Kvicklera blir som välling och rinner iväg. Skredet börjar där det blir välling först, oftast där marktrycket blir för högt (exempelvis när man lastar på för mycket massor på marken). När vätskan sedan börjar leta sig vidare så rör den om i ytterligare lerlager som blir välling också. Detta ger en effekt som när man fyller ett böjt sugrör under vatten, håller för den kortare änden och sedan lyfter upp det. När man sedan öppnar änden så rinner allting bara ut på andra sidan.
Detta var väldigt tydligt vid skredet 2019 i Lökeberg mellan Kungälv och Marstrand, där kan man se att det inte var särskilt mycket massor som rasade längs sluttningen, utan att det istället var lera som bubblade upp från havsbotten strax utanför stranden, vätskan ville komma i balans och rann huvudsakligen under markytan.
-
https://www.google.com/maps/@57.9031284,11.7540498,178m/data=!3m1!1e3?entry=ttu
Utifrån bilderna från Stenungsund så skedde till stor del samma sak där. Man kan se att stenmassorna som låg högst upp på berget inte rasade särskilt långt (utifrån skredets omfattning) utan att marken istället försvann underifrån och rann iväg. När massorna kom ned till motorvägen så trycktes denna iväg i sidled av marktrycket och av att leran under blev välling även den. Notera också hur många träd som faktiskt står upp, hur stora delar av vägen ändå ser intakta ut osv, vilket bara kan ske om det är leran under som flyttar på sig.
Det är ett väldigt intressant fysik-experiment att röra om i lera som saltet lakats ur från, det finns många fina videos på nätet där man kan se hur leran blir till välling när man rör om den eller skakar den. Exempelvis denna:
-
https://www.youtube.com/watch?v=zW5lKpYT_jw