Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Jag är inte väldigt påläst i ämnet men noterar att i två böcker som jag läst - Frånstedt respektive Gunnar Ekberg - förekommer mycket devota hyllningar av "kollegor" från specifikt England och Israel som författarna uttrycker stor tacksamhet inför att de försett dem med SÅ MYCKET värdefull information... Detta framstår som oerhört naivt med tanke på all desinformation, baktankar och olika perspektiv på händelser som förekommer inom geopolitiken och underrättelsevärlden. Ja i grunden samma tekniker som vi medborgare numera känner igen från massmedier och politiska spinn-avdelningar. Bara det att enda anledningen till att vi idag kan se och utvärdera dessa propagandatekniker idag - är att det finns alternativmedia och därmed alternativa perspektiv - i så mycket större utsträckning.

För egen del så är resonemanget mycket enkelt: OM sovjet eller östblocket hade legat bakom mordet - så borde det ju ha kommit fram vid det här laget. Eftersom väst i sådana fall skulle kunna göra ett stort nummer av det - särskilt eftersom man från dessa kretsar varit så sysselsatta med att svartmåla Ryssland under det senaste decenniet. Detta bevisar - IMHO - att västs underrättelsekretsar bara vill lägga locket på. Vilket i sin tur betyder att de själva är inblandade på ett eller annat sätt. I annat fall hade man garanterat försökt koppla mordet till Putin, på ett eller annat sätt. Hur absurt det än låter. Alltid hade det hetsat någon liten ytterligare procent mot Ryssland och för ett natomedlemskap.

Jo den inställningen kan jag både förstå och sympatisera med, även om du kanske hårddrar den lite väl. Men det jag främst undrade var kanske om du hade något på identiteterna eller adressen? Rose S, Lars-Erik N och kompani. Samt något om radiokillen Tore Winberg. Att reda ut de sakerna handlar ju inte om att peka ut någon, utan bara om att klargöra fakta.

Resten om annan kontaktyta än informationsöverföringen till lägenheten är mina idéer och därför mitt ansvar, så att säga. Ville bara nämna det till dig så att du kan hålla det i bakhuvudet när du pillrar med det här.

Det du säger om Frånstedt och Ekberg ligger väl helt i linje med det där likriktningsproblemet som jag tog upp. Problemet som jag ser det är väl att det är "den djupa staten" som i mångt och mycket kontrollerar "den öppna staten", och då blir enögdheten och likriktningen i den djupa staten liktydig med en totalitär regim som dessutom kontrolleras av främmande makt via dessa samsynta kollaboratörer. Som jag uttryckte det nu så var Palmemordet en "ödesdiger konsekvens" av just det, och i tidigare inlägg har jag beskrivit det som en uppgörelse mellan den djupa staten och den öppna staten – där den öppna staten drog det kortaste strået. Och på den vägen är det.

Vad gäller frågan om ryssarna eller jänkarna leget bakom Palmemordet så sympatiserar jag visserligen med allt du säger, men menar likväl att man gör bäst i att hålla saken öppen tills vidare. Det är väl där som jag ligger i otakt med Kegö, Barrling, Theutenberg och hela det gänget. Även om Sovjet verkar föga sannolikt av många skäl så tycker jag vi har för lite på fötterna för att kunna avföra det spåret helt och hållet. Dessutom är det väl så, att även om vi kunde utesluta Sovjet så betyder det inte med automatik att "västsidan" med CIA i spetsen ligger bakom det.

Det jag tyckte var intressant med Gunnar Walls nya är att han skickar Jägar-Nisse till Frankrike, men jag vill först titta närmare på hur han argumenterar den saken innan jag går i clinch med den här på forumet. När det begav sig så menade ju även Ebbe Carlsson att Palmemordet skulle ha varit ett gemensamt fransk-iranskt projekt, vilket då skulle motiveras med Palmes trolöshet i medlingen mellan Iran och Irak samt hans vänskapskorruption med familjen Gandhi som nöp den stora haubitsordern för Bofors' räkning mitt framför ögonen på franska Sofma. Där finns en intressant motivbild och även en "French connection", men den har kanske inget direkt att göra med jänkarna och CIA.

