Kommer storstädernas innerstäder att utarmas?

Sedan många år är jag aktiv inom en specifik kulturform. Antalet erfarna deltagare/utövare är begränsat, men rätt mycket folk är intresserade av kulturformen som sådan.

Den största föreningen har i många herrans år legat i Stockholms innerstad. Utövarna kommer från ett ganska stort område, upp till 6-7 mil från Stockholm. Föreningens medlemsavgifter har främst gått till hyra, samt till en del tillbehör/utrustning.

Men de senaste fem-tio åren har det uppstått problem; lokalhyran har höjts kraftigt i flera omgångar och det har blivit allt svårare för de medlemmar som bor långt från stan att ta sig till lokalen. Främst pga bristen på parkeringsplatser, men också pga de allt högre resekostnaderna (bränsle, biltullar, p-avgifter). Medlemmar som bor långt från stan har börjat flytta över till föreningar i andra städer, som de har lättare att ta sig till. De som är kvar i föreningen i Stockholm har därmed åkt på en dubbel avgiftssmäll: kraftigt höjd hyra, samt färre medlemmar.

För några månader sedan gick det inte längre. Föreningen i Stockholm lades ned och de som vill och orkar, fortsätter i en annan förening i en annan stad.

Därmed har Stockholms innerstad blivit en kulturyttring fattigare. Och vad jag förstår är det inte ett unikt fall. Ett av mina barn är verksam i en annan kulturform som lämnade Stockholms innerstad för en kranskommun för ett knappt år sedan. Deras lokal ingick i ett komplex som ska göras om till bostäder och kontor. Andra innerstadslokaler var alldeles för dyra.

Är dessa exempel unika, eller kan det bli så att Stockholms, och andra storstäders, innerstäder kommer att urlakas på intressanta verksamheter tills endast livsmedelsbutiker, frisörer, restauranger och gym återstår? Hur intressanta är innerstäderna egentligen, om det skulle gå så?

Vad jag förstår är det inte enbart kultur som flyttar eller läggs ned. Idrottsintresserade vänner har berättat för mig att många idrottsgrenar har brist på anläggningar i Stockholms innerstad, samtidigt som det byggs bostäder på löpande band, och antalet invånare ökar.

Idrotter som nämnts är bl a tennis, ishockey, friidrott, badminton, simning, ridning och även fotboll. Föräldrar som vill att deras barn ska få utöva dessa sporter upptäcker, att ”15-minutersstaden” inte fungerar i detta avseende. Med dagens tajta tidsscheman kan det bli svårt att hinna ta sig med kommunal trafik, samtidigt som det blir allt svårare att ha bil i innerstaden.

Ska familjer tvingas flytta från innerstaden för att deras barn vill utöva en viss sport?

För egen del så ser jag gärna att det kommer in färre människor till innerstan. Och de där kulturföreningarna kan väl för övrigt flytta till förorterna där hyrorna är lägre och där det behövs en större blandning av människor?

Vad definierar en kulturföreningen?
Kan du ge exempel?

Innerstäderna är rätt ointressanta och ogästvänliga råtthål med eller utan din kultursekt. Jag föreslår att du lägger dessa lyxfrågor i lådan och plockar fram dom igen när vi fått ordning på dom riktiga problemen.

