Citat:
Ursprungligen postat av
Heretic77
Fast det påverkade inte hennes vilja att berätta om hennes vetskap om bränderna, och att hon blev tillsagd att agera alibi under en av bränningarna. Hon anser sig oskyldig till brott, så givetvis hade hon berättat.
Om J var stolt och ville berätta. Varför gömde hon då kroppen från första början? Och varför skryter hon inte inför sin bästis, om alla snaskiga detaljer istället för att sitta helt tyst. Komigen!
Om Maja var helt ovetande hade Johanna kunnat sagt precis vad som helst till M. Att hon själv ramlade och och sparkade i väggen. Att Tove ramlade och slog i huvudet och tuppade av. Hon kanske kvävdes av sina spyor?
Även om M fattat vad som hänt efter att ha fått syn på kroppen så borde det rimligen dyka upp 1000 frågor till J, vad hände? Blev du arg över nåt? Sa Tove nåt? Var det otäckt? Gick det fort? Vad händer nu? Vad ska vi säga om nån frågar? Vad händer nu?
I dom senare förhören säger faktiskt M att hon är livrädd för J. Det tog väl X antal förhör för henne att skruva om historian från, har ingen aning om vart T är, till ok jag vet men jag år helt oskyldig för J tvingade mig och nu är jag livrädd.
Ja, det är idiotiskt att säga att hon går till badrummet för att spy. Men eftersom hela hennes försvar går ut på hur stupfull och illamående hon var blir toaletten det enda ställe hon kan gå till eftersom hon säger att hon mår illa. Då måste hon komma på ett ställe kroppen kan vara på, ja då blir det walk-in-closet eller förrådet.
Det är verkligen konstigt, för jag tycker att du är precis lika enögd som du tycker att jag är!
Det är onekligen också nyttigt att se, efterom det ger en inblick och försåelse i sin egen bias, även om den är svårare att ta till sig.
Jag är förstås inte säker på om Johanna är stolt över sitt dåd, utan det kan handla mer om en lättnad efter att det som skapat stor ångest (?), obehag och ständig känsa av att vara kränkt, nu inte finns längre.
Minns att jag läste om mäns vål mot kvinnor i samband med mordet på Tova, för att förstå lite bättre hans underliga reaktion efter mordet.
Billy hade mått oerhört dåligt innan mordet, sovit dåligt, fått hjärklappning och liknande. Till och med så mycket att han sökte läkarkontakt. Det verkade väl vara ångest han hade.
Efter mordet och häktingen beskrev rättläkaren att han verkade finna sig (märkligt) väl till mods med sitn situation, mådde bra och sov gott om natten. Minns inte ordalydelsen, men det var något om att Billy verkade märkligt oberörd över sin situation, som misstänkt och som häktad.
Man borde tänka att en person som mår psykiskt dåligt innan mordet, i Billys situation som häktad och misstänkt för mord, inte veta om han skulle bli dömd för det här, skulle må oerhört dåligt. Ännu sämre väl?
När jag läste på om den här typen av våld i nära relation, förstod jag att när mannen (eller kvinnan) började känna att de tappade kontrollen över kvinnan, var det vanligt med dåligt psykiskt mående.
En faktor som finns i risk- skattningformulär ( t ex SARA) är t ex självmordsförsök innan mordet. Inte ovanligt att man söker vården för psykiskt dåligt mående, sömnbesvär, ångest osv.
Efter morden kan dessa problem förvinna/minska, beroende av att det som skapat ångesten är borta.
Farligast är det ju som bekant när kvinnan betämt sig för att bryta.
Här kan man se en person som Tove, som kränker Johanna. Hon "lyder" inte, utan sätter sig emot. Hon avslöjar otrohet inför andra och exet, hon drar sig inte för att säga vad hon tycker om Johanna. Liksom M*y.
Jag uppfattar Johanna att ständigt ha en känsla av att andra sabbar hennes liv. Värst är väl Tove och M*y i hennes ögon. Johanna upplever ett ständigt behov av att återupprätta en balans, kontroll. Hon fastnar i dessa tankar. Att gå och skrika (skälla ut) andra lättar lite på trycket, men det gnager, går inte igenom de vanliga stdierna som andra har, utan stannar kvar, byggs upp, skapar ångest och ett behov av att återställa.