Det finns en del andra varianter som inte direkt utgår från supermakterna utan kommer in lite från sidan, så att säga. En "French connection" intresserar mig även av skäl som torde vara uppenbara mot bakgrund av diskussionen nu i dagarna. En relaterad fråga handlar då om logistiken, dvs hur ett för ändamålet rekryterat proffs kunnat föras ut ur landet och ner till kontinenten. Där tycker jag det finns en del saker som talar för bil till Norge, sedan reguljärflyg ner till kontinenten. När underrättelsetjänster finns med i bilden som uppkommer gärna "svarta hål" där ingen information går att få fram. Det blir svårjobbat och man får försöka så gott det går att koka soppa på en spik, eller i alla fall ett handfull spikar. Men som sagt vill jag först kika på vad Gunnar Wall har grävt fram.

Du bortser från att frånfället mycket väl kan ha varit iscensatt. Det sägs också att KGB har orsakat det. Tänkbart kan då vara att KGB:s inblandning i att han avlider i den fejkade cancern även det är en iscensättning och som orkestrerats av någon annan tjänst. En möjlig utgångspunkt är då den kraftigt toxiska och cancerogena miljö i vilken Stalker filmades. Det här är dock bara som det framstår vid en hastig anblick. Jag ska försöka titta närmare på hur de djupare, verkliga, sambanden ser ut.

Nåväl, det här är vad den sovjetiske bödeln skriver om Olof Palme i sin uppdiktade eller fejkade martyrologi.

13/1 1984 A-L säger att (utrikesminister) "Gromyko kommer till Stockholm och att Sveriges statsminister ska överlämna ett brev till honom angående mig och mitt arbete".

9/4 1984 "A-L säger att Palme skulle ha pratat med Gromyko om oss. Och han ska ha sagt att det låg utanför hans kompetensområde men att han skulle diskutera mig (oss) när han återvänt till Moskva."

8/9 1985 "Jag sa att jag var beredd att vända mig till Palme för hjälp, eftersom han i tidningsintervjuer och tv-framträdanden demonstrerat en politikerläggning som inte skulle vägra oss hjälp."

11/11 1985 "Idag träffade jag Palme. Han menade att det finns två vägar: 1. Att göra en officiell anhållan genom utrikesdepartementet om att min son ska få komma till Sverige. Något som ur juridisk synvinkel är närmast utsiktslöst. 2: Att han personligen i brev vädjar till Sovjetunionens regering om att släppa Tarkovskijs son till Väst och lämnar brevet genom den svenska ambassaden i Sovjetunionen. Alternativ 2) vore naturligtvis bäst."

Det är ju intressant att notera att du fortfarande inte bemödat dig med att plocka fram din berömda lista med 300 politiska mord, som du själv påstår ligger till grund för din expertis i sådana frågor.

Däremot har du alltså bemödat dig med att skaffa fram Tarkovskijs dagböcker (med titeln "Martyrologion") men inte i syfte att göra en normal alibiundersökning utan enbart i syfte att bilda mobb med den andre infiltratören, som också naturligtvis gjort det till en personlig sak att "försvara Andrej".

När det gäller "Andrej", ser du, så har han åsidosatt alla normala spelregler för mordundersökningar till förmån för att till varje pris försvara Tarkovskij. Det är som om det handlade om en klanmedlem vars heder står på spel.

När det däremot handlar om hela surven av andra misstänkta i Palmemordet så finns inget sådant personligt engagemang. Ingen hjärtevurm för Christer Pettersson, ingen klanmentalitet i förhållande till Stig Engström, och absolut ingen personlig sympati för Christer Andersson.

I ditt fall handlar det mer om vad som brukar kallas för "narcisstic rage", dvs att du känner dig försmådd av att någon ifrågasatt din påstådda kompetens och att någon haft mage att påpeka att ditt förhållningssätt till andra vid andra präglas av extremt hyckleri. Du har även uppenbara svårigheter med att kontrollera din tendens till att bli otrevlig och raljera, samtidigt som du projicerar precis de karaktärsbristerna på andra.

Det du nu citerar ur "Martyrologion" är naturligtvis sådant som jag redan varit medveten om, men ändå inte detaljciterat här i tråden. För när jag talar om Tarkovskij så får jag höra från dig att jag sitter i dagrummet på ett mentalsjukhus och stirrar på de kala väggarna. När du själv citerar ur Tarkovskijs dagböcker så är det däremot fullt i sin ordning. Än en gång ett otroligt hyckleri, som du späder på med att rikta ditt svar till den andre infiltratören istället för till mig som tagit upp frågan.

