Citat:
Ursprungligen postat av
Hovslättsmannen
Det tror jag inte. Jag vill bara sätta saken i perspektiv. När man är tonåring så är det helt normalt att göra "dåliga val". Det ingår i föräldraansvaret att hantera det, även längre upp i åldrarna. Det som däremot är ett dåligt val är att bränna relationen med sin egen unge, för några utlagda tusenlappars skull, när ungen nätt och jämnt blivit myndig.
Var glad att ungen kom hem efter tio dagar och bad om hjälp. Det hade mycket värre för alla om ungen inte gjort det, tro mig. Många slår in på en dålig bana i livet, för att de inte vågar åka hem till mamma och visa sig svaga.
EDIT:
Jag anar en NPF-problematik hos TS, en "rätt ska vara rätt"-attityd, där en lånad tusenlapp är viktigare än både vänskap och blodsband.
Till att börja med har du tagit bort den första delen av texten du citerar...
Och det perspektiv jag presenterat vägrar du helt sonika att se. När uppgivenhet och utmattning satt sig så kommer inte kritik och hets om moderskärlek hjälpa. Energin är slut. Du har dessutom själv tagit upp att ts är sjuk, hon har väl nog med sig själv och därför behöver samhället eller någon annan ge ett handtag med dottern.
Dessutom så hjälpte ju ts faktiskt hem sin dotter så där behöver du inte gnälla och hon säger själv att hon gjort annat också för barnet.
Att vilja att ett vuxet barn betalar hemma är ju för att den ska förstå att man framåt i livet måste fixa saker som hyra, mat och hygien själv. Det handlar knappast om att jävlas. 3000 kr för allt inklusive mat är dessutom långt ifrån ocker.
Nåja jag hoppas det löser sig för dem båda men att ts dotter ska bo kvar hemma tror jag inte är bra för någon av dem.
