Citat:
Ja MH:s redogörelse är lite luddig, men att JJ blir luddig just när MH:s inblandning bidrar ju till att trovärdigheten kan ifrågasättas? Det var så klart tumultartat, men samtidigt menar hon ju att våldet ör över efter knuff, sätta sig på Tove direlt efter och sen ”bara” strypa i tio sekunder. Var MH satt och höll i händerna är ji viktigt för JJ att förankra då hela hennes upplägg med att strypa tillbaka i hennes berättelse bygger på MH:s medverkan att ”rädda” JJ från Toves stryptag. Tunnelseende i all ära, men att hon menar att det här sker 40 min innan tingsrätten bedömer det hänt och att hon ljuger om att Elsa mår dåligt, mamma ska hämta och att MH även berättar, om sant, att JJ sagt att Albin hämtat Tove är ju detaljer som omringar ”påståendet” att MH var delaktig i våldet.
Stämmer det att mordet sker strax innan de drar till McD så har JJ så pass hög sinnesnärvaro att hon kommer på de här valserna inför grannen och på stående fot får ihop en story om Elsa och under tiden i bilen kan småprata med grannen osv.
Sen ska man så klart skilja på det hon säger till grannen och evtl till MH. Samtidigt så måste det finnas några element av sanning i MH:s redogörelse? Vilka de är är svårt att identifiera. Dock så berättar hon innan stegserierna att hon är i badrummet två ggr. Första gången ser hon Tove i köket. Att Tove evtl lever då ligger i linje med att JJ evtl ljuger om den tidiga lägenhetsvisningen och att det behövs mer tid innan JJ drar till McD för att utföra det utdragna förlopp som våldet bör ha innan Tove dör.
Helt rimligt är det inte att Tove fortfarande lever två minuter innan de drar till McD. För ”livstecknet” från MH:s stegserie kommer ju två minuter innan de åker och så kort tid kan inte mordet ha tagit om man även ska räkna in att de sitter en stund, dunsen sker med tingsrättens tidsstänk när grannsonen kommut in i vardagsrummet och sen ska de stämma av därnere och han försöker plinga på under ett par minuter. Minns inte exakt men det var kanske två minuter och sen en stund till?
Visst kan hovrätten se en samlad bild av ringklocka, duns, man kan inte sova, Tove måste ha blivit fasthållen osv, men bland alla de ”bevisen” så finns en rad frågetecken tänker jag?
Stämmer det att mordet sker strax innan de drar till McD så har JJ så pass hög sinnesnärvaro att hon kommer på de här valserna inför grannen och på stående fot får ihop en story om Elsa och under tiden i bilen kan småprata med grannen osv.
Sen ska man så klart skilja på det hon säger till grannen och evtl till MH. Samtidigt så måste det finnas några element av sanning i MH:s redogörelse? Vilka de är är svårt att identifiera. Dock så berättar hon innan stegserierna att hon är i badrummet två ggr. Första gången ser hon Tove i köket. Att Tove evtl lever då ligger i linje med att JJ evtl ljuger om den tidiga lägenhetsvisningen och att det behövs mer tid innan JJ drar till McD för att utföra det utdragna förlopp som våldet bör ha innan Tove dör.
Helt rimligt är det inte att Tove fortfarande lever två minuter innan de drar till McD. För ”livstecknet” från MH:s stegserie kommer ju två minuter innan de åker och så kort tid kan inte mordet ha tagit om man även ska räkna in att de sitter en stund, dunsen sker med tingsrättens tidsstänk när grannsonen kommut in i vardagsrummet och sen ska de stämma av därnere och han försöker plinga på under ett par minuter. Minns inte exakt men det var kanske två minuter och sen en stund till?
Visst kan hovrätten se en samlad bild av ringklocka, duns, man kan inte sova, Tove måste ha blivit fasthållen osv, men bland alla de ”bevisen” så finns en rad frågetecken tänker jag?
Citat:
Ja, tunnelseende är väl många mördare som beskriver att de har haft vid mordet.
Men att vara så helt utan detaljer samtidigt som man vet ( jag litar iaf inte på Johanna vad gäller någonting i princip) att hon är sjukt hämndgirig och helt besatt i att lösa de problem hon själv konstant bygger upp på de mest horribla sätt, ljuger om stort och smått även när det inte behövs, gör att hennes luddiga anklagelser om att Maja var närvarande, att Johanna vet att Maja rörde på Tove osv, inte är sådant som man kan ta som bevis.
Hur kan en rätt ta Johannas ord som bevis när hon är mördaren själv och de anser att hon ljuger om annat? Att de inte ser att hon är hämndgirig när de själva dömer henne för ( mord) branden, som de absolut måste förstå handlar om mordförsök på många människor och inte skadegörelse av ett dörrfoder och dörr, är för mig svaret på att de själva är fartblinda.
Tingsrätten väljer i varje vägkorsning det svar som de vill för att nagla Maja till mordet.
