Militära lärdomar från Ukrainakriget?

Har vi det då?

Jag frågade nämligen inte vad som fungerar utan vad vi har.

Vad är beteckningen på det vapen som kan bekämpa miltära mål i Moskva? Fpl 39 är fel typ av svar.

Det sår ju tydligt att det avser Ukraina och deras behov inte Sveriges

Tråden heter dock militära lärdomar... Jag skulle säga att det är absurt om inte Försvarsmakten noggrant studerar vad som händer i Ukraina och förutsättningslöst omprövar de teorier som uppenbarligen har visat sig felaktiga. Jag hoppas du håller med mig om att det borde finnas förbättringspotential?

Förutom den ryska brutaliteten, bristen på vilja att följa svenska manualer om vad som är förbjudet, och annat som tex bristen på luftvärn så borde det finnas mer saker för Sverige att dra slutsatser av.

Ett återkommande tema i Ukraina råkar vara att ryskt territorium de facto är fredat givet Ukrainas brist på vapen som kan bekämpa mål på ryskt territorium.

Vi kan också notera hur stort Sverige är. Vapen med längre räckvidd är uppenbarligen nödvändiga för Ukraina så de är rimligen nödvändiga för Sverige också.

Jag noterar dock att Sverige uppenbarligen inte har något vapen som når Ryssland.

Försvaret måste på det hela taget bli större. Utöver detta finns brister vad gäller kryssningsrobotar, raketartilleri mm.

Det vore även fint att kunna frånträda förbudet mot klustervapen och truppminor. Om inte annat så för att det finns tekniska lösningar som gör denna materiel ofarlig efter en tid. Huvudargumentet är ju förstås ändå att en angripare skiter fullständigt i dessa regler och har inte ens funderat över att tillmötesgå dessa krav.

Lärdomen är väl att ryssarna fortsätter vara ryssar med allt vad det innebär av brutalitet på Einsatzgruppen-nivå och fullständigt förakt för militära konventioner och liknande. Att behålla luftherravälde är en avgörande faktor samt förstås att fylla förråden av långdistansmissiler och sjödrönare.

Ja vi har ju aldrig haft en försvar som inriktat sig på anfallskrig utan enbart försvar.
Men vi saknar mycket och klart att kunna verka på långa avstånd är nödvändigt. Dessutom räknar jag med att vi numera bygger ut krigsmaskinen Sverige och tar fram robotar som kan verka på längre avstånd. Dessutom har vi ju NATO o de har allt.

Tror jag har sagt det ungefär 1,000 gånger hitintills i denna tråden men tar det en gång till. Det finns ingen naturlag som medför att den angripande styrkan tar större förluster än den försvarande. På många sätt innebär anfallet en taktisk fördel även om det är stridstekniskt svårare att anfalla.

Problemet med att anfalla långsamt och metodiskt som Ukraina gör nu är att man inte uppnår snabba genombrott utan man trycker enbart fienden framför sig. Det medför att man måste göra det om och om igen. Vid genombrott kan man istället omringa och förenta förband istället för att behöva trycka loss dom igen och igen. Oavsett om målet är att ta terräng eller slå motståndaren är det en fördel att bryta igenom och omringa motståndaren. Som slagfältet ser ut nu bedömer tydligen Ukraina att man inte klarar det och då blir det denna långsammare typ av anfall som under rådande omständigheter då bedöms vara mer lämpligt. Troligen gör man det för att man nu tillfogar ryssen högre förluster än man själva tar och förlitar sig på indirekt eld för att skjuta bort försvarslinjer och stödfunktioner vartefter man avancerar.

Det finns också en större fråga här om effekten av artilleri styrt av drönare tillsammans med moderna pv vapen nu är så effektivt att taktiken med mekaniserade förband som slår igenom inte längre är möjligt. Då kanske vi är tillbaka till läget under VK1 att försvararens eldkraft hindrar anfallets fördelar

Kloka ord och klok insikt. Instämmer.

