Citat:
Internet glömmer aldrig. Och jag tänker att det är viktigt att bevara för eftervärlden EXAKT ordagrant hur Maja förklarade i tingsrätten hur det kom sig att hon berättade om kaskadkräkningar, ramlande på toa och allt annat i förhör efter förhör med polisen:
Åklagaren: -Om du har varit med och upplevt den här saken, men du har ingen del i det som har hänt med Tove och det inte är du som har gjort nånting - varför berättar du inte för polisen vad som har hänt?
Maja: - Menar du mitt först... alltså...
Åklagaren: -Ja, andra, tredje, fjärde, femte, sjätte..?
Maja: - När jag blitt anhållen?
Åklagaren: Mm
Maja: - Eh... nämen... som jag har sagt innan... eh... när det blir, eh, för mycket intryck för mig och särskilt när det är extremt... alltså traumatiska händelser så, eh.... ...eh... blockeras, alltså min hjärna blockerar eh sånt eh och det försvinner ur mitt minne. Åh eh... ja
Åklagaren: Du är ju då misstänkt och häktad för väldigt allvarliga brott och enligt din uppfattning så har du ju ingen som helst del i att Tove har dött. Tänkte du inte då tanken att det är bättre att säga det till polisen, då, i något av förhören?
Maja: Eh, jag visste ju inte, då, utan det var när minnet började komma tillbaka som jag berättade. Direkt.
Åklagaren: Så det beror på att du hade inga minnesbilder av vad som hänt i början, men de kom tillbaka sen?
Maja: Mm... Mm... Mm...
=========================
Maja sitter alltså i tingsrätten och påstår sig inte ha haft några minnesbilder av vare sig tiden i lägenheten eller av dumpningen förrän i början av december. Varför frågade inte åklagaren varför hon då inte sa det till polisen? Och när uppstod den här minnesblockaden? Satt hon i bilen i Illharjen med Johanna och hade ett blankt minne från natten innan?
Sen undrar man ju - om hon tidigare har suttit och redogjort i månader för något som hon påstår är falska minnen (det är väl så man ska tolka henne) - hur kan hon då alls veta vad hon gjorde under natten? Hur kan hon veta att hon sov? Enligt Maja själv bör hon vara ett totalt opålitligt vittne.
Åklagaren: -Om du har varit med och upplevt den här saken, men du har ingen del i det som har hänt med Tove och det inte är du som har gjort nånting - varför berättar du inte för polisen vad som har hänt?
Maja: - Menar du mitt först... alltså...
Åklagaren: -Ja, andra, tredje, fjärde, femte, sjätte..?
Maja: - När jag blitt anhållen?
Åklagaren: Mm
Maja: - Eh... nämen... som jag har sagt innan... eh... när det blir, eh, för mycket intryck för mig och särskilt när det är extremt... alltså traumatiska händelser så, eh.... ...eh... blockeras, alltså min hjärna blockerar eh sånt eh och det försvinner ur mitt minne. Åh eh... ja
Åklagaren: Du är ju då misstänkt och häktad för väldigt allvarliga brott och enligt din uppfattning så har du ju ingen som helst del i att Tove har dött. Tänkte du inte då tanken att det är bättre att säga det till polisen, då, i något av förhören?
Maja: Eh, jag visste ju inte, då, utan det var när minnet började komma tillbaka som jag berättade. Direkt.
Åklagaren: Så det beror på att du hade inga minnesbilder av vad som hänt i början, men de kom tillbaka sen?
Maja: Mm... Mm... Mm...
=========================
Maja sitter alltså i tingsrätten och påstår sig inte ha haft några minnesbilder av vare sig tiden i lägenheten eller av dumpningen förrän i början av december. Varför frågade inte åklagaren varför hon då inte sa det till polisen? Och när uppstod den här minnesblockaden? Satt hon i bilen i Illharjen med Johanna och hade ett blankt minne från natten innan?
Sen undrar man ju - om hon tidigare har suttit och redogjort i månader för något som hon påstår är falska minnen (det är väl så man ska tolka henne) - hur kan hon då alls veta vad hon gjorde under natten? Hur kan hon veta att hon sov? Enligt Maja själv bör hon vara ett totalt opålitligt vittne.
Varken åklagare, polis eller rätten har trott eller tror på Maja. Att några skribenter här på flashback gör det, och ifrågasatt allt som går att ifrågasätta till M s fördel är ett intressant fenomen i sig.
Maja är ingen fighter, hon verkar ta den enklaste utvägen (hur dum den än låter) för att slippa svara på frågor och ta ansvar.
Hon undviker inte enbart eget ansvar genom att skylla ifrån sig. Hon försöker även förstärka bilden av den hemska J, som på egen hand mördat T och genom blickar tvingat M att hjälpa till mot hennes vilja. Att hon, sant eller falskt berättar om hur glad och lättad J var efter mordet kommer inte tas emot väl innanför murarna.
En annan detalj jag snappade upp för några dagar sedan var J och M s strumpor, som enligt J lades i en påse tillsammans med toapapper. Detta sa J i dom första förhören innan erkännandet. Skulle J som en del tror, vilja sätta dit M till varje pris så fanns i det i detta läge ingen anledning att ljuga om att dom både tog av strumporna.
. Kanske är historien om de blöta strumporna avsett som en förstärkning av den bilden. I så fall behöver det ju inte vara sant att Tove läckte urin. Alternativt läckte Tove urin och de slängde sina strumpor, och då är historien sann men Johanna förklarar inledningsvis de blöta strumporna med Majas spya. Det enda vi vet är att Johanna inte uppfinner de lblöta strumporna för att placera Maja i badrummet vid tiden för mordet.