Här har man motiverat sig för ovanlighetens skull, men bortser från att själva mordet som Johanna är misstänkt för har som motiv just hämnd.
Men att vara så helt utan detaljer samtidigt som man vet ( jag litar iaf inte på Johanna vad gäller någonting i princip) att hon är sjukt hämndgirig och helt besatt i att lösa de problem hon själv konstant bygger upp på de mest horribla sätt, ljuger om stort och smått även när det inte behövs, gör att hennes luddiga anklagelser om att Maja var närvarande, att Johanna vet att Maja rörde på Tove osv, inte är sådant som man kan ta som bevis.
Hur kan en rätt ta Johannas ord som bevis när hon är mördaren själv och de anser att hon ljuger om annat? Att de inte ser att hon är hämndgirig när de själva dömer henne för ( mord) branden, som de absolut måste förstå handlar om mordförsök på många människor och inte skadegörelse av ett dörrfoder och dörr, är för mig svaret på att de själva är fartblinda.
Tingsrätten väljer i varje vägkorsning det svar som de vill för att nagla Maja till mordet.
Här har man motiverat sig för ovanlighetens skull, men bortser från att själva mordet som Johanna är misstänkt för har som motiv just hämnd.
Citat:
Bådas huvudmål är givetvis att komma undan så lindrigt som möjligt, men de har olika taktik. Jag ser Js agerande som ett led i att bygga trovärdighet och den vägen se till att hennes version ska vara förhärskande. När ord står mot ord är det hon som ska dra längsta strået.
M gör som hon brukar, erkänner omständigheterna men nekar aktivt deltagande tills hon blir överbevisad. Det är en ohållbar strategi då förnekandena kan stå för både lögn och sanning. Att det klart ligger henne i fatet verkar hon inte kunna hantera. Hon har inte en chans att klara sig mot Js förslagenhet.
Oavsett om hon deltagit i själva mordet eller ej, ger en snabb inblick att hon varit delaktig från början till slut. Hon har varit på plats och kämpar i motvind. Endast deras egna utsagor anger i vilken mån hon deltagit. Att hon letat efter T stöds dock av vakten.
Själv förnekar hon delaktighet och J har uppgett två diametralt olika inställningar.
Fram till Ms erkännande om dumpningen är M endast en skuggfigur. J vet inte var i lgh hon befunnit sig eller vad hon gjort. Och M har inget otalt med T.
När J, efter Ms erkännande, bestämt sig för vad hon ska tycka och tänka om M
v e t hon att M är med hela tiden, vilket hon konstant upprepar likt hammarslag. Vad hon gjort är dock väldigt diffust och M är fortfarande lite av en skuggfigur, men m e d är hon...överallt...hela tiden.
Att denna hastiga omsvängning skulle förklaras med att J då plötsligt "tagit in" vad som hänt, släppt illharjenlögnen och insett vikten av att sanningen kommer fram tror jag inte en sekund på. Skulle Js hämndhjärna bara låta Ms svek passera? Knappast!
Då kommer Sangborn in i bilden och skademinimering står på agendan. Att lägga skuld för strypningen på M låter sig inte göras, då allt pekar mot J. Ensam skyldig är heller ingen bra utgångspunkt. Vad M kommer att berätta är ett orosmoment som kan motverkas med att framstå som trovärdig.
Då delmålet för J mest troligt är att låta trovärdig för att den vägen få igenom olyckshändelse och strafflindring kan hon inte gå in i detalj på vad M gjort utan att avslöja mer av sina gärningar. Och det verkar hon inte så pigg på. Hon har inte erkänt mer än vad som gagnar hennes syfte - att anses trovärdig, som jag ser det.
För att nagelfara Js trovärdighet tror jag att man behöver värdera alla ovidkommande detaljer, vars syfte troligtvis är att förstärka trovärdigheten och få M med "på tåget". Hon kan ha starka skäl att ljuga om dem. Innan dess serverade hon ibland omotiverade och onödiga lögner.
Angående strumporna finns i illharjenhistorian ingen anledning att ljuga om dem för någon av dem. Trots det ljuger en av dem. J påstår att M tog av dem, medan M påstår att hon hade dem på tills hon kom hem. Hon verkar förvånad över att FL frågar om dem. Möjligtvis kan det vara att M inte haft koll.
Så vad det gäller skiljaktighet i detaljer
k a n det vara bara-för-att-lögn från J och glömske-lögn från M, inte nödvändigtvis något bärande.
Ms trovärdighet tror jag man eventuellt kan finna i vad hon i n t e säger, dvs avbrutna meningar, början till att försäga sig o.d.
Där håller jag med Zurfaren om att FL släppt henne för lätt. De har inte fångat upp dessa Ms missar och frågat vidare.
Hennes lögner kan vara antingen för att skydda sig eller att hon glömt, men inte bara något hitte-på.
