjälp. Jag garanterar dig att fler socialarbetare än poliser är medkännande även om poliserna inte hånar dig öppet vilket många socialarbetare gör. Eller gjorde. Det sker nog mindre i dagens samhälle av naturliga skäl som inte förekom förr (teknologi).

Jo det kan jag då jag är väl införstådd med hur socialtjänsten arbetar. Som sagt har de under 40 års tid inte ingripit mot min förälder trots att jag till och med försökte begå självmord när jag var 11 år för att mitt liv bestod av två levande helveten, skolan med svår mobbning och min utsatthet inom min familj där jag var lika mobbad. Ingenstans var en fristad. Döden. Och i det fanns både innan och alla år efteråt, anmälningar till socialtjänsten. Senast förra året anmäldes min förälder utan ingripande.

Jag vet både familjer där omhändertaganden skett. Mitt har faktiskt blivit av med sina barn. Hans fd Hans nya har också haft problem med vårdnaden men nu är de tillsammans och ska arbeta på att få hem alla.
Ett annat ex blev även han ihop med någon efter mig varpå socialtjänsten omhändertog barn i situationen som uppkom-
En av knarkarna mitt kvarter som gick in i mitt hem utan att ha skäl till att bråka med mig, hade blivit av med sina barn av samma skäl som majoriteten brukar bli.
En fd vän blev av med sitt barn när hon valde att återvända till en våldsam man istället för att bo med sitt barn på skyddat boende.
En gammal klasskamrats flickvän tror jag blev av med barn temporärt när det blev skyddat boende.
En granne från förr som framstod som välfungerande hade av oklar anledning inte fått ha sina barn eller liknande men en av dem var på besök och framstod som välartad. De hade en god relation.
En intellektuellt funktionsnedsatt person jag var bekant med hade blivit av med barn pga oförmåga till omsorg.

Tänker jag efter så finns det nog många fler än så men bortser vi från omhändertaganden tillkommer alla fall där en av föräldrarna inte fått ha sina barn och inte eller knappt, träffa dem.

Men något jag känner till ännu mer är det otaliga fall som är många gånger fler än de här människorna som oftast har missbruksproblematik med våldshistorik är alla de människor som har haft kontakt med socialtjänsten av olika skäl utan att någonsin behövt oroa sig. Alltifrån fullt fungerande föräldrar som tar hand om sina barn och är närvarande föräldrar till människor med olika svårigheter i livet.

Barn omhändertas inte på lösa grunder. Alla kring en människa skulle reagera om så vore. En anmälan till socialtjänsten kan komma däremot av lösare grunder såsom anmälningsplikt eller någon oro någon har eller skolan, BVC osv. Oftast kan majoriteten föräldrar känna sig trygga i de kontakter som tas och risken för att socialtjänsten bara tar någons barn är mer eller mindre obefintlig.

Det innebär såklart inte att fel inte kan ske och när de gör det behöver de åtgärdas. Det sak förekomma allvarliga brister och faror för ett barn för att omhändertagande ska ske och när det skett ska barn återföras med sina förälderar så snart som möjligt.

Jag vet hur socialtjänsten arbetar. Jag är väldigt van vid att de förekommer här och där och majoriteten föräldrar behöver absolut inte känna rädsla och oro för att bli av med sina barn om de dyker upp i något sammanhang. Och om livssituationen för tillfället är djupt problematisk så ska de människorna minnas att majoriteten får tillbaka sina barn. Omhändertaganden är en sista utväg som ingen önskar ska ske i onödan och att få hjälp av socialtjänsten eller kanske till och med ha fått en orosanmälan lämnar ingen i ett förlorat lopp. Systemet är inte till för att man ska kunna ringa socialtjänsten för att skada en annan person. Så fungerar det inte. När socialtjänsten kontaktas är det inte ens säkert att en utredning startar. Och när utredningen startar är det barnen som far illa som skadas av systemet då de generellt alltid skickas hem till föräldrarna som får en kopia med vartenda ord de sagt på posten efteråt. De föräldrar som sköter sig med barn som mår bra med dem behöver inte oroa sig. Inte ens majoriteten människor som har olika former av problem behöver känna oro mer än att tolkningsföreträdet går in där och gör det subjektivt kring hur problemen kommer upplevas.

Yara, placerad hos släktingar som var hennes enda anhöriga i Sverige med en rad allvarliga anmälningar folk gjorde (eller avstod). https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rL9qmm/attaariga-yara-ville-inte-ga-hem-blev-mordad-samma-dag

Bobby som isolerades och där det bör ha funnits skäl till allvarlig oro innan han dog lika våldsamt och illa som Yara https://www.expressen.se/gt/bobby-10-torterades-till-dods-dumpades-i-sjo/

Det är bara två barn av en massa i samhället där det slutat med mord, om inte mot barnen kan en av föräldrarna mördats av den andre. De barnen är värda att vi inte glömmer vad som kan ske om vi inte ingriper. Läs vad de utsattes för och läs sedan alla domar som inte slutat i mord vad en mängd andra utsatts för.