Citat:
Ursprungligen postat av
HAARP
Vid obduktionsföredragningen diskuterades det också skottvinklar och troligt längd på GM. Det och andra vittnesuppgifter ger inget stöd för att GM skulle varit så kort som 170cm.
Det här är ju en lång diskussion i sig, men låt gå för det. Polisen utgick i alla fall från att mördaren skulle vara 170-180 cm lång, och när jag jobbat vidare med det så har mina resultat pekat på att han ligger i nedre änden av det intervallet. Men poängen här är att polisen själva lämnade öppet för att mördaren kunde vara så pass kort som 170 cm, det ligger inom intervallet.
Det finns två sätt att tackla frågan om mördarens kroppslängd. Det ena är att samla ihop vittnesuppgifter och sedan försöka sortera och väga ihop dem på något sätt. Det andra är att använda sig av obduktionsresultaten och ballistiken för att genom vinklar och kulbanor försöka skatta mördarens kroppslängd.
Båda dessa angreppsvinklar är förstås behäftade med mycken komplexitet och många svårigheter, vilket man också får hålla i bakhuvudet medan man arbetar på problemet. En fördel med att använda olika angreppsvinklar är att de "bekräftar varandra", med vilket jag menar att mördarens kroppslängd ändå måste vara lika oavsett angreppsvinkel.
Om resultaten från olika vinklar inte blir lika så är något fel, och då får man jämka tills man har ett konsistent resultat. Med det menar jag naturligtvis inte en exakt siffra på centimetern utan ett centralpunkt med felintervall åt bägge håll.
Här får man även använda lite sunt förnuft för att ungefärligen ange felintervallen, som verkar ligga kring plus/minus 5 cm. Mycket närmare än så kommer man realistiskt sett inte, men mycket bredare än så får det heller inte vara för då blir resultatet oanvändbart i praktiken.
Av de två ansatserna så är den vanligaste att utgå från vittnesmålen. När man gör det får man emellertid ta hänsyn till ett antal faktorer. Det finns nog ännu fler men här är i alla fall några:
• avståndet mellan vittnet och mannen
• om vittnet är närsynt eller alkolholpåverkat
• om vittnet är distraherat och tidslängden på iakttagelsen
• om vittnet sitter i en bil eller står ute på gatan,
• om vittnet får vrida på huvudet för att se
• om vittnet ser mannen framifrån, från sidan eller bakifrån
• ljusförhållandena vid platsen där iakttagelsen gjordes
Den allra viktigaste faktorn sparar jag till sist, nämligen om det finns någon referenspunkt i form av andra personer i närheten som man kan relatera kroppslängden till. Vi har två kategorier.
I Palmemordet handlar den första kategorin då om att göra iakttagelsen före skotten dvs medan paret Palme fortfarande är på benen. Nu finns visserligen någon kort sekund mellan det att Olof Palme rasar i backen och det att Lisbeth Palme hukar sig ner, och då kan man i alla fall teoretiskt tänka sig att något vittne kunnat jämföra mördarens kroppslängd med Lisbeths i det mellanrummet.
Den andra kategorin handlar om att jämföra med sig själv dvs den egna kroppslängden blir referensram. Det förutsätter då att vittnet befinner sig tillräckligt nära och naturligtvis även att vittnet självt är på fötterna och inte sitter ner. Så är fallet med Anders Björkman, med Lars Jeppsson, och kanske i någon mån med Anna Hage som kommer så pass nära som 10-15 meter säger hon.
Ännu en viktig aspekt är kvaliteten på de förhör som utförts och när de utförts. Då är väl tumregeln att bandade förhör är bäst, medan enkla tips och sammanfattningsförhör kan vara behäftade med viss osäkerhet när polisen gör egna tolkningar. Vidare är det bättre ju tidigare förhören ligger, men som regel blir de allra tidigaste väldigt kortfattade och ibland slarviga.
Från mordnatten finns bara ett enda bandat förhör och det är Egon Enocksson. Alla andra blir sammanfattade i korthet. De förhör som följer på det brukar som regel ge de bästa uppgifterna, för då har vittnet dels fått sova och lugna ner sig lite, och dels brukar det finnas lite mer detaljer och ställas bättre frågor.
Sedan får man se upp med vissa vittnespsykologiska tendenser som klart ger sig tillkänna i materialet. En sådan är då att mördaren i många vittnens minnesbilder liksom "växer till sig" över tiden. Vad det beror på vet vi kanske inte riktigt, men det kan ju tänkas ha att göra med övergreppets natur dvs att mördaren utövar definitiv makt över offret, och då vill hjärnan gradvis mördaren som både kraftigare och längre av det skälet.
Oavsett mekanismen så går i alla fall längduppgifterna som regel uppåt med tiden, och även med sådana väldigt samvetsgranna vittnen som Anders Björkman, där mördaren börjar vid 173 cm men likväl slutar på 180 cm vid rättegångarna. Det finns många fler exempel på det här fenomenet, och då menar jag att vi måste lägga störst vikt vid de tidiga uppgifterna även av det skälet.
