Citat:
Ursprungligen postat av
Zurfarn08
Tingsrätten resonerar väldigt tydligt om varför de anser att Johanna är trovärdig när det gäller utpekandet av Maja. Tingsrätten resonerar också om varför de anser att Majas utpekande av Johanna som ansvarig för branden hos Tove är trovärdig. Har du något att invända mot rättens resonemang?
Med samma metod att resonera kan man då säga att Majas förklaring att hon är på toa efter att hon mött Johanna i hallen och förblir kvar där efter att ha hämtat sin mobil och inte har sett Toves döda kropp.
Det är väl YTTERST besvärande för Maja som därmed sätter sig själv på självaste brottsplatsen bara några minuter efter mordet.
Skulle man kunna här se ett skäl till varför Maja skulle försätta sig i den här positionen? Kan man se att hon därmed försöker förbättra sin sits, lägga skuld på Johanna?
Den här typen av resonemang som rätten använder både Majas och Johannas uppgifter på som starka indicier, det håller inte.
Ibland anser rätten av att är de trovärdiga, och då genom rättens egna antaganden, som inte stöds av något annat än vad de själva tycker.
Det borde vara skillnad på när bevisningen stämmer överens med den misstänktes berättelse till stora delar, dvs person berättar till synes sanning som det verkar om vad som har hänt. Här har vi en person som gör det klassiska knepet, att försöka rentvå sig genom att hävda olycka när man är överbevisad.
Hur kan rätten förbise detta? I fall efter fall ser vi detta ”knep” hos den misstänkta när snaran dras åt!
Kopierar från ditt inlägg ( domen):
”Naturligtvis ska en medtilltalads uppgifter normalt bedömas med stor försiktighet särskilt om den som lämnar uppgiften själv försöker komma i en bättre position genom att skylla ifrån sig och påstå att det är någon annan som begått brottet. Dessa förhållanden är dock inte aktuella i detta fall. Även om Johanna Leshem Jansson förnekar uppsåtligt dödande har hon lämnat uppgifter om sin egen medverkan som är mycket besvärande för henne själv. Hon försöker alltså inte skylla ifrån sig.”
Rätten har fått kritik av att man trott på Johanna och bedömt henne som trovärdig vid utpekandet, trots att hon blir dömd för ett mord som skett precis av det skäl som man inte kan utesluta att Johanna använder sig av när hon känner sig förmådd. Mönstret går igen, vilket i det fallet bestämmer sig rätten för att bortse från Johannas hämndgirighet.
Detta bortseende från att Johanna skulle kunna känna ett hat och därmed vilja hämnas Maja som avslöjar Johanna som mördare, det resonerar man inte om.
Rätten väljer och vrakar de indicier man ”antar” stämmer. Ibland motiverar man, ibland inte. Och ibland motiverar man med något som skulle kunna användas lite här och där.
Här borde hypoteser ställas upp mot varandra så att rättens beslut blir väldigt mycket tydligare.