Jag har tidigare pekat på hur du ägnar dig åt svepande generaliseringar, i form av dina ideligen återkommande ihåliga vederläggningar. På latin-engelska kallar man ditt tillvägagångssätt för "non-sequitur", vilket är ett felslut där slutsatsen inte följer på premisserna.

Exemplen på det är många i dina inlägg, och jag har särskilt pekat på hur du påstår att Palme borde har mördats på det och det stället och på det och det viset, för annars är mordet inte "professionellt". Men det enda du åstadkommer med det är att ge din egen definition av vad "professionellt" betyder, och den definitionen skiljer sig då från normalt språkbruk, där "professionell" betyder att man hyrt in en torped för jobbet. Sedan använder du då din egen udda definition till att topprida andra, som är dumma i huvudet därför att de inte begriper att Palmemordet inte kan vara "professionellt".

Jag kan ge ytterligare ett antal exempel på hur du använder språkmanipulation för att slå blå dunster i ögonen på folk, men det givna exemplet får räcka här. Det väsentliga är att du ständigt använder sådana manipulationer för att hjälpa till med att mörklägga Palmemordet. Precis som med den andre infiltratören så ingår det kanske i ditt uppdrag.

I det här inlägget har du hittat på en ny sådan "non-sequitur", och den består i att påstå att Tarkovskijs dagböcker skulle vara "uppdiktade eller fejkade". Det är ett påstående som dels är gripet ur luften, för ingen här har påstått att dagböckerna skulle vara det i sin helhet. Men dessutom är det en sådan där svepande generalisering som du specialiserat dig på i din manipulativa verksamhet.

Vad Palmemordet beträffar behöver ju endast en väldigt liten del av den 900-sidiga dagboken vara manipulerad eller ändrad. Ingen kan säga om anteckningarna som ligger till grund för den tryckta upplagan gjorts på den dag som de avser utan de kan mycket väl ha gjorts i efterhand och då lagts tillrätta. Ur alibisynvinkel bevisar dagboken absolut ingenting, men däremot ger den en fingervisning om var man kan titta efter andra källor för att bekräfta eller vederlägga vad som står i dagboken.

Om vi för jämförelses skull tänker oss att SvT-folket som grävde igenom Christer Petterssons kvarlämnade papper som återfanns i en sopsäck i ett källarförråd hittade en kalender i säcken. Och så upptäcker de att i den kalendern så står det "Jag mår illa!" infört på morddagen och "Jag var hemma i Rotebro" dagen efter mordet.

Om du då skulle plocka fram det och hävda att Christer Pettersson måste vara oskyldig på den grunden så skulle du bli utskrattad och hänvisad till de snälla farbröderna i vita rockar. Men av någon anledning gäller inte samma regler för Tarkovskij utan här blir de personliga dagboksanteckningarna plötsligt upphöjda till någon slags lag. Det är väldigt märkligt, tycker jag, att just Tarkovskij är så känslig att just infiltratörerna kryper fram ur buskagen och lägger ner sådan möda på vederläggningarna.

Vad Tarkovskijs son beträffar så fick Palme visst aldrig iväg det där brevet som han lovat, och det kan ju lätt ha uppfattats som ett grovt svek. Istället blev det den franske presidenten Mitterand som fick ringa till sovjetledaren Gorbatjov och personligen vädja om att de skulle släppa sonen.

Hur mycket krediter till Sovjet som fanns med under bordet i det paketet förtäljer inte historien, men däremot förtäljer dagboken att Tarkovskij omgående skulle beviljas franskt medborgarskap i en gräddfil där han slapp gå igenom hela processen med uppehållstillstånd och tillhörande prövningar.

Här måste man ju undra hur och varför de kunnat ordna ett sådant undantag för just Tarkovskij? Vidare skriver han att Jacques Chirac, som var borgmästare i Paris vid den tiden, skulle ordna en ny bostad åt honom. Raderna innan infiltratörens citat från den 26 januari 1986 skriver Tarkovskij om arkitekten Bruno som just kommit med ett "horribelt" förslag på en 270 kvadratmeters enplansvilla till den ständigt medellöse Tarkovskij.

Inget av det här betyder förstås någonting alls, utan den som känner att det hela ter sig väldigt egendomligt och skumt den hör hemma på dårhuset enligt dig. Med sådana utredare är det kanske inte så konstigt att Palmemordet förblir olöst efter 37 år, och det är väl alldeles uppenbart vid det här laget att både du och den andre infiltratören har som uppdrag att se till att det förblir på det viset.