Vad ledsamt med er kulturförening. Till skillnad från föregående talare tror jag att det är av största vikt att man behåller mötesplatser såsom kulturföreningar och idrottsföreningar just som motvikt mot det som kallas de verkliga problemen. Samtidigt ser jag - tyvärr - utvecklingen som ofrånkomlig. Människor har sedan pandemin utvecklat ett minskat intresse för att träffa varandra överlag, och den typ av verksamhet som då fungerar i staden behöver ha en offentlig touch för att gå runt med de höga hyrorna. Gamla och slitna lokaler dit få kommer är inte heller roligt. Bättre då att det, som någon föreslår, skapas hubbar runt om i staden där verksamheter som er kan hyra in sig. Men det är klart, en del verksamhet är mer skrymmande än annan verksamhet. Då kan det vara trixigare att dela lokal.
De tre storstädernas stadskärnor skiljer sig åt överlag, och det som fungerar bra i den ena fungerar inte nödvändigtvis bra i den andra. Stockholm har en utveckling mot kommersialisering av det inre stadsrummet sedan lång tid, och jag får också för mig att människor sedan pandemin håller sig mer till sin stadsdel än de gjorde tidigare. Det minskade nyttjandet av kollektivtrafiken tyder på detta. Men de flesta kanske kör bil om de ska in till stan numera?
Istället för att hålla emot utvecklingen kan man, om man är flyttbar, röra sig mot de platser där det man behöver och vill ha finns. Du nämner femtonminutersstaden, men de flesta behöver inte tillgång till allt, utan väljer att bosätta sig nära någonting som är viktigt för just dem. Där jag bor har flertalet samma hobbies som går att utöva i närheten. Det gäller även Stockholms innerstad. Vill man ha tillgång till etablerade kulturinstitutioner, nattliv, oändligt utbud av dyr mat och tjusiga gallerior i vardagen hellre än man vill ha tillgång till enklare mat och kulturförening eller idrottsförening så prioriterar man förstås det förra, om man nu kan. Det är ofta dyrt att lokalisera sig i stan, inte bara för kulturföreningar.

det är säkert en swingerklubb

Det är svårt att svara utan att veta vad som avses som "kulturyttring".

Generellt minskar föreningslivet i Sverige. Alla föreningar: Lions, båtklubbar, gammeldans, partier.

Men våra städer dör också samtidigt. Precis som i det gamla rom så flydde folk till landsbygden när staden havererade i korruption och våld. Göteborg och Malmö har varit inne i döds-spiraler länge, Stockholm höll emot länge tack vare attraktivt inom tullarna.

Men med politiskt kaos. tullar och i och med att våldet nått även tullarna så tappar även Stockholm befolkning.

En gång i tiden var ledstjärnan att flera grupper skulle samexistera: näringidkare, barnfamiljer, gamla. Ni handlar det om att sätta grupper mot grupper. Bilister skall sättas åt tex.

Barnkullarna minskar. Det har blivit enklare att komma in på läkarlinjen. Men även många idrottsföreningar kommer att gå i graven.

Just badminton hade sin storhetstid på 70-talet. Det är hur lätt som helst att få en bana i Götet eller skåne. Jag gissar att utvecklingen gått samm väg för tennis.

Jag tror vi måste begränsa diskutionen till mindre bitar för att komma någon vart.

Sedan skrev jag så sent som igår att 15-minuters staden fungerar inte när det gäller kultur.

I storgöteborg bor det 700-800k människor men teatern har alltid hållt b-nivå för begåvningar flyttar till Stockholm. Det kan blinka till tills de har flyttat.

Så hur skall man kunna ha kvalitets-teater i en 15 minuters stad?

Det här handlar om en gammal kulturform där det krävs utbildning och åratal av övning, träning och repetitioner innan man är mogen att göra ett framträdande (ja, detta är en kulturform där man framträder inför publik).

”Blandning av människor”? Då har du missförstått. Så gott som alla utövare är svenskar. Enstaka inslag av folk från andra västeuropeiska länder. Det största utländska inslaget i min förening var tre Schweizare…

Det handlar om en konst/kulturform som kräver utbildning och åratal av träning och övning.

Jag vill inte vara alltför specifik pga av risken för att outa mig, men det finns många former av t ex musik, konst, teater, dans.

Min förening har haft hundratals framträdanden under årens lopp, både i egna och andra lokaler. Tusentals Stockholmare har provat på. Flera tusen andra har sett framträdandena. Men från och med nu får man åka till en annan stad om man är intresserad.

Det hade varit nåt, det!