Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
Det var inga busringningar eller sönderskurna däck det handlade om. J promenerade ut mitt i natten när folk låg och sov, placerade tändkuber, tidningspapper med handsprit och tuttade på, i hopp om att dom skulle brinna inne! Hon visade sin besvikelse för M efteråt och blev mer frustrerad efter varje gång.
Vi är nere på en 4 årings nivå av vad man kan förvänta sig av förståelse av konsekvenser. Om elden hade tagit sig hade M blivit åtalad för medhjälp till mordbrand.
Vi är nere på en 4 årings nivå av vad man kan förvänta sig av förståelse av konsekvenser.
För några kan det säkert vara något ditåt. Om det är fullt så illa med M, vet vi inte, men sådant behöver läras in och tränas om det inte är medfött. Tänkbart är att M fått träning av psykolog och kanske av föräldrarna, men det tar lång tid att lära in och för vissa blir det inte helt automatiserat utan de behöver påminnas.
Om elden hade tagit sig hade M blivit åtalad för medhjälp till mordbrand.
Det vet vi, men det vet garanterat inte M.
Hon var ju inte med.
Citat:
Att det bara forsar ur henne i sista förhöret tror jag beror på att hennes strategi är spikad. Hon friskriver sig från allt ansvar och lägger över allting på J. Då är det bra om polisen och allmänheten ser J som en fullständig galning som helt på egen hand utfört allting (gärna mordet då också så M slipper ansvar).
Har du någon gång sett förhör eller upplevt en person, som under lång tid haft en inre stress, som släpper när personen väljer att berätta? Det är ofta fullt av känslor, rösten spricker, tårarna rinner medans personen pratar och släpper ur sig det som legat och pyrt under en längre tid. Maja är lugn som en filbunke. Inga känsloyttringar, inga tårar, ingen förhöjd stress som fhl noterar. Samma gamla vanliga Maja som sitter där ljuger för att rädda sig själv. Precis samma lugn som hon visar upp inför föräldrarna 9 timmar efter mordet.
Det var inte många eeh eller pauser när M berättade, utan minnena låg samlade och lättillgängliga i hennes röriga minnesbank och hon berättade redigt och sammanhängande. Med ganska stor sannolikhet innebär det att minnena var känslokopplade, vilket jag då tolkar som att de tyngt henne.
Njä, jag har nog inte läst något förhör, men jag har erfarenhet av ett flertal som aldrig med en min röjer sina känslor och tankar i en stressande situation, möjligtvis kan man med ett vant öga se någon liten detalj som avslöjar att något är fel.
Att M inte visar något utåt, tycker jag inte säger så mycket. Vi har ingen aning om vad som rör sig under skalet eller hur hon vanligtvis beter sig i pressade situationer.
