Legionella som har stått på tillväxt inne i varmvattenberedare kan vara en förklaring. Tror att infektionen inleds med en snabb och svår lunginflammation när den bli mycket farlig.
Legionella kan tillväxa om temperaturen i varmvattnet är för lågt ställd.
+60 C ska nog anses säkert. Men varje varmvattenberedare har en blandningsventil så att
utvattnet ska hålla högst +45 C.
Detta för att minska risken för brännskador.
Citat:
Ursprungligen postat av
adina
I Malmö förgiftade en sommar vikarie 27 personer med just desinfektionsmedel han blandade i saft 24 dog , dock rörde sig detta om äldre svaga och främst dementa som i de flesta fall bara drack utan att protestera mot smaken , förutom några som spottade ut och klagade över att det smakade illa
Är alltså möjligt att döda med desinfektionsmedel utblandat i saft men ingen frisk människa dricker detta frivilligt inte ens av misstag eftersom det smakar illa
Och detta desinfektionsmedel var karbolsyra, identiskt med fenol upplöst i vatten. Ett mycket effektivt desinfektionsmedel eftersom det finns kvar en tunn hinna på de medicinska instrument som desinficerades, att bakterierna inte kunde få fäste. Dessutom så förstör karbolsyra-molekylen bakteriernas cellmembran permanent. Bakterierna går alltså sönder.
Karbolsyran stoppades som desinfektionsmedel just på grund av dess giftighet.
Det var även giftigt om man spillde det på huden.
Några gram kunde döda svaga personer.
Man kunde alltså inte tvätta händerna med detta preparat.
Istället användes handsprit eller medicinsk 70% sprit.
Sprithalten sänktes från 96 % till 70 % mycket på grund av den stora brandfaran med ren sprit.
Det var groteskt på den tiden kirurgerna inte hade så adekvat operationsutrustning med osäkra elektriska lampor som i sig var mycket brandfarliga. Detta tillsammans med ren syrgas, eter och lustgas gjorde det livsfarligt att arbeta som läkare då på den tiden, cirka 1910/1920-talet.
Våldsamma bränder och rentav explosioner kunde inträffa mitt under pågående operationer.
De äldre patienterna bodde på ett äldreboende i Malmö, och fick brännsår i munnen och halsen av detta preparat.
Dessa brännsår hade rätt så typiska utseenden just genom att de såg ut som vanliga brännsår och kunde bli mycket svårläkta. Det blev också upptakten till att förgiftningsmetoden blev avslöjad.
Karbolsyran hade dessutom exakt samma färg som saften som blandades till, dvs röd som i hallonsaft.
Det skyldiga vårdbiträdet var mycket omtyckt för sin omtänksamhet om de äldre, men avslöjades också av att han hade de påtagliga brännsåren på händerna. Alltså av att han hade råkat spilla.
Han hade också gömt flaskor med karbolsyra på olika ställen på äldreboendet.
Om det funnits fler förgiftningsfall tex utomlands av karbolsyra är mycket oklart.
Vid enkäter av vårdpersonal så kom det egendomligt nog fram att flertalet faktiskt trodde att det var helt ofarligt.
Dvs dess giftighet var inte allmänt känd.
Karbolsyran kunde också användas för att tillverka färgämnen för tex tyger.
Karbolsyran är en viktig beståndsdel i den allra första kompakta plastsorten bakelit.
Doften av bakelit kommer delvis från karbolsyran, detta beror till en liten del av att bakeliten mycket långsamt sönderfaller till sina beståndsdelar karbolsyra + formaldehyd (= formalin).
Olyckor med dödsfall i industrin finns beskrivna med just karbolsyra (fenol) där personen ifråga fått för mycket på huden, och dött av det.
Karbolsyran tränger alltså in i huden och förgiftar personen inifrån.
Ovanstående info kommer bland annat ifrån privat mailkommunikation så jag kan inte gå i god för att den är helt korrekt.
Frågor om detta kan alltså förbli obesvarade.
