Flummigaste filosofin i (post)modern tid

Vem är den mest trippiga? Kom gärna med boktitel också.

Derrida(utan att ha läst honom)borde iallfall komma rätt högt på listan

Virillos bok om fart också kanske.

Foucault. Han ändrade ordens betydelse i sina skrifter, gång efter annan. Det gjordes även i samma skrift, med några sidors mellanrum. Derrida led av samma otydlighet.

Foucault är ganska tydlig och logisk imo.

Derrida ska man väl ha en derida-ordbok vid sidan av för att slå upp på alla hans uppfunna ord.

Wittgensteins självmål med Tractatus känns väl som en utav de mest svårsmälta filosofiska grodan, en riktig jävla dead-end. Vi får väl fortgå att leva i tystnad om det mesta ifall vi ska ta hans slutsatser på allvar.

Annars så finns det så många att välja mellan; exempelvis Hegels mystiska dialektik som ska få oss att ständigt utvecklas mot Gud, eller Rousseau som lyfter "folkets vilja" till det heligaste av heliga.

Har inte läst den själv ännu, men Nick Lands samling Fanged Noumena verkar, av recensionerna att döma, snurra iväg i sönderknarkat dravel framåt slutet.

Läst Derrida och har väl något hundratal hp i idéhistoria, begriper fortfarande inte ett ord av karln.