Varför blir du stött och aggressiv?
Vad har du själv gjort för att försöka gå till botten med detta?
Ditt inlägg består ju mest av spekulationer och rätt osäkra indicier till stöd för din Tarkovskij-teori.
Det kanske är onödigt att spekulera vidare i det fall han nu genomgick strålbehandling i Paris och har alibi?

Jo men Tarkovskij har inget alibi vad vi vet. Du har försökt använda dagboken för att falskeligen låta påskina att de anteckningarna skulle utgöra någon slags alibi, vilket de naturligtvis inte gör. Varför håller du på med sådan manipulation istället för att göra ett normalt utredningsarbete?

Om du har något material utöver dagboken som skulle kunna tänkas styrka alibit så är det bara att lägga fram det så får vi ta en titt på det. Hittills har jag inte sett någonting vare sig från ditt håll eller från det där andra svinets.

Jag har inte hållit på med Tarkovskij sedan jag gick igenom det här materialet för fyra-fem år sedan, utan i och med att det verkade så pass svårt att komma vidare med det – och då menar jag att medelst oberoende källor bekräfta vad han påstår i dagboken rörande tiden runt mordet – så lade jag det åt sidan och började gräva i andra frågor istället, särskilt om tider och förlopp då.

Det finns en otrolig hög med konstigheter och obesvarade frågor, men eftersom det inte går att föra en civiliserad dialog här om någonting alls så har jag bara fört en handfull sådana på tal. Att någonting ovanligt pågått med Tarkovskij från hans ungdomsår och framåt, det framgår ganska klart av hans biografi och även av de tidiga åren i dagboken.

Tarkovskijs pappa var en berömd poet som emellertid övergav familjen under kriget. Så Tarkovskij växte upp med en ensamstående mamma, och i tonåren hamnar han på glid som småkriminell i Moskva. Detta är då i början av 1950-talet, alldeles på sluttampen av Stalintiden.

Han börjar läsa arabiska språk på universitet, vilket ju är ett intressant val med tanke på att han inte kunde kommunicera på något annat språk än ryska ens efter ett par år i Väst. Efter ett tag hoppar han av och far istället på en lika lång som mystisk geologisk expedition som leder rakt in i Gulag-systemets hjärta. När han kommer tillbaka till Moskva börjar han på filmskolan, och resten är då historia.

Han framställer sig som motarbetad av sovjetregimen och får under långa perioder gå sysslolös i den spikfulla sysselsättningens Sovjet. Redan det förefaller osannolikt, utan om han fallit i onåd så skulle det icke bli en endaste film till. Som jag ser saken har han haft andra uppdrag vid sidan av under de här långa dödperioderna, vilket då återspeglar sig i många och långa luckor i dagböckerna.

Att leda någonting i slutligt bevis är naturligtvis lögn, för det är det alltid när underrättelseverksamhet är inblandad och än mer så när det handlar om KGB:s verksamheter bakom järnridån. Men att stöpa Tarkovskij som smådissident kan ju mycket väl vara ett sätt att göra Väst mottaglig för honom när det blev dags att skicka honom dit som "avhoppare". Så gjorde de inte sällan, men hade ibland problem med att kontrollera "avhopparna" när de väl kommit till Väst.

Allt det här är ett mysterium, som det kan – och rentav tycks, i alla fall för mig – ligga någonting i. Men samtidigt är det oerhört svårforcerat. Om vi har med en professionell underrättelseoperation att göra så har man naturligtvis sett till att täppa igen alla tänkbara hål både vad gäller resorna till och från Stockholm och allt vad "cover" heter, inklusive eventuellt då cancerbehandlingen.

Den andre skiten driver gäck med det där om fejkcancern, men om Birger Elmér kunde dra den finten själv 1972 så tycker jag inte att det är så långsökt med Tarkovskij heller. För själva mordfrågan är det emellertid inte särskilt intressant om cancern är äkta eller fejk, utan det som räknas är huruvida han var så pass att han kunde åka upp till Stockholm fram och åter och hantera det här. Då menar jag att det finns all anledning att tro att han var det, dagboksnoteringarna för den 27/2 till den 1/3 till trots.

