Vem är författaren som bröt ihop efter att ha fått dåliga recensioner?

Den handlar om Minna, en frilansande kulturarbetare med hund, vänner och barnbarn som pendlar mellan Storstan och sitt torp i Medby. Där träffar hon och blir gradvis förälskad i Kenny, som driver ett eget företag i borrbranschen och liksom hon är frånskild med barn och barnbarn. Till en början uppvaktar han henne intensivt, och efter ett par vändor med komplikationer blir de ihop.
(...)
På Kennys negativa egenskaper finns det i gengäld inte någon ände. Han använder n-ordet, flörtar med andra, har inga vänner och manipulerar människorna omkring sig. Han är klent utrustad mellan benen, impotent, och hans familj beskrivs genomgående som en sekt. De grövsta anklagelserna framförs i halvkvädna visor, genom skvaller, och går hela vägen från skattefusk till att han är för fysiskt närgången mot sina egna barnbarn.
Så växer skildringen av deras relation över 300 sidor till en repetitiv och plågsamt komplett katalog över Kennys brister, deras gräl och infekterade konflikter om presenter och släktkalas. Här finns verkligen allt, även det som inte sker – varje oklickad Facebooklike, varje uteblivet samlag och varje oskickat hjärta på Messenger är med. Att lista livets händelser är dock inte samma sak som att skildra det.
Flera av dessa svek anses så betydelsefulla att de måste upprepas flera gånger om, men berättarens insisterande gör dem mindre trovärdiga, inte mer. I romanens sista del övergår Minna till att kalla den kassörska hon är mest svartsjuk på för ”apan” och den mexitegelvilla Kenny bor i för ”Bajshuset.”
(...)
Vissa platser och händelser som skildras inom ramen för fiktionen har nämligen lätt identifierade motsvarigheter i världen utanför den. Om detsamma gäller karaktärerna som skildras i den, och detta är en nyckelroman, utgör dess publicering ett långt grövre övergrepp än någonting den berättar om.