Människor som lever innehållslösa liv utan att vara deprimerade?

Jag är tämligen övertygad om att den här jakten på något slags universell och väldigt betydelsefull mening med tillvaron är ett resultat av sociala medier och Instagram, Tiktok eller andra liknande appar som folk begraver ansiktet i, många gånger i timmar varje dag. Man möts av liv som ett mycket litet fåtal klarar av att leva, rent ekonomiskt, och man möts av tillrättalagda bilder och klipp av liv som verkar vara mycket innehållsrika, men i realiteten förmodligen är mindre innehållsrika än gemene Svenssons liv, då det bara handlar om yta.

En reflektion efter att ha läst en del i tråden. Såsom född på 70-talet är man numera medelålders, men framförallt är man uppväxt pre-internet och sociala medier. Vill tro att ens inställning till livet till stor del formas under ungdomen och att växa upp under 80 och 90-talet var ganska soft och allas liv präglades till stor del av det liv TS beskriver. Man visste inget annat och var rätt så nöjd med det.

Att växa upp idag med ett ständigt flöde av sociala medier där en perfekt och aktiv livsstil gärna visas upp kan det nog vara lätt att tro att det är så här livet ska vara. När sedan ens eget liv är mer alldagligt så kanske en känsla av utanförskap kan upplevas.

Men som lite äldre inser man att det liv som visas upp är en kraftigt filtrerad och konstgjord bild av livet.

Jag undrar lite ibland hur det står till i skallen på folk som bara går till sitt förbannade jobb på morgonen, kommer hem sent på eftermiddagen trötta nu efter dagen men lagar sin whatever enkla måltid äter den diskar rent disken. Sätter på TVn, kanske ringer någon, kanske spelar något, kanske är inne på nätet och läser något och så var det dags att gå och lägga sig sätta på sin favoritpodd på natten och somna in för ännu en dag lika lik och innehållslös som den förra och detta ska varvas fem dagar om sen för att äntligen få lite ledig tid. Helgen dom kanske gör någon skit men inget värt att lägga på minnet det huvudsakliga är att det ska drickas alkohol och förmodligen köpas någon skit dom har fått för sig att dom behöver. Lönen kommer in den 25e och den är för låg för allt arbete och slit.

Hur fan kan det finnas människor som bara lever för att jobba som orkar fortsätta såhär månad efter månad år efter år med sina innehållslösa liv som saknar mening utan att gå ner i depressionen och uppenbara meningslöshetskänslor över var detta allt som livet blev? En löneslav och konsument?

Är dessa människor inte i kontakt med sina känslor, mål och drömmar eller vad är det för fel på dom som kan leva en livsstil likt robotar och bara fortsätta hålla min?

Menar du att din övertygelse är att det inte finns något, varken före eller efter själva det här livet? Tycker för övrigt ditt resonemang är väldigt intressant även om själv gärna vill tro på någon form av reinkarnation.

Vad skulle man annars göra under dagen då?
Jag äter frukost med mina barn på morgonen, lämnar dom på skola och förskola, sen åker jag till mitt jobb.
Trivs på min arbetsplats och mina kollegor.
När jag slutat jobbet på eftermiddagen brukar jag ibland handla mat, träna på gymmet en stund, eller shoppa i köpcentret. Annars åker jag direkt hem efter jobbet.
När jag kommer hem vid 17-17.30 är barnen hämtade av min man, och det är dags att äta middag och umgås med familjen. Läxor, läsa böcker, bada, natta osv.
Sen brukar jag antingen gå en promenad med grannen och hennes hundar, eller se på tv, antingen själv eller med mannen.
Jag är rätt nöjd med mitt liv.
Alternativet hade väl varit att vara hemma på dagarna och inte haft några pengar. Då hade jag nog varit deprimerad.

Hur fan kan det finnas människor som bara lever för att jobba som orkar fortsätta såhär månad efter månad år efter år med sina innehållslösa liv som saknar mening utan att gå ner i depressionen och uppenbara meningslöshetskänslor över var detta allt som livet blev? En löneslav och konsument?

Är dessa människor inte i kontakt med sina känslor, mål och drömmar eller vad är det för fel på dom som kan leva en livsstil likt robotar och bara fortsätta hålla min?

Jag undrar lite ibland hur det står till i skallen på folk som bara går till sitt förbannade jobb på morgonen, kommer hem sent på eftermiddagen trötta nu efter dagen men lagar sin whatever enkla måltid äter den diskar rent disken. Sätter på TVn, kanske ringer någon, kanske spelar något, kanske är inne på nätet och läser något och så var det dags att gå och lägga sig sätta på sin favoritpodd på natten och somna in för ännu en dag lika lik och innehållslös som den förra och detta ska varvas fem dagar om sen för att äntligen få lite ledig tid. Helgen dom kanske gör någon skit men inget värt att lägga på minnet det huvudsakliga är att det ska drickas alkohol och förmodligen köpas någon skit dom har fått för sig att dom behöver. Lönen kommer in den 25e och den är för låg för allt arbete och slit.

Hur fan kan det finnas människor som bara lever för att jobba som orkar fortsätta såhär månad efter månad år efter år med sina innehållslösa liv som saknar mening utan att gå ner i depressionen och uppenbara meningslöshetskänslor över var detta allt som livet blev? En löneslav och konsument?

Är dessa människor inte i kontakt med sina känslor, mål och drömmar eller vad är det för fel på dom som kan leva en livsstil likt robotar och bara fortsätta hålla min?