Citat:
Ursprungligen postat av
Livsmissbrukare
Han har ju rätt på ett vis. Den tärande delen av befolkningen (många somalier inkluderat i den) växer mycket fort, även i förhållande till den närande, och kommer på sätt och vis ta över mer och mer. Inte minst genom att en allt större del av befolkningen då kommer att rösta fram regeringar med mål och syfte att inte bara behålla den ordningen utan ytterligare förstärka den. Allt fler måste försörjas av allt färre och drönarna som fortfarande går till jobbet får behålla en allt mindre del av sin egen kaka samtidigt som de blir färre och då får allt mindre makt att rösta fram regeringar som skulle fortsätta att motivera drönarna genom att låta dem behålla mer av den kaka som de faktiskt bakat. Spiralen är stadigt nedåtgående.
Man talar om att minska klyftor när man tar av "de rika" (de som utför värdeskapande arbete) och ger till "de fattiga" (de som inte utför värdeskapande arbete) för att jämna ut skillnader i utfall men egentligen ökar man dem. Om man räknar erhållet värde per svettdroppe så vinner den som inte lyfter ett enda finger för sitt eget uppehälle med hästlängder över den flitige och effektive som får behålla allt mindre ju bättre den presterar. Sett till den faktiska skillnaden så är det inte många tusenlappars förtjänst för den som arbetar jämfört med den som inte arbetar alls. Räknar man med omkostnaderna som följer av att kunna arbeta (boende inom ett visst geografiskt område, resor, barnomsorg, mm) så blir det än mindre över. Inte ens mina bortskämda skitungar kan finna rättvisan i det och då är det ändå det flitigaste använda argumentet för att förstärka ordningen.
Det bör också nämnas att gränsdragningen inte är helt solklar. Den som inte, oavsett anledning och förmåga, bekostar sitt eget uppehälle kostar självklart men det finns gott om pengar som flyter ut till de som kan sägas inte ha egentligt behov av dem. Bostadsbidrag till dem som bor dyrare än de egentligen har råd med. Ränteavdrag till den som egentligen inte har råd att låna. Och inte minst som i det här fallet barnbidrag till den som inte har råd med barn, må vara ett, fyra eller tio. Det är ju förnämligt för ett samhälle att hålla uppe barnafödandet men en vettigare stimulans hade exvis varit att istället för att dela ut pengar så hade man kunnat få göra skatteavdrag för varje barn. Inga bidrag, man får istället behålla en större del av din egen kaka. Betydligt rättvisare, betydligt impopulärare bland en betydande del av befolkningen. Jag minns inte hur stor del av befolkningen som till fullo bär upp sina egna totalkostnader men det är inte många procent, en genomsnittlig knegare gör det inte.
Ja, somalier tillsammans med andra mycket lågpresterande grupper kommer att ta över men det är frågan vad som är kvar att ta över. Jag ser inga övertygande signaler att samhället kommer att stimulera/tvinga fram produktivitet utan det handlar mest om att lugga den arbetande delen av befolkningen för att allt fler ska slippa. Man kör väl in i kaklet tänker jag och så länge julgranen inte fattar eld så kommer nog ingen heller att bry sig innan det är för sent.
Tack för det långa svaret på vårt i jämförelse korkade inlägg.
Det är väldigt viktigt att vi är positiva och inte kastar in handduken. Om man ger upp projektet att vända Sverige BÖR man flytta, inte följa med ner till botten på det sjunkande skeppet. Men vi bör ju inte ge upp, inte så länge det finns möjlighet att vända utvecklingen.
Det enda som i alla fall initialt krävs är att man stänger gränserna och drar åt svångremmen, att omöjliggöra den bidragsparasitiska livsstilen. Gör man bara det så kommer många av dem att lämna landet (de har ju inga problem att semestra i hemländerna t.ex., så de flesta av dem
kan återvända om de bara vill.) Det hade kunnat gå att göra i en handvändning egentligen, men den politiska viljan verkar inte finnas...
Sedan får vi hantera de som finns kvar i Sverige, och inte har möjlighet eller vilja att åka hem, trots att de kanske går på knäna efter sådana insatser. Arméer av lågavlönade som städar gatorna, eller sitter i fabriker och skruvar ihop fläktar eller andra maskiner, et.c. Att socialarbetarna får i nytt uppdrag att gå ut till kaozfamiljerna och lära ut 123-Basic i familjeplanering: Detta är en kondom och så här fungerar den! Om du inte kan mätta ditt barn, skaffa inte barn!
En viktig pusselbit i att lösa det här problemet är att vi (svenskar) talar med varandra om problemet. Att man pratar om det lite försiktigt först kanske, och sedan allt mer ingående, vid fikaborden på arbetsplatserna, med familjen, släkten, vännerna, och andra platser. Det är vi som löser detta, och inte genom att sitta på händerna eller bara genom att skrika ut frustrationen på internet.
Det är väldigt många som tycker som oss. Vi har märkt att det är mycket enklare än vad vi först trodde, dessutom.
Landet håller på att gå sönder.
Vårt land. Kavla upp ärmarna!