M gör som hon brukar, erkänner omständigheterna men nekar aktivt deltagande tills hon blir överbevisad. Det är en ohållbar strategi då förnekandena kan stå för både lögn och sanning. Att det klart ligger henne i fatet verkar hon inte kunna hantera. Hon har inte en chans att klara sig mot Js förslagenhet.
Oavsett om hon deltagit i själva mordet eller ej, ger en snabb inblick att hon varit delaktig från början till slut. Hon har varit på plats och kämpar i motvind. Endast deras egna utsagor anger i vilken mån hon deltagit. Att hon letat efter T stöds dock av vakten.
Själv förnekar hon delaktighet och J har uppgett två diametralt olika inställningar.
Fram till Ms erkännande om dumpningen är M endast en skuggfigur. J vet inte var i lgh hon befunnit sig eller vad hon gjort. Och M har inget otalt med T.
När J, efter Ms erkännande, bestämt sig för vad hon ska tycka och tänka om M
v e t hon att M är med hela tiden, vilket hon konstant upprepar likt hammarslag. Vad hon gjort är dock väldigt diffust och M är fortfarande lite av en skuggfigur, men m e d är hon...överallt...hela tiden.
Att denna hastiga omsvängning skulle förklaras med att J då plötsligt "tagit in" vad som hänt, släppt illharjenlögnen och insett vikten av att sanningen kommer fram tror jag inte en sekund på. Skulle Js hämndhjärna bara låta Ms svek passera? Knappast!
Då kommer Sangborn in i bilden och skademinimering står på agendan. Att lägga skuld för strypningen på M låter sig inte göras, då allt pekar mot J. Ensam skyldig är heller ingen bra utgångspunkt. Vad M kommer att berätta är ett orosmoment som kan motverkas med att framstå som trovärdig.
Då delmålet för J mest troligt är att låta trovärdig för att den vägen få igenom olyckshändelse och strafflindring kan hon inte gå in i detalj på vad M gjort utan att avslöja mer av sina gärningar. Och det verkar hon inte så pigg på. Hon har inte erkänt mer än vad som gagnar hennes syfte - att anses trovärdig, som jag ser det.
För att nagelfara Js trovärdighet tror jag att man behöver värdera alla ovidkommande detaljer, vars syfte troligtvis är att förstärka trovärdigheten och få M med "på tåget". Hon kan ha starka skäl att ljuga om dem. Innan dess serverade hon ibland omotiverade och onödiga lögner.
Angående strumporna finns i illharjenhistorian ingen anledning att ljuga om dem för någon av dem. Trots det ljuger en av dem. J påstår att M tog av dem, medan M påstår att hon hade dem på tills hon kom hem. Hon verkar förvånad över att FL frågar om dem. Möjligtvis kan det vara att M inte haft koll.
Så vad det gäller skiljaktighet i detaljer
k a n det vara bara-för-att-lögn från J och glömske-lögn från M, inte nödvändigtvis något bärande.
Ms trovärdighet tror jag man eventuellt kan finna i vad hon i n t e säger, dvs avbrutna meningar, början till att försäga sig o.d.
Där håller jag med Zurfaren om att FL släppt henne för lätt. De har inte fångat upp dessa Ms missar och frågat vidare.
Hennes lögner kan vara antingen för att skydda sig eller att hon glömt, men inte bara något hitte-på.
Rätten litar på J i dom delar där det finns stödbevisning eller när uppgiften inte gagnar henne. Tar man två konkreta exempel, så litar inte rätten på henne när hon säger att hon höll i 10 sek runt T s hals. Dels för att bevisen motsäger denna uppgift, och att hon har anledning att ljuga om tiden för att slippa bli dömd för mord.
Tvärtom gäller för uppgiften om M s delaktighet. Den uppgiften förvärrar läget för J, eftersom dom blir 2 mot 1 och tar då ifrån T möjligheten att försvara sig. Genom att ljuga om M s delaktighet förlorar hon även möjligheten att fritt ljuga om vad som hände inne i badrummet. Att J skulle sätta sig själv i skiten och riskera ett längre straff, när hon ljuger om M s delaktighet av hämndbegär är inget rätten köper.
M s delaktighet stöds även av grannens vittnesmål. En hög duns, flera mindre (fotsteg/tramp) sparkar/slag i väggen tyder på att en kamp pågått ett par minuter, där T varken kunnat skrika eller haft möjlighet att försvara sig. En ensam kvinna ska normalt inte klara av att strypa ett friskt fullvuxet offer. Och definitivt inte utan att själv få en skråma.
Redan i detta läge pekar mycket på att M varit inne i badrummet och hållit fast T s armar. Hon har då förklaringbörda. Hon förklarar det med att hon var extremt berusad. Att hon sovit och har varken sett eller hört något. Dessa uppgifter motsägs av vittnen och tekniska bevis från hennes telefon, som säger att hon varit uppe och gått minst 2 gånger och tänt sin telefon ett par minuter från mordet. Den förklaringen håller inte!