Vem är författaren som bröt ihop efter att ha fått dåliga recensioner?

Den tidigare boken Fattigfällan verkar ha varit skriven i samma stil. Detaljer så överdrivna att de inte blir trovärdiga.

(FB) ”Fattigfällan” av Charlotta von Zweigbergk

Hon måste vara en väldigt dålig författare.

Att bli utgiven och recenserad är få förunnat.
Låter som en människa med uppblåst ego. Väldigt få människor läser dagstidningar och böcker idag så det är lite som att bryta ihop över att ett träd faller i skogen.

Jag hörde precis Mike Tyson (boxaren) svara på hur hanterar kritik. Han sa:

"När jag tror att jag är någon speciell blir jag arg, men när jag tror att jag bara är en i mängden som alla andra bryr jag mig inte alls" (kanske försvinner någon nyans i översättning).

Och jag tror du slår huvudet på spiken. Det handlar om självbild. Man har höga tankar om sig själv och sitt skrivande och så...

Men jag tycker det är helt osmakligt att dra paralleller till Bennys självmord pga metoo-hetsen.

Man måste naturligtvis kunna värdera någons arbete. Metoo angrep ju människors värde.

I hennes litterära krets är det i alla fall en stor händelse. Men visst kan jag bara hålla med dig. Hur kan någon på något sätt förutsätta, och tycka sig vara värd, bra recensioner, enbart för att hon är hon?

Ha ha ha! Det här sina sidor att skriva en nyckelroman, nör man skriver in sig själv i den. Recensionen blir en sågning av författaren själv som person. Skyll sig själv!

Nu är jag nyfiken om hon skriver "neger" i boken, eller om hon är så ängslig att hon använder eufismen.

Ja, vem är det som är klent utrustad?

Förresten, var det inte någon som sa att Zweigbergk har fula hängbröst?

Efter att ha läst recensionen så verkar hennes bok vara ännu en i a woman scorned hämdroman.

Ebba Witt Brattström har jag inte orkat läsa. Men
-hon sa ....
-han sa ....
är ju inte litteratur direkt.
Det är heller inte Martina Haags bok om skilsmässan från Erik Haag. Det de säljer säljer de av samma anledning som Hänt i veckan, Se och hör.

När man är dumpad känner man skam och tror att man på något sätt få måste ta tillbaka sin förlorade heder inför omgivningen.

Det är ingen bra utgångspunkt för god litteratur att skriva den i affekt.
Man tappar omdömet.

För Zweigberk blir den dåliga ressencionen en dubbel dumpning på samma sätt som en våldtagen kvinna kan få sitt trauma förstärkt i en rättegång.

Förlaget och redaktören trodde boken skulle sälja för skvallervärdet, de borde dock haft större litterära krav, de borde ha brytt sig om Zweigberk och förstått att hennes omdöme var grumlat.

Dock är alla ensamt ansvariga för sina handlingar. Zweigberk hade förmodligen ett barndomstrauma som väcktes av dumpningen o h den kassa recensionen.
De båda kan bli det bästa som hänt henne om hon nu får hjälp.

Förlaget kände kanske inte till att boken fungerade som en förtäckt hämnd?

De hade ju en gång godkänt den litterära kvalité och bör väl knappast kunna ge henne skulden för sitt eget dåliga omdöme.

En förläggare som inte känner till syftet med boken blir naturligtvis förbannad.

Men vi har väl inte sett några bevis för att boken verkligen är en nyckelroman och syftar på levande personer?

Det som Måns Wadensjö skriver i sin recension är ju bara en spekulation:
"Vissa platser och händelser som skildras inom ramen för fiktionen har nämligen lätt identifierade motsvarigheter i världen utanför den. Om detsamma gäller karaktärerna som skildras i den, och detta är en nyckelroman, utgör dess publicering ett långt grövre övergrepp än någonting den berättar om.
Det vet jag ingenting om – men medan jag läser kan jag inte låta bli att undra över hur arbetet som lett fram till utgivningen har sett ut, och varför Ordfront Förlag trots allt har valt att publicera denna roman."

Uppfattar inte att recensenten går till personangrepp, men att han däremot är starkt kritisk till själva boken. Både vad gäller innehåll, samt att personer som smutskastas lätt kan identifieras. Tsverjbärk har en skev verklighetsuppfattning om hon menar att recensenten svartmålar henne som person.

Ok, då har jag missförstått situationen. Då förstår jag inte tjafset. Finns ju en del författare i dag som blir utgivna trots bristande litterära kvalitéer. Själv störs jag mer av dom platta, fyrkantiga karaktärerna med ett känsloregister som hos en femåring, än av de berättartekniska tillkortakommandena. Ibland är dom rent av ett hån mot människan.