Citat:
Ursprungligen postat av
Hovslättsmannen
Jag fick i skolan på åttiotalet, och alla åt skolmaten. Det fanns inte en enda unge som matvägrade, och rimligen var förekomsten av autismspektrumstörningar exakt den samma som den är idag.
Antingen är det någon skit i dricksvattnet som som lett till någon sorts svår autismepidemi, eller så är människor idag så jävla ängsliga att de låter barn få exakt det de önskar.
Idag serverar många skolor köttbular och makaroner varje dag, så att även de kinkiga barnen ("de med diagnoser", som "pedagogerna" kallar dem för) kan äta sig mätta. Givetvis väljer hälften av högstadieungarna barnmaten, och i framtiden kommer det vara en klassmarkör huruvida man har en varierad kost eller inte. Endast barn från hem med kultur och tradition kommer ha provat vuxenmat när de fyller trettio.
När jag gick i skolan satt allltid en av våra fröknar med viss bordet. Vi fick vår mat upplagd och hade väldigt liten möjlighet att välja bort något. Först när alla hade ätit färdigt allt fick vi lämna för att leka på den tid som var kvar av rasten.
Varje dag ansvarade en av eleverna för att torka av bordet.
Idag hade denna metod klassats som brutal och psykologer och woke-föräldrar hade stått i kö för att skrika hur det skulle skada barnen längre fram i livet och bidra till ätstörningar.
I verkligheten var det aldrig ett problem. Vi lärde oss helt enkelt vanligt hyfs, och de som inte fick vällagad mat hemma med varierad kost fick lära sig äta grönsaker och annat de inte var vana med i skolan.
Barn mår inte dåligt i längden av rimliga krav, tvärt om är det vuxenvärldens förbaskade skyldighet att sätta gränser för ungarna. Förutsatt att detta inte sker genom gap, skrik och inkonsekvent handlande är det inte något som helst problem så länge föräldrarna samtidigt visar kärlek, omtanke och engagemang.
