Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
/.../
Under konvulsionsfasen kommer kramperna, och medvetslöshet. Man är inte död.
Kortar ner ditt inlägg och lägger in en kommentar med reflektioner runt ovanstående:
Första fasen som vanligtvis pågår upp till c: a en minut med medvetandepåverkan mot slutet, har enligt rättsläkarna varit förkortad i det här fallet med en medvetandepåverkan som har inträtt snabbare än vad som normalt ses.
Omständigheter och faktorer som har bidragit till ett betydande blodtrycksfall, adrenalinpåslag till trots, har rättsläkarna redogjort för i form av ett tilläggsprotokoll som alla kan ta del av och som du m fl har kopierat rakt av.
Det föreligger alltså inga tvivel i fråga om förloppet.
Efter dryga minuten inträder - enligt överskådlig text i punktform - konvulsionsfasen som kan liknas vid ett epileptiskt anfall av grand mal-typ; den kloniska fasen innebär att armar och ben börjar rycka okontrollerat med varierande intensitet.
Mot slutet låg T i en position med fötterna mot väggen, som du också har nämnt. Grannen uppfattade ljuden från väggen eller i närheten av väggen.
Ett sparkande i liggande är oförenligt med de ljud han senare återger för en journalist, de kan åtminstone ge en fingervisning om det rör sig om ex slag med hand, spark med fot i stående eller liggande ställning, tramp etc.
- Tänk om han hade fått visa hur ljuden lät under vittnesmålet, då hade man kunnat tillämpa handuppräckning som @Avel föreslog. Så klart inte, men vittnesmålet är högst osäkert avseende vem eller vad som orsakade dessa snabba slag under fåtalet sekunder.
Vad man också bör ha i åtanke är att det innan dess har varit tyst i c:a en minut. Ljuden som hörs dessförinnan är tveklöst tumultet som pågår med både misshandel och en kämpande T.
För att återgå till konvulsionerna och fas 2 som kan pågå upp till 2 min, så har personen förlorat medvetandet här.
Men, det rör sig om en ytlig medvetslöshet. Likafullt utan förmåga att försvara sig på medveten nivå.
När vi diskuterar ett ämne, oavsett vilket, så förutsätter det att vi pratar om samma sak annars uppstår förvirring och onödiga missförstånd; en frånvaro av nyansering och tydlighet i kommunikationen där man lätt pratar förbi varandra.
Rättsläkarna använder ord som
"talar starkt för" när det kommer till medvetslöshet. Vad som bör uppmärksammas är att de också lägger till
"med oförmåga att försvara sig". Vid en medvetandepåverkan har du fortfarande förmåga att utföra viljemässiga och riktade rörelser för att försvara dig.
När gränsen väl har passerats och en ytlig medvetslöshet har inträtt så upphör samtidigt viljemässigt styrda kroppsrörelser och i det läget har J enkelt kunnat tygla T.
I de första stadierna av medvetslöshet registrerar hjärnan fortfarande smärta med olika typer av avvärjningsrörelser. Strypningen med lufthunger är då ännu plågsam och smärtfylld trots medvetslösheten.
Vill man se "medvetslös" som synonymt med "noll smärtreaktion" som vid en operation ex, ja då är man också ganska långt in i strypningsprocessen, mot slutet.
Jag anar och tycker mig se att kommunikationen fallerar i just definieringsfrågan - vad tror du?