Citat:
Ursprungligen postat av
AcuteAppendictis
Det kan inte vara normalt alltså. Harry som fostret hette dog i v.22 och det fanns ingen möjlighet att han skulle kunnat överlevt. Om man tittar på bilderna hon lagt upp på fostret så ser det nästan osmakligt ut för det är inte en färdigutvecklad bebis. Hon pratar som om han dog fullgången eller som om han levt utanför magen. Märkligt att hon tar med sina föräldrar till graven så ofta också som nu senast. Hon skrev att hon än idag över 2 år senare inte vant sig vid att se Harrys namn på en gravsten, men alltså hon har ju aldrig sett något annat! Han dog ju innan han ens hade möjlighet till att ens kunna leva utanför magen. Hur kan man prata så om ett foster som dog i v.22 utan chans till överlevnad?
Det är vanligt att man har ett namn på fostret/bebisen när man väl blivit gravid. Men vem f-n döper ett embryo?? Det är ju inte ens något som ens lyckats fästa i livmodern, än mindre börjar utvecklas till något överhuvudtaget!!! Makalöst
Var det inte precis på dagen att hon ens fick en gravplats åt Harry? Tror det är typ efter vecka 22? Hade graviditeten avbrutits några dagar tidigare hade hon inte haft en gravsten att smycka ut.
Var tvungen att kolla upp och sådär står det på spädbarnsfondens hemsida:
”Paragraf 3 1i begravningslagen säger att det finns en skyldighet att tillhandahålla en gravplats för barn som fötts döda efter 22:a graviditetsveckan. Men lagen säger också att man får begrava sitt barn som fötts dött innan vecka 22 ifall kvinnan vill det och begär ett läkarintyg.”
Hon hade väl iofs sökt gravplats i vecka 14 också. Usch nu låter jag kall. Man kanske inte får säga så om någons sorg, men hon gräver verkligen ner sig i den. Hur ont det än gör måste man försöka gå vidare, låta livet fyllas av andra saker också. Annars kommer hon aldrig må bra igen. Hon borde ta professionell hjälp med detta. Förstår att hon förlorat någon hon verkligen ville ha.
