Självmant trappat ner på antidepressiva efter två år - Mår omedelbart bättre

Som rubriken lyder så har jag ignorerat vad min läkare rekommenderar och börjat trappa ner på min rätt höga dos antidepp. För drygt två år sedan blev jag diagnostiserad med bl.a. medelsvår depression, och har medicinerat sedan dess på olika antidepressiva preparat, tills jag fick den medicin som hjälpt mig som mest.

Nu har jag inte haft symptom på depression, och anser inte det vara ett problem i mitt liv längre. Dock har jag insett att den "blunting" (emotionell avtrubbning, känner mindre sorg men också mindre glädje) jag får nu när jag inte längre känner mig deprimerad ger mig otrolig frustration, så har därför, rätt spontant gjort upp ett hållbart schema för nedtrappning på medicin.

Är nu ungefär halvvägs klar med nedtrappningen och känner otrolig livslust och inga alls abstinensproblem. Ångrar att jag ej gjort det här tidigare.


Har någon mer här på forumet testat detta? Var detta i själva verket idiotiskt? Hur har det gått för er?

Testade ssri ett tag men kändes lika illa men på ett nytt sätt typ, sket i det

Gjorde samma sak och trappade ner mitt antidepp. Men jag fick ett jäkla bakslag och sjönk ner i ytterligare en depression. Värre än tidigare. Fick ny medicinering med andra antidepp och mår idag bra då jag åter börjat trappa ner igen. Men långsammare och med läkarens vetskap.

Var medveten om att det är sista biten som är svårast när man kliver av SSRI. Att gå från 30 till 15 mgram är betydligt enklare än att gå ifrån 10 till 5. Det är där folk oftast gör fel och det känns som att symptomen kommer tillbaks. Har själv klivit av, var lite skakigt på slutet men gick bra.

Ajdå, hur snabbt trappade du ner första gången det blev bakslag? Hade du en hög dos?

Hade ingen aning om att det var så, hur härdade du ut den sista biten?

Grattis och välkommen tillbaka till livet!

Ja, jag trappade ned och slutade när jag märkte att depressionen började släppa, eftersom medicinen (Sertralin och Buspiron) kapade även mina positiva känslotoppar.

När jag ett antal år senare började känna stark stress och ångest på grund av vissa saker i mitt liv, så gick jag till min husläkare och bad att få utskrivet lägsta möjliga dos av Sertralin. Det fungerade, samtidigt som dosen var så pass låg att jag inte blev så känslomässigt avtrubbad att jag inte kunde känna glädjerus och motivation. Samtidigt fick det mig att inse att alla jobbiga biverkningar kom från Buspironet och inte Sertralinet, så då insåg jag att jag bör hädanefter låta bli det förstnämnda.

Nu var inte frågan ställd till mig, men svaret är att du har tålamod och fortsätter att trappa ner långsamt. Det blir ingen extra plåga, det är bara att de sista milligrammen får ta lite extra tid att trappa ut.

Tack för råden! Ska se hur detta blir

Brukar gå åt helvete när man kommer under en viss dos om man inte gör det långsamt nog. Det är kemiskt, inget som går att påverka.

Drog ner på all stress, släppte alla krav på mig själv förutom att typ jobba (minimalt) och sköta hygienen. Min stresstolerans var fan 0. Sprang rätt mycket då det gav någon timmes lättnad. Kollad mycket dålig action. Tog en benzo när det var som värst (har inga som helst beroende tendenser vad det gäller benzo så rekommenderar det endast om så är fallet), tror jag tog sömntablett någon natt okcså. Ingen alkohol. Inget kaffe då jag fick märklig ångest av koffein.

Rätt bra sätt att leva, behöll vissa av dessa vanor även efteråt :-).