Finns otaliga siter som beskriver t ex en narcissist oförmåga att hantera stress och agression och vad som får den typen av person att känna detta. Ett ex:
https://www.verywellmind.com/what-is-narcissistic-rage-5183744
"
Fast det påverkade inte hennes vilja att berätta om hennes vetskap om bränderna, och att hon blev tillsagd att agera alibi under en av bränningarna. Hon anser sig oskyldig till brott, så givetvis hade hon berättat."
Vet inte om jag fattar dig rätt här? Menar du Maja?
Jag menar att Maja har en taruamatisk bindning till Johanna. En bindning som är från bägges håll. Att de delar kriminella handlingar eller att Maja har vetskap om dom, agerat alibi osv gör att bindningen stärks.
Maja måhända är ganska enkel, men nog förstår hon att hon borde ha avslöjat och försökt förhindra Johanna att verka på detta sätt. Maja känner säkerligen skuld för detta, men ju längre tiden går, ju mer insyltad blir hon. Det fattar hon nog.
"
Om J var stolt och ville berätta. Varför gömde hon då kroppen från första början? Och varför skryter hon inte inför sin bästis, om alla snaskiga detaljer istället för att sitta helt tyst. Komigen!"
Utan att veta, gissar jag att den största bedriften för Johanna är att bli kvitt det som skpat ångest över så lång tid. Jag har svårt att se Maja ha en så djup förståelse för hur en narcisssit funkar, att hon kan hitta på Johannas eurfori. Det är en obehaglig upplevelse för Maja, det jhör man när hon berättar!
Maja tycker nog äldigt mycket om Johanna, men blir obehagligt konfronterad av Johannas mörka sida. Vem skulle inte bli det?
"Om Maja var helt ovetande hade Johanna kunnat sagt precis vad som helst till M. Att hon själv ramlade och och sparkade i väggen. Att Tove ramlade och slog i huvudet och tuppade av. Hon kanske kvävdes av sina spyor?"
Johanna har involverat Maja i brottet redan, och hon litar på Majas tystnad. Maja har tidigare visat på en oerhörd lydnad och lojalitet. Nu är hon själv brottling. Och inte har hon larmat heller. Johanna är väldigt hämndlysten, det vet Maja. Men det värsta som kan händ är nog att Johanna tar livet av sig om Maja tabbar sig. Det vet Johanna.
"
Även om M fattat vad som hänt efter att ha fått syn på kroppen så borde det rimligen dyka upp 1000 frågor till J, vad hände? Blev du arg över nåt? Sa Tove nåt? Var det otäckt? Gick det fort? Vad händer nu? Vad ska vi säga om nån frågar? Vad händer nu?"
Kanske inte läge att fråga en agiterad och stressad Johanna där och då? Bara lyda. Maja fattar absolut vad som har hänt. johanna är en mördare. En mördare som mördar "för ingenting".
Vill du tjafsa med en sån person?
Finns en anledning att Maja har hamnat där hon hamnat.
"
I dom senare förhören säger faktiskt M att hon är livrädd för J. Det tog väl X antal förhör för henne att skruva om historian från, har ingen aning om vart T är, till ok jag vet men jag år helt oskyldig för J tvingade mig och nu är jag livrädd."
Jag kan tänka mig att Maja har gått från klarhet till klarhet.
Jag vet själv med mig att jag trippat på tå för en person i min närhet. Detta har skett på ett omedvetet plan. Det är först i vuxen ålder jag har förstått hur jag anpassat mig för att slippa och undvika obehagligheter. Det har inte varit ett sunt förhållningssätt, men nödvändigt.
När Maja konfronteras av förhörledare och av rumskompisen J*osefin, är utan Johannas inflytande, så börjar Maja successivt se att Johanna inte alltid verkat bry sig så mycket om Maja, utan mer om sig själv. Detta är något som Maja blundat för. Hon har så gärna velat bli sedd av Johanna, för den hon är. Hemskt att förstå att så är inte fallet.
"Ja, det är idiotiskt att säga att hon går till badrummet för att spy. Men eftersom hela hennes försvar går ut på hur stupfull och illamående hon var blir toaletten det enda ställe hon kan gå till eftersom hon säger att hon mår illa. Då måste hon komma på ett ställe kroppen kan vara på, ja då blir det walk-in-closet eller förrådet."
Maja kunde väl ha sagt att hon inte alls gick till badrummet? Att hon inte alls mådde illa?
