En olycka, som skulle blivit världskänd om den skett i USA och inte i Finland, inträffade natten mellan den 30 och 31 juli 1939 på hotellet Aulanko (på svenska stundom kallat Karlberg) i Tavastehus. Ett sällskap från filmbolaget Suomi Filmi hade tagit in där för att koppla av en smula efter inspelningsarbetet med societetskomedin
Rikas tyttö (
En rik flicka). Huvudrollsinnehavaren var en söt och sportig 19-åring,
Sirkka Sari (egentligen
Sirkka Linnea Jahnsson), hemma i Perkjärvi på Karelska näset. Hon betraktades redan som ett av den finska filmens stora framtidslöften, trots att
En rik flicka bara var den tredje filmen hon spelat i.
I sällskapet på Aulanko ingick även regissören
Valentin Vaala, övriga skådisar och teknisk personal, samt en av Vaalas bekanta, en 27-årig löjtnant och bemärkt friidrottare vid namn
Jaakko Sauli. Sari var själv förlovad med en annan löjtnant, 27-årige
Teemu Linnala, som dock just då befann sig på manöver på Karelska näset. De skulle gifta sig i oktober, var det tänkt.
Filmfolket uppsökte hotellets restaurang, det serverades kräftor, champagne och konjak. Man festade, dansade och hade kul. Framåt midnatt kände Sari att hon behövde lite frisk luft. Tillsammans med sin danskavaljer löjtnant Sauli for hon upp med hissen till femte våningen och ilade glatt ut på takterrassen, som badade i månsken.
Hufvudstadsbladet skrev den 2 augusti:
Av outredd orsak - synbarligen endast för att visa sina idrottsliga talanger - klättrade fröken Sari upp längs brandstegen på hotellets över 20 meter höga skorsten. Denna är upptill försedd med en barriär och påminner därför i mörker rätt mycket om ett utkikstorn. I den tron steg troligen även fröken Sari över räcket och möttes i samma ögonblick av sitt öde. Hon föll ned i skorstenen och ljöt en ögonblicklig död.
Löjtnanten såg inte Sari falla, han märkte bara att hon var försvunnen. När han begrep att flickan fallit ner i skorstenen störtade han för att larma hotellpersonalen. Saris kropp hittades i pannrummet, utan några svårare yttre skador.
Saris död blev mycket uppmärksammad i Finland, och en sökning i KB:s tidningsdatabas visar att även
svenska tidningar skrev om olyckan. Krigsmolnen hade redan börjat hopas, och det gav näring åt en mängd konstiga rykten. Det påstods att Sari begått självmord, eller att hon fallit offer för ett triangeldrama med henne och de bägge löjtnanterna, eller att spioner på något vis var inblandade ...
Sirkka Sari begravdes den 5 augusti på kyrkogården i sin hemort Perkjärvi. Mycket folk hade samlats för att ta farväl av den unga starletten. Fyra månader senare utbröt vinterkriget, och under striderna förstördes både kyrkan och kyrkogården. Vid fredsslutet i mars 1940 måste Finland avträda området till sovjetimperiet. På 1990-talet och efteråt har man försökt lokalisera Saris grav, men utan framgång.
Jaakko Sauli sårades svårt i striderna vid Viborgska viken den 11 mars 1940, och dog på sjukhus dagen efter, en dag före vinterkrigets slut. I ett brev till familjen hade han skrivit:
Vad än må ske, så tar vi emot det med lugn. Någon gång kommer ju stunden för var och en, och nog är det ju mer passande för en finsk man att stupa i strid än att tyna bort i sängen.
Teemu Linnala skulle däremot överleva kriget, trots att han sårades två gånger. Han steg i graderna, tog avsked som överstelöjtnant år 1966, och verkade sedan till 1970 som planerare vid befolkningsskyddet. Han beskrivs
i nekrologen som en verklig gentlemannaofficer, han spelade cello, var en entusiastisk manskörssångare och körledare, och mycket verksam i krigsveteransammanhang. Han dog den 19 februari 2003, 90 år gammal.
