Vem är författaren som bröt ihop efter att ha fått dåliga recensioner?

Befogad frågeställning

Det är väl vardag för alla författare att bryta ihop och få ångest.

Du och jag kan inte föreställa oss hur det är att leva med det sköra plågade psyket som krävs för att bli författare

De där Sweiberkarna är ju fixerade vid och på Gotland sedan länge, och vem "Kenny" är gissar ju till och med Svds recensent rätt på utan att nämna namn.

Fifty shades sålde rätt bra. 15,2 miljoner sålda exemplar mellan 2010 och 2019 och litterärt var det dasspapper.

Han som skrev Gudfadern skrev en massa som ingen var intresserad av och skrev sedan Gudfadern rakt av endast för att skriva något som istället skulle sälja eftersom han behövde pengar till sin familj och mat på bordet.

Jag skrev inte att alla är lika värda. Jag skrev att vi uppskattar olika. Jag älskar https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Joyce_Carol_Oates likt många tusentals andra människor. Ändå vägrar de ge henne Nobelpriset i litteratur.

Ja alla som skriver är författare efter att de fått ett par böcker publicerade och jag vill nog säga att en bok räcker. Författa kan man göra utan att egentligen vara någon etablerad författare och konstnär kan man också vara utan att vara storsäljande.

Finns väldigt många skickliga på att skapa medan det finns välutbildade konstnärer som skapar skit man tvingas gå och titta på genom skolplikt och helst aldrig hade velat slösa sin tid på medan andra gillar graffiti.

Konsten ligger i betraktarens öga. Och verkets värde ligger i hjärtat hos den som tar det till sig.

Trådens vinnare utan konkurrens... Spot on!

Kenny borde ha varit i porrbranschen, så hade det kunnat bli redig litteratur av det!

Kan ju anta att boken är någon form av självbiografi/autofiktion och alla attacker på boken upplevs som en attack på författarinnan.
Som ett samtal mellan två väninnor, fast i bokform. Det enda hon vill är att vänninan/läsarna ska hålla med henne om allt när hon berättar om hur dum Kenny är.
Men det visade sig visst att en boklansering inte är som ett privat samtal med en helt okritisk väninna.

Fan, jag blir lite småsugen på att läsa boken för att se om den är så dålig (att den blir bra, rentav). Lite som dragningskraften i en kalkonfilm.

Givetvis tar sågningarna än mer, eftersom att den här boken är så oerhört privat, och helt och hållet, självupplevd för Charlotta von Zweigbergk. Att von Zweigbergk upprepar sig om samma sak flera gånger i boken, är ett tydligt tecken på att hon fortfarande ältar relationen och att hon upplever sig "lurad" på kärleken.

Charlotta von Zweigbergk kastade sig ut till etthundra procent i sin relation med "Borrkungen", men blev besviken på både honom och på den egna bilden på "perfekt kärlek" när deras relation inte utföll till det önskade.

Att Charlotta von Zweigbergk bröt ihop fullständigt, hänger naturligtvis ihop med en ålderskris där hon känner att hon kastat bort ytterligare tid på något som inte varade. Och att bli såpass sågad, hånad och intetgjord, just när det gäller en såpass känslig bok, blev för mycket.

Istället för att få omgivningens fulla stöd i att Borrkungen är ett riktigt svin, blev hon istället hånad - ännu en gång. Först av Borrkungen. Sedan av recencenterna och andra, ytterligare. Det blev droppen och det som utlöste en krisreaktion i full magnitud.

Hoppas att Charlotta von Zweigbergk repar sig och kan hitta både kärleken och skrivarglädjen på nytt. Eller, som någon skrev: Det är bara att bryta ihop och komma igen.

Det var ju dessutom en recension av Margit Richert, mer vrickad människa får man fan leta efter, hur kan någon ta hennes åsikter allvarligt? Den dummare halvan av det fd 'kulturparet', två riktiga muppar.
Jag betvivlar dock inte att boken ifråga suger, jag tar inte HvZ seriöst heller.

Vem är "Kenny" då ? Blev nyfiken ju.

Spy i flera dagar, samt psykakuten?

Visst, efter en hård utekväll som involverar tequila, men efter ett par dåliga recensioner?

Hon kanske redan är på gång med en bok med titeln Författarfällan.


Jag menar en sådan bok skulle nog få ganska många läsare. Sett till att var och varannan medelålders kvinna idag verkar ha försökt att bli nästa Läckberg. Varit så stolt över att ha skrivit en bok och kunna kalla sig författare. Sedan blir det kanske bara 20 ex sålda. Det finns ju extremt många fler lyckosökare till författare än det finns marknad i lilla Sverige.