Jag var död i några minuter, och på andra sidan.

Hey! Jag förväntade mig detta. Jag var dödförklarad på plats, men ambulanspersonalen fick igång mig med hjärtstartare. De använder också en bärbar EKG-maskin, och är det ett bara ett långt streck så är man död. Så trådrubriken är inte felaktig.

Men du var inte hjärndöd så rent teoretiskt kunde du fortfarande drömma.
Oavsett vilket, jag tänker inte berätta för dig vad du varit med om.
Jag undrar om du kände någon slags frid när du var "död" eller höll på att dö?

Glädjande att höra.

Det är det som är så märkligt. Även om jag var fysiskt död så fungerade min hjärna. Det sista som försvinner är hörseln.

Jag kände en oerhörd frid, lycka och kärlek och ingen smärta. Jag var helt lugn och ville tala om för alla att allt är ok. Så inte är jag rädd för att dö, tvärtom!

Kommunicerar du med någon på "andra sidan" och i så fall vad sades?

Har du förlåtit fyllskallen som körde på dig? Har han/hon bett om din förlåtelse för det som skedde?

Absolut! Och det skrämmer mig inte ett dugg. Jag ska väl inte säga att jag ser fram emot att dö nästa gång, men inte är jag rädd för detta.

Om de inte skulle ha återupplivat dig, skulle du existerat i det flytande tillståndet för evigt menar du? Tror du att du haft en upplevelse av att vara död om du inte kommit tillbaks till livet? Hade du bara varit i svärtan då utan någon upplevelse av dig själv?

Jag har varit i samma tillstånd två gånger. Jag skriver under på din beskrivning, även fast den där känslan egentligen inte går att beskriva. Är inte längre det minsta rädd för döden i alla fall, och tror inte på evig icke-existens. Fint av dig att skapa denna tråd.

Jag var inte ensam, utan kände hela tiden en mycket kärleksfull Närvaro bakom mig på vänster sida. Jag kände mig mycket trygg.

Inte den första tiden, då var jag förbannad. Men allting har nog en mening, och hade inte detta hänt så hade jag aldrig fått uppleva andevärlden.