Vem är författaren som bröt ihop efter att ha fått dåliga recensioner?

Nej, så ska man inte tolka dem. Men det var en kreativ förolämpning.

Jag ser att skribenter här tolkar dig olika. Ibland kan det finnas fördelar med att vara kort och koncis med det man vill ha sagt. Det besparar även läsaren en massa tid.

Okej, vem är Kenny? Gafflande flashbackare vill veta.

Kenny är enligt tidigare inlägg namnet på en karaktär i Djävulsnyckeln.

Egentligen så spelar det väl ingen större roll hur man blir recenserad och vilket betyg man får så länge man själv gillar boken och det finns åtminstone en del andra som också gillar den. Vad en person tycker är 1/10 kan en annan person tycka är 10/10 av exakt samma anledning som den förra personen gav den 1/10.

Även om en bok får bra recensioner och höga betyg och säljer bra så är det samtidigt inte någon garanti för att boken inte egentligen är objektivt värdelös och att alla som gillar den har dålig smak. Det är ju egentligen snarare ganska troligt, med tanke på hur korkad en genomsnittlig människa är. Och även tvärtom. Många av de allra bästa saker jag någonsin läst och som haft allra högst kvalitet har haft typ 7/10 i medelbetyg.

Charlotta von Zweigbergk

En författare om hånfulla recensioner och åsikter om författare i "rum som inte älskar poeter". Hon vill inte veta, säger hon. Det är också ett ställningstagande.

"Och kritikerna måste förstås få fortsätta skratta och håna och såga när vi misslyckas, inte minst för underhållningsvärdet, men jag önskar också att de då och då reflekterar över sin roll i ett samhälle där litteraturen och kulturen redan marginaliseras, ifrågasätts som sådan.

Att skriva om författarkåren i stort som narcissistisk är inte längre oskyldigt. Som skrivande med utgångspunkt i mitt eget liv har jag lärt mig att alltid rikta den hårdast dömande blicken mot mig själv. På samma vis använder både vi författare och kritiker förmågan att syna vår konstforms svagheter i offentligheten så till den grad att vi lämnar öppet mål för de som vill kalla oss självupptagna och världsfrånvända. Vad gör det med litteraturen i rum som inte älskar poeter? I don’t want to know"

https://www.dn.se/kultur/tove-folkesson-det-ar-inte-oskyldigt-att-kalla-en-forfattare-narcissistisk/

Det ges ju ut en hoper Smörja. Speciellt av kvinnliga Författare, Denna Titeln är väl inte specifik i det avseendet. Har försökt läsa Läckberg. Kan inte för mitt Liv begripa hur hon kan vara så framgångsrik i att sälja Böcker (?!) Men det är aldrig fel på Marknaden sägs det, så jag har väl fel smak.
Historikern Dick Harrison har försökt sig på Romaner,..ock ock..totalt oläsligt det också. Ingen känsla för Språket utan det blir en berättelse, ointressanta textmassor utan Knorr.
Nä tacka vetja det 30-40tals Författarna Lagerkvist och Fridegård, det är grejor det! De andra s.k Arbetarförfattarna var ena Gnällspikar som blev kvar och inte utvandrade till Amerikat.

Vad som jag blir trött på i nutida Litteratur är de kliche-artade berättelserna i Thrillers; "En Kvinna hittas död/mördad (t.o.m i Skatteverkets Hiss, amen va F-n där går väl gränsen för det mest patetiska)", "någon medelålders Kommissarie oftast lite försupen löser Krim-fall,.. Internationellt mest (Ludlum, Grisham & Co) ..någon avdankad Agent hindrar ett Hot mot Världen och räddar (oförtjänt) Amerikas President etc.

Jag har skrivit en bok, som jag tycker alla som besjälas av Ämnet; FiktionDokumentär inom Spioneri, skulle kunna tycka sig,.. känna igen sig i.
Det tycker jag är väldigt viktigt, att Folk skall kunna känna igen sig när de läser. Alltså ingen Far-out Plot,..utan "Det här skulle kunna hända/kunnat ha hänt mig"!
Det ger lite Krydda i Era Liv och mer Inlevelse i Vardagen.
Den säljer inte bra. Man måste ha ett Namn för att sälja. Och mitt är phony/en Pseudonym och har gett ut Boken själv. För att slippa Vidräkningar av främmande Makt. Man kanske skulle knacka på hos Ryska Diplomathuset på Lidingö...för att förhöra sig om vad de bjuder för att jag bränner upp resterande Exemplar. .-) Konstigt förresten att Skräpo inte hört av sig. Den nu levande bäste Svenske Författaren tycker jag är Håkan Nesser.

Idag är det nog så, dåliga recensioner ger mer publicitet.
Skriver man en bok för att blidka recensenter eller för att sälja många exemplarer?

Jo, det är nog de flesta som läser tråden. Det som efterfrågas är vem den verkliga förebilden är.

Det kan förvisso bli en Streisand-effekt. Jag förmodar att de flesta som har läst i den här tråden aldrig hade hört talas om boken tidigare, och kanske till och med någon blir nyfiken på att läsa boken för att kolla om den verkligen är SÅ dålig som det sägs.

Men nog får man intrycket att hennes grundläggande orsak att skriva boken var att hon ville jävlas med sitt ex. Och den målsättningen har hon uppnått. Förmodligen går mannen i fråga att identifiera om man vill och alla i deras bekantskapskrets vet direkt vem det är.

Det märkliga är att hon inte var nöjd med detta utan hon trodde att hon samtidigt skapade God Litteratur.

Nein ich bin doch einer der Unbelehrbaren!