Den stora samlingstråden om besvärliga grannar

Kontakta hyresvärden, är skyldig att agera ifall en hyresgäst stör en annan. Svårt på dagen men efter 22.00 ska man normalt sett inte väsnas och föra massa oljud bara för man känner för det.

Saken är att folk har olika tolerans och somliga behöver mer hänsyn av skäl såsom dålig hälsa. Det kan vara psykiskt men också fysiskt. En psykiskt dålig människa behöver ha lite lugnare åtminstone en period i sitt liv. (Ja det måste inte vara som så att psykiskt dåliga människor är störningsmoment) En fysiskt dålig kan också ha behov av lugn och ro. Eftersom jag var mer högljudd och spelade en hel del musik förr när jag mådde riktigt i botten så bad helt enkelt en dåvarande granne mig om att vara tyst så att han kunde vila på dagen. Han var både gammal liksom hjärtsjuk.

Man ska kunna bo i sin lägenhet. Både leva utan att smyga runt och tassa på tårna men man ska även kunna vila, ringa viktiga samtal osv. Om TS känner att han inte kan fokusera är han sannolikt inte i fas eller utsatt för särskilt mycket störningar och har då rätt att vilja ha det tyst så att han kan strukturera upp mer viktiga saker han behöver ta tag i. Han betalar hyra och ska inte behöva gå till biblioteket som om han inte har särskild rätt till att uppleva sitt hem som en plats där han även kan koppla av.

Nu mendade jag inte att du skulle sitta och ta upp deta direklt på ett styrelsemöte. Istället är min tanke att du kommer att känna de andra styrelseledarmöterna allt bättre, så förr eller senare blir det läge för dig att lobba för din sak.
Ni är ju delägare i huset så om man hårddrar det, så är allt styrelsearbete är egentligen "att driva en egen agenda".

Hejsan.
Har en granne som är Web cam sex arbetare.
Hon håller oss andra uppe på nätterna.
Bor i hyres i Trelleborg.
Hon har börjat spela in bdsm filmer så nu stönas skriks piskas det många timmar på nätterna.

Härligt

Ja
Hon är en riktig stjärna.
Jag sätter snart 2 kulor i nacken.

Nu hoppas jag att jag äntligen lyckats komma på ett pedagogiskt och bra sätt att få vår styrelse i föreningen att förstå vår situation.

För kontext bor vi under en barnfamilj i ett väldigt lyhört hus. Barnfamiljen menar att det är tillåtet att det låter mellan 8-22 (eftersom ordningsreglerna menar att det inte får låta mellan 22-8. Barnfamiljen menar att jag och min sambo inte har rätt att klaga på ljud mellan dessa tider). Nu skall vi ha ett möte med en person ur styrelsen som frågat oss om vi förväntar oss att barnfamiljen skall flytta eller vad vi egentligen menar att de skall göra. Därför tror jag det kommer bli lite av en utmaning att lyckas få till en bra dialog med denna.

När jag diskuterar detta med styrelsen till helgen kommer jag att prata utifrån två olika bubblor. Den ena är Tolerans-bubblan och vad man förväntas tolerera eftersom man bor under en familj med barn - vilket medför att det låter mer än vanligt.

Så länge vi utgår från att vi befinner oss i tolerans-bubblan så förväntas vi som grannar att bita ihop och tolerera situationen. Här finns också utrymme för självhjälp under de situationer då man kommer hem och känner att man inte har denna toleransen i sig just nu. Då kan man gå ut och ta en promenad eller liknande. Man förväntas helt enkelt planera om sin dag och visa tolerans gentemot sina grannar.

Jag skulle påstå att det under dessa premisser ibland kan kännas trist och omständligt att leva så, men det är ändå hanterbart.

Sedan uppstår dock situationer där vi glider in i en störande-bubbla av olika anledningar (tidsaspekt, området för ljudet eller ljudnivå kan vara faktorer här). Jag skulle påstå att nivån för tolerans och störande antagligen är individuella och att dessa även skiftar beroende på ens momentana livssituation.

Det är när vi befinner oss i denna störande-bubbla som jag och min sambo upplever att vi säger ifrån.

Men eftersom vi inte får ta kontakt med grannarna så förlorar vi möjligheten att påverka situationen då vi hamnar där.

Detta medför också att förväntningarna på vad vi skall anses tolerera blir oändligt högre - eftersom det inte spelar någon roll ifall man brötar omkring i 2-3 timmar eller i en hel dag.

Grannarnas syn på saken (tror jag) är att när deras barn vaknar vid 5 på morgonen och de håller sig från att gå ned till nedervåningen fram till 8-tiden så gör de precis allt som rimligen kan krävas av dem.

Vår syn på saken är att om man håller sig till ordningsreglerna och inte stör sina grannar innan 8-tiden så gör man åtminstone det minsta som kan krävas av en.

De tolerans-förväntningar som våra grannar och vi har befinner sig på två helt olika poler.

Men när vi inte tillåts säga ifrån (då vi anser att ljudet har gått från något vi förväntas tolerera till att bli störande) så har vi inga möjligheter att påverka situationen.

Det är här vi behöver styrelsens hjälp - så att vi kan mötas mot mitten.

