Hur kan hästkött vara lagligt?

Jag skulle inte ära kött från ett djur som hade varit med om ett trauma.

När det är med om ett trauma kommer hormoner ut i blodomloppet och det brukar tyvärr innebära att köttet får en bismak som kan göra det oätbart.

Sen när det gäller tamhästsr så är de oftast för gammal för att bli bra kött när man väl avlivar dem.

Så du anser att man inte kan ha en get, får, kanin eller ko som sällskapsdjur? I så fall varför inte? Du verkar ha någon konstig dubbelmoral som du behöver övertala dig själv om.

Många hästägare väljer att slakta sin häst i samband med avlivning. De anser att djuret ändå dör.

Många av husdjuren vi har idag har tjänat människan på ett eller annat sätt. Några har haft som uppgift att förse människan med kött och skinn.

Men jag blir faktiskt äcklad av tanken på hästkött. Vem vill sitta och tugga på en seg gammal häst liksom?

Hästkött är gott. Jag brukade äta hamburgerkött istället för sill på midsommarafton, innan jag lärde mig äta sill!

Inget för forumet Husdjur, så efter överenskommelse med moderator i lämpligare forum får tråden flytta.

Husdjur --> Socialantropologi, etnologi och sociologi
/Moderator

Förutom människor är det andra primater och kråkfåglar som är intelligentast.

Det hindrar inte att det finns de som skjuter kajor och skator inte för att äta dem ens utan att man upplever dem som störande, så intelligens i sig verkar inte påverka tabuidéer.

Jag har aldrig ätit vare sig hund eller katt, rovdjurskött brukar inte smaka gott heller, hästkött däremot är gott.

Det fina med hästkött är att det inte blir segt med åren som kor blir. Däremot så är det betydligt mer antibiotika i hästar vilket gör att köttet av den anledningen är mindre lämpligt.

Kinesisk matkultur är speciell, och då tänker jag inte på den försvenskade version av det kantonesiska köket (ett av Kinas fyra standardkök) som kallas för "kinamat" i Sverige, utan på "riktig" kinesisk mat. Det som tycks utmärka kineser är att de i motsats till väldigt många andra kulturer inte tycks ha några mattabun, de äter allt, och då menar jag verkligen allt. Och de lyckas få allt att smaka åtminstone hyfsat gott också.

Det enda jag vet som kineser i princip inte förtär är mjölk. Det är för övrigt nästan bara nordbor/germaner som i vuxen ålder bälgar i sig mjölk. Alla andra folkslag är väldigt ofta laktosintoleranta i varierande utsträckning.

Hästkött är för övrigt gott, och en fin gammal germansk mattradition. Vi nordbor såg hästkött som en delikatess innan de katolska missionärerna vande oss av med det. Men ingen hindrar att man tar upp en fin gammal mattradition på nytt.

Är du medveten om vilken förtryckande åsikt du ger uttryck för här? Och tillika en reaktion som är så tragiskt svensk och trist. Så fort man ser något man inte gillar eller förstår till 100%, då "måste vi stoppa det". En klassisk svensk försvarsreaktion, som är allra vanligast hos svenska kvinnor. Mer frihetshatande människor går knappt att finna på Guds gröna jord.

Nej, vi ska inte stoppa någonting som inte skadar oss eller andra människor, eller orsakar onödigt lidande. Korrekt utförd slakt orsakar inget lidande. Kryp in i din lya igen, där kan du vara hur frihetshatande du vill. Låt andra göra som de vill, även om jag förstår hur oerhört kontroversiellt det kan verka för en svensk som vuxit upp i en skyddad sosse-verkstad.

Fast vi i svergie har ju ätit det mesta vi också, grejen är ju att vi de senaste 100 åren eller så haft tillgång till bra mat.
Förut åt man ekorre, tog reda på inälvorna från större djur, osv.
Har läst ibland om fattigt folk som som skrapade barken och blandade i maten.

Matkultur är högst beroende av tillgång på mat.
För fan, vet många som idag ser gädda som en skräpfisk, men jag har ätit den många gånger och det smakar riktigt bra.

Det om mjölken stämmer då inte.
I många kulturer mjölkar man både kor och getter, en del av det blir ost, annat dricks som mjölk/grädde eller blir smör.

Inälvor äter man än i dag, och det är riktigt gott.

Barkbröd gjorde man inte genom att skrapa bark. Man använde innerbarken från exempelvis tall, vilken man torkade och sedan finfördelade och blandade med mjöl.