Utöver allt som redan sagts finns en till mycket viktig faktor i just Palmemordet, och det är huruvida mannen som vittnet iakttar verkligen är mördaren eller om det kan röra sig om en andre man i gränden enligt ett tvåmannascenario. Där får man alltså lite olika resultat beroende på om man tvingar ihop iakttagelserna enligt enmanshypotesen eller om man släpper loss en frihetsgrad genom att ha två gubbar.
När man beaktar en viss vittnesuppgift så måste man alltså ställa sig frågan om det verkligen är mördaren som denne ser, eller om det kan vara någon annan. Praktexemplet på det här är förstås Lars Jeppsson, vars längduppgift på mannen han såg visserligen är vag till en början men till slut knådas fram till 175-190 cm. Är det verkligen samme man som Anders Björkman sett bara några sekunder tidigare och beskrivit som lika lång som honom själv, alltså kring 173 cm?
Som du ser finns det väldigt mycket parametrar med i spelet, och då blir det en konst att försöka väga ihop alltsammans till ett försvarbart resultat.
Tittar vi sedan på den ballistiska ansatsen så får man utgå just från kulbanan genom Olof Palmes torso, som har en nedåtvinkel på cirka 8-9 grader i förhållande till en upprättstående kropp. Då får man även ta i beaktning möjligheten till "deflektion" dvs att kulan styrs om i förhållande till ingångsvinkeln när kulan går genom ryggraden. Det ger då upphov till en "trajectory cone" när man projicerar bakåt med hänsyn tagen till sådan osäkerhet.
Någonstans inne i den kulbanekonen sitter då vapnet, och ungefär på det avstånd som anges av krutstänksanalysen. Även krutstänksanalysen är behäftad med vissa problem, nämligen att man enbart räknade på fyratums och sextums pipor, medan det finns anledning att tänka sig en åttatumspipa på Palmevapnet. I så fall får man töja ut avståndet med en extra decimeter, men skillnaden blir ändå marginell för mördarens ögonhöjd – och därmed, efter ytterligare justeringar, mördarens kroppslängd, som vi ju försöker bestämma här.
En annan väsentlig faktor är huruvida Olof Palme stod lodrätt relativt marken (trottoaren) eller huruvida han lutade framåt eller bakåt. Då kan vi med stor säkerhet säga att han lutade sig något bakåt i själva skottögonblicket, för mördaren grep honom i axeln och då blir reaktionen att man tvärstannar och vrider sig om för att se efter över axeln. Torsovridningen som går till höger bekräftas av diskrepansen i horisontalvinkel mellan kulbanan och blodstänken. Samtidigt lär han ha tvärstannat och när man gör det så lutar man torson bakåt med cirka 3 grader. Därför måste vinkeln på kulbanan relativt trottoaren "flackas ner" lite jämfört med vinkeln genom torson.
Så här får man alltså gå tillväga, och det återstår naturligtvis fler steg innan man justerat för hur mördaren böjer på knäna vid insteget och hur huvudet böjs framåt och därmed sänker ögonhöjden när han reflexmässigt tittar nedför pipan på vapnet för att se till att skottet sitter rätt. Vi får köra en serie utförliga inlägg i så fall för att tröska igenom allt det.
Slutmålet för analysen av olofskottet är i alla fall, att man på så vis kan bestämma mördarens kroppslängd via ögonhöjden på mördaren. Det blir naturligtvis ingen exakt bestämning utan det finns felmarginaler på den.
Sedan får man göra likadant med lisbethskottet, där man får utgå från uppåtvinkeln på cirka fem grader i kulbanan genom kappan och sedan projicera den bakåt via revolverpipan och till mördarens armbågshöjd. Efter samma slags justeringar för knäböjning vid insteget som man får lov att göra med olofskottet så kan man då plocka fram en ungefärlig kroppslängd genom den ganska fasta relation mellan armbågshöjd och kroppslängd som råder för människokroppen.
Slutmålet för den analysen blir alltså en andra skattning av mördarens kroppslängd, men via armbågshöjden istället för ögonhöjden. De här två skattningarna av kroppslängden måste sedan jämkas ihop, för även om alla sådana här skattningar är behäftade med osäkerhet så är i alla fall en sak bergsäker – att mördaren var lika lång när han sköt Olof Palme som när han sköt mot Lisbeth.
En översikt där av de två ansatserna – vittnesuppgifter respektive ballistik – till att bestämma kroppslängden. Och då ser vi att så länge vi säkert kan fastslå att vittnena ifråga verkligen iakttagit just mördaren och ingen annan så måste ju samma bergsäkra förhållande råda där, nämligen att mördaren är lika lång när han kommer och sticker som när han skjuter mot Olof och Lisbeth Palme. Även här måste man alltså jämka ihop resultaten.
Jag har då gått igenom alla de här stegen för samtliga vittnen och hela ballistiken, och då har jag funnit att mördaren verkar ha varit cirka 170 cm lång, plus/minus 5 cm i felmarginal. Det förvånade mig en del, måste jag säga, för även jag hade uppfostrats i folkloren att mördaren minsann låg i Christer Pettersson-klass på 180-185 cm. Men efter all denna tröskning kan jag i alla fall säga, att det gör han nog inte utan han är minst en decimeter kortare än så.