Citat:
Ursprungligen postat av
NoTruce
Jag skulle vilja modifiera min tidigare utsaga om att ord bara är ord. Självklart finns det fall där ord blir handling. En del uttalanden klassas förstås som brottsliga. Olaga hot, hets mot folkgrupp m.fl. Självklart får man då tassa varligt i de markerna. Provokation tycker jag är korkat och kontraproduktivt. Visst, du får massorna med dig och får trycka till någon, men är det så du vill bli ihågkommen?
Vad gäller Christian vet han naturligtvis vad han kan och inte kan göra. Sedan har han valt den approach han nu kör med. Att han tramsar runt och kallar Hübinette "sensei" på sociala medier, för att ta ett exempel, det gör han ju för att han vet att:
1. Tobias Hübinette är av koreanskt ursprung
2. Sensei är ett japanskt ord
3. Andemeningen blir då att alla asiater är likadana för Christian
4. För en person som blir triggad av en godispåse är det här självklart en kränkning
Jag menar att detta i längden hämmar det Christian säger sig vilja göra, nämligen att granska den här typen av "vetenskap". Kritisk rasteori och liknande mumbo jumbo ska granskas, men det bör göras seriöst. Visst kan man göra det till någon slags mobbningskampanj också, men det är så onödigt. Alla känner till Hübinettes historia. Karln är inte riktigt riktig. Men nu håller hans typ av aktivism på att tappa attraktionskraft, vilket ger ett utmärkt tillfälle att sätta in "dödsstöten", så att säga. Men då ska det göras mot fenomenet man säger sig granska, och inte en enskild företrädare för detsamma. Även om det är frestande att trycka till enskilda personer. Tyvärr är det ett beteende som uppmuntras på nätet.
Jag är beredd att gå längre och djupare så. En provokation är inte bara en provokation som alla andra provokationer. En helt oprovocerad provokation tycker jag är ett påhopp medan en tillbaka-kaka kan vara välförtjänt, även om själva provokationerna kan bestå av samma beståndsdelar. Det behöver inte heller vara den som har blivit provocerad som provocerar tillbaka. Allt handlar om kontext. Jag är av den skolan och åsikt att idioter som provocerar för nöjets skull ska få tio gånger tillbaka av samma mynt - och det från tio olika personer. Jag ser Christians provokationer i det fallet som att han ger tillbaka mot de som förtjänar det, även om alla som han provocerar kanske inte har gjort något personligen mot just Christian.
Nu är jag inte fullt insatt i turerna kring Christian vs. Hübinette men det räcker för mig att ”känna” Hübinette för att tycka att det är rätt åt honom och jag tycker således inte det minsta illa om Christian p.g.a. att han kallar honom sensei, jag tycker snarare att den sortens provokation är tam och i det mest harmlösa laget, jag skulle gärna se och önska att Christian korsar många fler etiska och moraliska gränser i detta fall.
Det finns inga ”anständiga” sätt att bekämpa idioter som Hübinette på, och det är därför såna idioter tillåts vara verksamma i samhället, man har att välja på att bekämpa eld med eld eller hoppas på att någon är villig att offra sig och tar till fysiskt våld. Det är inte olagligt att vara psykopat, och det finns inte lagliga metoder (som fungerar bra) att bekämpa psykopater på.
Tänk om superhjälten i alla filmer bara får hämnas på såna som gjort något personligen mot superhjälten? Eller tänk om man som privatperson i civilsamhället inte får avbryta en pågående våldtäkt på grannbarnet, för våldtäktsmännen våldtar ju någon annan och inte mig själv?
Det är väl självklart att man ser genom fingrarna när Christian, 21 år, går på Hübinettes så kallade ”kurs” och kallar honom sensei, man får väl ändå ha lite känsla för sammanhang om man ska uttrycka sin åsikt om något? Det är inget test på högskolenivå att förstå vem som är hjälten och vem som är skurken som förtjänar skit i den historien. Man behöver bara ha lite sunt förnuft för att sätta alla rätt i den frågan.