Vem är författaren som bröt ihop efter att ha fått dåliga recensioner?

Jag vill göra ett tillägg till #164.
Det värsta man kan göra mot en kvinna är inte att kalla henne sexuellt oattraktiv. Att bli bedragen, misshandlad, till och med dödad är värre. Det jag menade var att litteratur av kvinnor som skriver om de övergrepp de varit med om ofta är stor. I Djävulsnyckeln tycks inte författaren ha skrivit ur offerpositionen som folk är vana vid och som säljer, det där när en kvinna utstår grymhet med huvudet högt och svalt. Istället har hon skrivit att hon är förbannad och försökt göra ner Kenny, eventuellt lyckats i några stycken. Den positionen, en argbigga, en Britt-Marie, den positionen behöver en äldre kvinna ständigt återerövra om hon känner vrede, eftersom män och yngre kvinnor tycker att äldre kvinnor ska veta sin plats i ordningen. Där tycker jag att det är viktigt i sammanhanget att vända ljuset mot Richtert vs Wadensjö och se hur de tog sig an recensionsuppgiften utifrån sin givna position som yngre och mer oerfarna relativt författaren. Men att ha erfarenhet innebär inte att man gör kloka val, och det är där Ordfront förlag och redaktören kommer in. Man förstod inte på förhand hur provocerande texten skulle upplevas. Författaren upplevde sig mer utsatt än hon trodde att hon skulle bli och saknade förståelse för den position hon intog.

Har inte läst boken men antar att klassaspekten spelat in; en övre medelklasskvinna med adligt (?) namn gör ner en ”Kenny” (var placerar man har oftast Kevins, Liams och Kennys? Jo, bland okreddiga lantisar eller WT) med förlöjligande pejorativ. Detta på ett förlag som kallar sig vänster dessutom. Måste kännas gött för en del recensenter att kunna klämma åt en sån ibland.

Alla som skriver en nyckelroman riskerar att få skiten tillbaka på sig själv. Det Z nu upplever är en bris jämfört med vad Norén eller självaste Strindberg fick erfara.

Bla bla könskortet bla bla metoo bla bla underordnade ställning bla bla osynliggörande bla bla äldre kvinnor

Osv osv med en massa könsklichéer.

Nej du. Detta handlar om att von Zweigbergk är en person med makt som enbart för att göra en bok utför ett fullt påhopp. Det blir inte feministiskt för att det är en kvinna som är ett as.

Jämför med Jan Myrdal så han snackade skit om någon före detta. Inte ansågs det okej.

Möjligen skulle hon kunna komma undan med det om det var en bra bok.

Norén. Jag trodde att alla älskade Noréns dagböcker? Men mitt litteraturintresse kommer och går så jag kan ha missat hur det var. Strindberg, ja.

Zweigbergk gör slut med Kenny. Jamen såklart, tänkte inte så, att det var ett skäl i sig till att folk stör sig lite extra på kärlekssorgen. Fina damen får skylla sig själv som blev kär i en Kenny? Det är inte på riktigt ändå. Fast tydligen var det på riktigt för Z eftersom hon skrev en hämndbok. Ja, alla som skriver en hämndbok riskerar att få den läst som en partsinlaga.

Jag har inte sagt att det är en feministisk bok. Jag har inte försvarat von Zweigbergk. Däremot är reaktionerna mot just hennes hämndbok möjliga att läsa inom maktstrukturer, där äldre kvinna med vrede görs till en Brittmarie.

Problemet med att se imaginära maktstrukturer överallt som du gör är att allt förstås går att placera och dela in i dessa påhittade mönster. Om du använder samma sorts strukturer din hjärna är så förtjust i men lägger till fler variabler kommer du se andra skyldiga och hitta än fler skurkar.

En äldre kvinna som skrivit en sjaskig bok är alltid en äldre kvinna som skrivit en sjaskig bok, oavsett patriarkala strukturer eller kolonialiseringen av Sápmi och Nigeria eller vad du har för hjärnspöken du paranoid anar bakom varje hörn och ständigt känner i din akuta periferi.

Det håller jag med om. Det intressanta för mig är strukturerna som gör att det är likaledes intressant för Flashbackfolk att gaffla om. Andra i tråden har satt fingret på det: Hennes fina efternamn. Att hon kallade sin karaktär för något som för tankarna till arbetarklass. Att hon som varande överklasskärring tog sig ton mot en hederlig karl som underförstått förbarmat sig över hennes närhetsbehov: Är det tacken?
Att vara otacksam och arg när strukturen bjuder annorlunda gör att tråden blivit lång.

Kanske talar mot bättre vetande men jag tror att C von Z lyckats få böcker utgivna tack vare sitt fiiina namn och sin mera namnkunniga syster som är kulturkoftan personifierad.

När jag läser t ex Godnatt jord håller jag på patrasket snarare än patron.

Så är det alltid. Man har fördel av namn. Men även om du höll på patrask så fick hon dig att känna något för patrask vad jag förstår, om än inte som du gissar att hon avsåg? Det jag läste av Fattigfällan upplevde jag som ärligt känt, och att skriva ärligt känt om det som andra inte håller med om, som i att det var en dålig relation man var i exempelvis, som i Djävulsnyckeln eller Ödeläggaren (som jag länkat högre upp i tråden):det brukar medföra en risk för skitstorm.

Hon har ju en fördel av vara författare, därtill en författare som blir utgiven oavsett vad. Gör hon då en vanlig Svensson identifierbar och dessutom skriver att han är småkukad och rasist (hänger hon på Flashback måntro?) så har hon förverkat all sympati vad mig anbelangar.

Men jag är rotebro-conny light också kan tilläggas. Jag skyr kulturkofteklassen som katten vatten.

Ska man uttyda ur dina svårlästa och virriga inlägg i tråden, att flashbackarna som gafflar här är ett kvinnofientligt, fattigt patrask (i synnerhet fientliga mot medelålders kvinnor) och att C von Z och hennes kvinnliga jämlikar inom författarvärlden blev sexuellt utnyttjade som barn?

Det var hennes sista roman, trodde hon. Det är därför hon låtit sig intervjuas, möjligen i hopp om att ändra på den saken. Jag tycker nog att vanan att skärskåda perspektiv blivit en så utbredd praktik att nästan vad som helst gott kan ges ut, och det görs också. Rotebro-Conny är ingen kulturkofta.