Jag tänker på General Adrian Carton de Wiart som sårades i strid ett flertal gånger som officer i brittiska armén. Han förlorade ett öga redan före första världskriget och sedan förlorade sin hand och satt i tysk fångenskap en god del av andra världskriget. Under första världskriget fick han Viktoriakorset. Sedan halkade han på en kokosmatta hemma hos en vän 1947 och blev skadade ett flertal ryggkotor. Han dog inte av det men blev aldrig återställd. Som ödets ironi passar han nog i tråden.
Man lever hela sitt liv i tron att man har värdighet och kan räkna på sig en viss sorts värdighet genom att överleva krig. Sedan halkar man på en kokosmatta (vad fan är en kokosmatta?), eller får en gris i skallen.
Göran Kropp som överlevde en natt på Mount Everest. Och dog under en träningsolycka. Det känns bara dumt.
När de grävde för fjärrvärme utanför knuten för många år sedan kom ett ungt par gående, och killen lyckas trilla ned i hålet som är 1,5 meter djupt och dö på fläcken. Det kräver också talang.
Hörde om en trafikolycka där en bilist körde på en älg som gick i två delar, bakkroppen slungades över l motsatt körbana och går genom fönstret på en lastbil där föraren dog. Om jag minns rätt var det så och i Stockholmsområdet. Om någon har fler detaljer vore det intressant
Det är två tillfällen då jag iakttagit fakta, som gett mig osannolikhetskänsla: Den ena gången var 11 septemberattacken - sånt obehag för jag inser rapporteringen stämmer inte.
Och den andra gången var satellitbilder av Fukushima. Bilden visar den reaktorn som jag redan kollat många gånger. Men reaktorbyggnaden är inte längre tydlig. Det ligger stora pelare utslängda från 'byggnaden'. Jag tittar närmare och inser de där pelarna är 2 meter tjocka och var de som var stommen i byggnaden. Hela övre delen av reaktorbyggnaden är bortblåst. Naturligtivs ökar overklihetskänslan av att ingen rapporterar om det. Bara ytterligare en vätgasexplosion - vid det här laget hade jag vant mig vid att reaktorbyggnaderna poppar som popcorn. Men denna tredje reaktorn är ju något annat.
Overklighetskänslan ökar även av att Tepco - ägaren till verket fortsätter rapportera tryck och temperatur inne i de reaktorer som om inget hade hänt.
Den första stora osannolikhetskänslan som jag fick av 11:e september-attacken kom sig av en reporter som råkade befinna sig på plats utanför pentagon - han riggar sin kamera och står framför hålet i byggnaden, och säger: No plane has crached here - not even close to pentagon.
Kontrasten till nyhetsrapporteringen är som natt och dag.
Det här är inte en olycka men väldigt oturligt/osannolikt. Men det var en man som gjorde sin sista dag på jobbet inför pensionen. Låste dörren på sin entreprenadmaskin, föll ihop på marken och dog.
eller som idag han som skulle gå i pension o kör på en lastbil med tåget och dör.
2014 valde Justin Lyons, Irwins kameraman som var med när Steve Irwin dog, att göra ett uttalande om händelsen: de skulle tillsammans utföra ett sista dyk då de stötte på spjutrockan, som högg hundratals gånger på bara några sekunder. I intervjun berättar Lyons om Irwins sista ord: "I'm dying." (Jag dör.) Irwin fördes därefter till de närliggande Low Isles och Lyons försökte med hjärt- lungräddning i cirka en timme innan de fick hjälp av läkare som dödförklarade honom.
Jag har för mig att när han dog så cirkulerade det en OERHÖRT pixlig/grumlig film som påstods vara film på när han blev dödad. Undrar om den finns kvar online och om det verkligen var attacken.
Har för mig att man inte alls såg vad som skedde på den där filmen.
