Citat:
Jag fick allt intrycket att det var tvärtom jag. Det är helt ok för mig vare sig om du vill tro 1,5 eller 2 år eller om du vill inkludera 1,5 år i "omkring 2 år", det skrev jag ju till och med.
Är det inte ok att tycka att det är att tänja "omkring 2 år", att ta med 1,5 år det?
Citat:
Men rekvisitet "särskild hänsynslöshet" finns ju med i lagtexten - och när man skall gå djupare in på vad det kan innebära så måste man ju leta i förarbetena. Så jag tror nog inte detta skall vara allt för svårt att få till. Skall vi fortsätta prata förarbeten så var en del i att brottet Grovt gravfridsbrott (med högre straffskala än föregångaren) instiftades att man ville ha en skärpt syn på anhörigas lidande. Ser man då till Tove-fallet så innebar gravfridsbrottet att Tove var borta i 3 veckor där de anhöriga kände djup oro, ovisshet och maktlöshet - då man inte hade en aning om vart Tove fanns och om hon fortfarande var vid liv.
Men-men, vi får se...
Men-men, vi får se...
Svårt att få till är det inte, det är bara att göra den tolkningen och värderingen, att Maja har begått gärningen råder det inget tvivel kring.
Att Johanna gjort sig skyldig till grovt gravfridsbrott råder det för mig ingen tvekan om. Problemet med argumentationen ovan är att du drar både Johanna och Maja över samma kam. Det är lite som att bara beskriva att Tove blivit mördad och därmed mena att Maja är skyldig till mord. Man måste också se till respektives delaktighet i brottet. I mordet var Maja inte delaktig alls, i gravfridsbrottet var hon betydligt mindre delaktig än Johanna.
Likställer man Majas del i gärningen med Johannas del i gärningen, mot bakgrunden av de anhörigas lidande, så visst, då är Majas del i brottet lika straffvärt som Johannas. Men jag tycker inte att det är så enkelt.
Förarbetena säger att ett undanskaffande av kroppen skall kunna innebära grovt brott. Som jag skrev så öppnar det upp för en tolkning, det står inte att det alltid utgör grovt brott, och det kom inte, som andra detaljerade gärningar, med i lagtexten.
Jag har enormt svårt att tro att någon domstol kommer att mäta ut straff baserat på hur länge en kropp varit försvunnen. Det är gärningen och uppsåtet som avgöra, inte om det tog 3 dagar, 3 veckor eller 3 år för polisen att finna kroppen.
Därtill är det viktigt att notera att om polisen pejlat Johannas telefon lika snabbt som de pejlade Toves telefon, så hade de hittat Toves kropp inom ett par dagar. Ty, redan på måndagsförmiddagen, eller om det till och med var söndagskvällen, minns inte exakt, hade man informationen om Toves mobils rörelser till donken. Maja skall inte straffas för polisens tillkortakommanden, och det är just därför straff inte mäts ut på det viset.