Om man tänker sig en Tarkovskij som fått dödsdomen och typ ett halvår kvar att leva så ville han väl två saker. Dels få ut familjen och sonen i synnerhet från Sovjet, och dels skrapa ihop en hög pengar att lämna efter sig. Om han under tidigare år regisserat övningar för KGB:s räkning så ligger det väl nära till hands för honom att titta efter liknande extraknäck i Väst.

Hur Palme sedan kommer in i bilden kan man diskutera, men om man tänker sig att han vid någon punkt tagit på sig det här specialuppdraget att ordna en miljö och koordinera folk kring platsen så lär han ju även ha fått en penningpåse för att leja någon för själva våtjobbet. Om det är ett så pass enkelt jobb som Palmemordet ändå var så kunde han nog utföra det själv och på så vis stoppa de arvodespengarna i egen ficka. Då blir det en rejäl slant till de efterlevande.

Något i den stilen tänker jag mig det hela, som hypotes betraktat då. Men det är naturligtvis ett tema med variationer, bara det att jag inte tycker det är någon idé att sitta och bygga sådana luftslott förrän man kan bekräfta eller avfärda om han fanns i Stockholm. Att han mitt under brinnande cancerbehandling ger en arkitekt i uppdrag att rita en villa i Frankrike tycker jag är skumt värre. Jag mnar, om han räknade med att vända näsan i vädret ganska snart så skulle väl reda pengar vara bättre för familjen än något nybyggt hus. Så det tycker jag är skumt, och det finns mycket mer som är skumt.

Vid en punkt hade jag faktiskt en uppgift på att Tarkovskij hade synts till på Filminstitutet här i Stockholm i januari eller februari 1986, vilket alltså är efter det att han ska ha lämnat Sverige för sista gången (strax före julen 1985). Jag försökte kolla det där men fann då att det troligtvis rört sig om ett misstag, att personen misstagit sig på månaden.

Så försökte jag även få Borgnäs att hjälpa till lite med det här, men han var inte så tänd på det och nu långt efteråt har jag kommit att begripa att det är Jägar-Nisse som gäller där. För fyra-fem år sedan kände jag inte till dennes existens men nu hux flux är han högsta mode och centralfigur i Gunnar Walls nya bok. Tänka sig det.

Det är alltså Jägar-Nisse som placerats ivägen för Tarkovskij, men hur det ordnats vet jag inte riktigt utan det får vi ta en titt på när jag får hem Walls bok. Då får vi se vad han har pillrat fram om den franska förbindelsen där. För en sak ter sig i alla fall ganska klar för mig, och det är att det finns någon slags fransk förbindelse med i bilden när det gäller Palmemordet.

Hoppas det här klargör litegrann i alla fall. Om du hittar något om Tarkovskij så får du naturligtvis gärna höra av dig om det – och det gäller alla här på forumet.

Det blir precis som i fallet med SE-hypotesen, omvänd bevisbörda.

Om du tittar på mitt inlägg igen så ser du att jag inte påstått något utan endast klippt in raderna från dagboken. Det är en källa som man sedan får värdera själv.
Du reagerade direkt som ett påhopp, på både dig och din teori.

Vill du få din teori starkare så borde detta vara något du definitivt säkerställt och kollat upp.

Tarkovskij var dessutom rätt kort, 171cm enligt några uppgifter.
Han har väl hela tiden varit mustaschprydd?
Men jag håller med om att han, i det övriga persongalleriet, klart är mest lik CP av alla.

Njae, det är väl normalt att man försöker titta på alibin, vilket visserligen är negativ bevisning (att man försöker avföra någon) men ändå normalt rutinarbete. Dagboksanteckningarna ger fortfarande inget alibi, utan måste verifieras genom oberoende källor. Några sådana känner i alla fall inte jag till.

Sedan om "min teori" så är det väl en arbetshypotes som legat och skvalpat ett tag men det är ju inte något som jag driver tes om. Utan det enda jag gjort är att lägga fram lite om vad jag sett medan jag plöjde igenom det här för fyra-fem år sedan.

Kanske finns det någon annan därute som pillrat i Tarkovskij och hittat andra saker, tänkte jag, och i så fall kunde det kanske gå att komma vidare i något avseende. Men jag får ju inget gensvar annat än glåpord, hån och tom smörja. Så arbetar inte jag utan jag tittar efter resultat.