Att drönare och artilleri samt "självmordsdrönare" (lancet, switchblade FPV med stridsspets) förändrat slagfältet radikalt måste vi nog inse. Jag håller delvis med om att försvararen har en fördel nu. Inga fordon är säkra någonstans, de kan angripas och slås ut närsomhelst.

Sen tror jag att konceptet manöverstrid inte är utdaterad som koncept. Det gäller bara att agera så fort att motståndaren inte hinner med, och det är här Ukraina ligger efter. De har inte kompetensen att samordna alla vapenslag i tid och rum och agera så fort att ryssen tappar kontrollen över slagfältet.

En tillräcklig kraftsamling av mark och flygstridskrafter som samverkar bra och får ett genombrott är fortfarande verkansfullt. Men att få det genombrottet... Det måste gå oerhört fort och efter genombrottet där man kraftsamlat måste man snabbt sprida ut sina förband igen så att artilleri elden inte är lika stort hot längre (mot stora massor av fordon i "tät" formation). Typ gummiband, förbanden maximalt utspridda sen dras ihop blixtsnabbt, anfalla och sedan sprida ut sig igen.

Läs gärna RUSI:s artikel om just exakt detta.

Sen kommer det garanterat komma nån form av motmedel mot drönare och så är vi tillbaka till ruta ett igen...

Jag håller med om att motmedel kommer att komma ikapp och USA kanske skulle klara det även idag mot Ryssland men då är det inte längre mellan jämnbördiga motståndare.

Ett annat problem med drönare och slagfältet idag jämfört mot tex VK2 är nog svårigheterna med att bygga upp en anfallsformation utan att bli upptäckt av fienden. Tidigare var det spaningsförband eller kanske spaningsflyg som skulle upptäcka en kraftsamling idag ör det en helt annan övervakning av slagfältet och även på djupet. Jag tror det kraftigt försvårar överraskning och kraftsamling.

Rent tekniskt når väl både RBS15 och Meteor in på ryskt territorium om så skulle önskas, men vi har nog inget att skicka mot Moskva.

Sen varken är Sveriges roll, eller kommer att vara, en aggressionsroll mot Ryssland. Sådana vapen är helt enkelt inte nödvändiga. Sen skulle jag tro att om vi så ville så kunde vi nog rätt enkelt integrera Storm Shadow/SCALP på Gripen. (Om det inte redan gjorts, vilket inte skulle förvåna mig)

Vi behöver inga offensiva vapen, alltså inte offensiva på det sättet. Sverige är "bakre område" för NATO, alltså logistikhubbar, luftrum där NATO-plan kan lufttanka osv. Förråd.

Det, i kombination med svensk dominans i Östersjön, det är det vi ska satsa på. Sedan vill förstås NATO ha ut så mycket som möjligt av Sverige, t ex en brandkårsstyrka om 5000 man, och ungefär där är det väl dags att börja sätta emot.

Markstriderna i Ukraina, och lärdomarna däriftån, är därför inte fullt ut relevanta för svensk del. Men, det här med t ex "ytdrönare" är ju förstås det.

Helt enig här. Men eftersom vi verkligen ÄR en logistikhub för NATO, så borde vi anamma den rollen fullt ut.

De lärdomar VI kan dra av Ukraina-konflikten är hur framförallt Polen agerar här. Hur vi på ett framgångsrikt sätt kan bistå ett grannland som utsätts för attack.

Sen är våra förutsättningar något annorlunda än Polen-Ukraina. Där vår logistikbörda till stor del kommer ske till havs. (Svårt med tåg till Baltikum).

Men här kommer vår kommersiella sjöfart väl till pass. Vid en konflikt i Baltikum eller Finland kommer stora delar av Östersjö-färjorna rekvireras för långtradartransporter och även stridsfordon över till berörda länder. Det vi måste kunna göra är att hålla dessa linjer öppna.