Oavsett om styrelsens uppfattning kring vad som är störande eller inte sammanfaller med vår egen uppfattning så är det onekligen så att vi inte har några medel att tillgå i de fall vi hypotetiskt hamnar i störande-bubblan. Det går inte att förneka.

Förväntan på hur toleranta och tålmodiga vi skall vara här nere är inte hanterbart för oss. Mötet som vi deltar i till helgen uppstod i samband med att grannfamiljen var oerhört ljudliga i mitten på juni.

Alltså förväntas vi snällt vänta på att styrelsen pratar med grannfamiljen om detta först i september.

Jag menar att dessa kraven som läggs på oss är orimligt höga.

Jag menar att varje människa har rätt att komma hem till ett lugnt och tryggt hem där man kan återhämta sig, studera, arbeta och sova. Samtidigt menar jag att även i de fall man är en barnfamilj så har man rätt att låta barn vara barn.

I de fall som vi tillåts ha lite dialoger så har barnfamiljen ibland skrivit att "på lördag kommer det låta mycket eftersom vi skall ha kalas då" och då har vi svarat att "Yes! Då vet vi det".

Men i de fall som vi bett barnfamiljen att lugna ned sig så har vi istället mötts utav ett "nej". Och har under majoriteten av dessa två år levt med premissen att vi inte får kontakta dem alls.

Varför jag tror vi sitter här och pratar om tolerans-bubblor och störande-bubblor är helt enkelt för att barnfamiljen bejakar sina rättigheter till att leva i sitt eget hem. Själva utgångspunkten för vårt hem är att det är en brötig och ljudlig plats, där man måste be om att få lugn och ro.

Men i de fall som vi har bett om det så har vi mötts av ett nej. På så sätt förlorar jag och min sambo möjligheten att bejaka rätten till ett lugnt hem.

Jag och min sambo anser inte att utgångspunkten borde ligga såpass förskjutet som den gör just nu. Utan vi anser att båda familjerna skall ha rätt till att leva i sitt hem.

Sjukskriven och bögen ovanför bumper i tid och otid och sjunger med sin down syndrome liknande röst flera timmar dagligen. Skitstörigt. Ska man verkligen behöva stå ut?

Ring störningsjouren eller polisen och säg att det låter som en kvinna blir skadad så får du bukt med ludret

Hade du googlat så hade du fått reda på tämligen snabbt att du inte kan göra ett skit då barn har rätt att leva och existera heter det.
Jag var störd i flera år av en ensamstående kvinna med sitt blandrasbarn som vaknade varje jävla morgon runt fyra eller fem och sprang runt i timmar. Fick utskällningar av ludret flera gånger och hyresvärden brydde sig inte nämnvärt och fick inget stöd alls av Hyresgästföreningen heller

Jag har Googlat detta många gånger under de två åren som jag levt såhär.

Jag håller helt med dig om att barn har rätt att leva och existera. Som förälder har man då ett ansvar att ändå visa hänsyn till sina grannar. Har man ett barn som vaknar så tidigt på morgonen så kan man fortfarande påverka situationen genom att inte tillåta sitt barn springa omkring ohämmat.

Som förälder lever du under samma kompromisser även då du inte är hemma - du ansvarar för att ditt barn visar hänsyn mot omgivningen. Föräldrar skulle antagligen inte tillåta sina barn till att gå runt och slå eller klättra på främlingar på spårvagnen, exempelvis.

Vi har inte heller fått något stöd i frågan. Men jag hoppas att jag ändå kan peka på att i det fall som en familj (även om de råkar ha barn som har rätt att leva och existera) har en inställning eller ett levnadssätt som övergår från att vara något som grannar förväntas tolerera till att bli störande - ja då måste man ge grannarna något utrymme till att påverka situationen.

För mig är det samma sak som att barn i lägenheter kanske inte tillåts åka Bobby Cars, spela basket eller andra mycket ljudliga aktiviteter.

Som ett exempel på vår situation så håller jag med om att vi förväntas tolerera att då barnen kommer ned och äter frukost runt 8-tiden på morgonen så kommer det att vara ljudligt. Däremot anser jag att om barnen kommer ned och står och hoppar precis ovanför vårt sovrum i samband med detta - ja då finns det faktiskt utrymme för föräldrarna att göra något åt det.

Om man inte vill ändra på barnets beteende så får man lägga en tjock matta eller dylikt på den platsen. Om man tycker att det inte är hela världen att barnet istället hoppar och är glatt i köket så har man ändå ett ansvar för att ge sina grannar den hänsynen.

Det är min mening.

Nja tror inte det är någonting om vi skulle jämföra. Jag har en Arab blatte under som röker cigaretter och knark så det kommer in till oss. Har horor så det står hotmeddelanden i bläck på rutan som araben bara torkar bort då han vet han inte lever ärligt. Han gör detta rökandet typ 5-7 timmar om dygnet, sen väcker han oss runt 04 varje natt. Sedan har man den vidriga svenska killen ovanför som står och ylar timtals varje dag och flyttar möbler och slänger saker i golvet, ja ganska tydligt att han har en diagnos. Så nej, hade gärna bytat grannar.