Om Tarkovskijs signalement så finns ju gott om bilder vid olika åldrar och både med och utan mustasch. En intressant detalj är att överläppen (utan mustasch då) är platt och lite vikt, precis som Lisbeth säger.

Så har han ett framskjutande hakparti, bulliga kindknotor, ljus blick och hela faderullan. Det är 100% träff. Christer Pettersson ligger på cirka 80% jämfört med Lisbeths 15 signalementspunkter från mars-april 1986.

När svenskarna är nere i Paris ett par veckor efter mordet filmar de honom och då är mustaschen visserligen utvuxen igen men ändå lite fjunig. Det finns bilder på det också när han ligger i sängen med en sjal virad runt huvudet. Så det är mycket möjligt att han rakat av sig den ett tag och sedan låtit den växa ut igen, inget säger emot det.

Om kroppslängden varierar buden lite, från 167 till 173 cm. Du säger 171 cm och jag brukar säga cirka 170 cm. Det stämmer bra både med Anders Björkmans uppgifter direkt på mordplatsen till Lena Löhr om att mördaren var ungefär lika lång som honom själv, vilket heter 173 cm. Vid förhöret inne hos polisen direkt efteråt säger han att "alla tre var ungefär lika långa". Palme var 174-175 cm, Lisbeth bara 163 cm.

Längre än Palme var mördaren definitivt inte, utan snarare lite kortare i så fall. Tarkovskij passar in på det. Andra längduppgifter varierar lite, men de kommer också från folk som sett det hela på avstånd och som inte har någon direkt jämförelsepunkt som Björkman hade. Så av alla vittnen ligger Björkman i särklass bäst till.

Även ballistiken stämmer med en mördare kring 170 cm, men det blir en lång historia att påvisa det här med skottvinklar och allt det. Att sy ihop det hänger dock på att trädgrenen är avskjuten så att Lisbeth står vid skottögonblicket. Då kan man skatta armbågshöjden på mördaren från lisbethkulan, och ögonhöjden från olofkulan. Jämkar man bägge skattningarna hamnar man kring 170 cm för mördarens kroppslängd.

Men det vi främst är intresserade av här, det är material som antingen kan styrka eller avfärda Tarkovskijs dagboksuppgifter, samt även styrka eller avföra om han befunnit sig i Stockholm. Det sistnämnda lär i så fall ha skett under falsk identitet vilket gör det väldigt svårframkomligt. Jag har väl i praktiken gett upp mina försök utan har pysslat med annat. Om någon annan vill göra ett försök så ska de vara välkomna till det.

Okej. Rose S är en kvinna. Jag känner en person som talat med henne. Lars-Erik Nilsson jobbade på Säpo, SÅ-gruppen om jag är korrekt informerad. Han skjutsade TF och Rose S till Café Opera vid 22.30-tiden på mordkvällen. Tore Winberg är ju radioexpeditören i Säpos SBC på mordkvällen. Om Winbergs bravader kan du läsa en hel del i bröderna Poutiainens Inuti Labyrinten.

Får återkomma i övrigt. Sitter lite illa till just nu (tidsmässigt alltså).

Lysande, stort tack! Bröderna P:s avsnitt om Säpo hade helt trillat ur huvudet mitt. Idiotiskt av mig, det borde ju vara den första källa man kollar. Tore Winbergs namn lät irriterande bekant men kunde liksom inte placera det. Så Lars-Erik N heter alltså Nilsson i efternamn. Lika men inte samma som Jägar-Nisse, hoppas jag. Bra att kunna avföra den där jänkaren som Rose S i alla fall.

Ingen jäkt utan allt i sinom tid. Än en gång tack!

Det finns en parallell till MOP i det här fallet jag glömde bort.

Enligt tidningsuppgifter, exempelvis DN 730323, så hittades en ”walkie-talkie-apparat” i mördarnas övergivna bil.

Polisen tror att offret skuggats inne i centrala Lillehammer och att enheten vid bostaden får signal när makarna är på väg ditåt.

Att det tilltänkta offret i det här fallet i någon utsträckning kartlagts/övervakats råder det inga tvivel om. Attentatsgruppen bestod av flera personer och bilar.

Att en lördagkväll utföra ett attentat i folkrika stråk utanför en biograf var tydligen inte aktuellt för den här israeliska insatsen i Lillehammer 1973.

Man agerar istället i linje med vad som kan förväntas av en kapacitetsstark GM av det här slaget.