Citat:
Ja, påståenden om att J har utpräglade drag av dominans, manipulation och emotionell instabilitet har, som du säger, en tydlig förankring i förundersökningen.
Hon har uppenbara svårigheter i samspelet med andra, vilket tenderar att bli mer märkbart i tonåren när de sociala kontaktytorna ökar. Hon verkar använda sig av egenskaper som charm, omsorg och en positiv framtoning till en början för att efter en kortare tids samvaro bli alltmer bedräglig, självcentrerad, nedlåtande och kontrollerande; hon pratar bakom ryggen, tar reda på sin omgivnings svagheter med syftet att skapa konflikter för egen vinnings skull, är lättkränkt med krav på respekt och ogillar att kompromissa.
Kort och gott så leker hon med andra människors känslor, hon intrigerar för nöjes skull och känner sig överlägsen.
Symtom som brist på affektiv empati, dvs att inte kunna känna vad andra känner, frånvaro av skuldkänslor och rädsla samt likgiltighet för konsekvenser medför en benägenhet att ägna sig åt antisociala tankar och handlingar.
Lägger min hypotes inom spoiler:
Hon har uppenbara svårigheter i samspelet med andra, vilket tenderar att bli mer märkbart i tonåren när de sociala kontaktytorna ökar. Hon verkar använda sig av egenskaper som charm, omsorg och en positiv framtoning till en början för att efter en kortare tids samvaro bli alltmer bedräglig, självcentrerad, nedlåtande och kontrollerande; hon pratar bakom ryggen, tar reda på sin omgivnings svagheter med syftet att skapa konflikter för egen vinnings skull, är lättkränkt med krav på respekt och ogillar att kompromissa.
Kort och gott så leker hon med andra människors känslor, hon intrigerar för nöjes skull och känner sig överlägsen.
Symtom som brist på affektiv empati, dvs att inte kunna känna vad andra känner, frånvaro av skuldkänslor och rädsla samt likgiltighet för konsekvenser medför en benägenhet att ägna sig åt antisociala tankar och handlingar.
Lägger min hypotes inom spoiler:
Det finns ett mätinstrument som har testats på x antal svenska barn i förskoleåldern. Förskolelärarna fick i uppgift att svara på ett antal påståenden. Man mätte interpersonell dimension, affektiv dimension och beteendemässig dimension; tre dimensioner som också mäts bland ungdomar och vuxna.
Symtom på psykopati uppträder oftast mellan 6-10 års ålder. Psykopati utvecklas mellan 18-25 år och blir då kronisk eller långvarig.
Forskning visar att vissa psykopatiska personlighetsdrag ökar under ungdomsåren, fram tills vuxen ålder. Gäller båda könen. Andra drag ex de beteendemässiga, kan visa instabilitet över tid och minska med åren.
Omvänt tycks gälla för de känslomässiga dragen, såsom brister i empati och ytligt känsloliv som förblir intakta.
Arvet för att utveckla psykopatiska personlighetsdrag är hög, enligt undersökningar förklaras symtomen av ärftlighet och resten - en mindre del - av miljöfaktorer.
Mönstret i tvillingstudier är att familjemiljön har mindre betydelse ju äldre barnet blir. Parallellt med att man har påvisat att ärftligheten får en större betydelse med tiden.
En orsak till J:s omvittnade förändring kan vara att hennes personlighet har utvecklats och därmed har ärftligheten slagit igenom mera märkbart, att de sociala kontaktytorna har ökat de senaste åren bl a i form av umgänge med andra ungdomar i samma ålder som hon måste förhålla sig till och samarbeta med - kraven på empati och anpassning i grupp har ökat.
"Hur hjärnan strukturellt utvecklas och fungerar kommer att påverka hur en människa tänker, känner och beter sig. Hjärnans struktur och funktion kommer att påverka personligheten. Vi vet också att det finns en stor individuell variation mellan människor hur hjärnan strukturellt ser ut och även fungerar. Alltså kan det vara så att ärftliga faktorer gör att de delar av hjärnan som kan påverka en människas personlighet utvecklas på ett visst sätt hos de människor som har den eller de genetiska förutsättningarna som sätter personen i risk för psykopati."
Ur studentlitteratur 'Psykopati' av Mette K.F Kreis m fl.
Symtom på psykopati uppträder oftast mellan 6-10 års ålder. Psykopati utvecklas mellan 18-25 år och blir då kronisk eller långvarig.
Forskning visar att vissa psykopatiska personlighetsdrag ökar under ungdomsåren, fram tills vuxen ålder. Gäller båda könen. Andra drag ex de beteendemässiga, kan visa instabilitet över tid och minska med åren.
Omvänt tycks gälla för de känslomässiga dragen, såsom brister i empati och ytligt känsloliv som förblir intakta.
Arvet för att utveckla psykopatiska personlighetsdrag är hög, enligt undersökningar förklaras symtomen av ärftlighet och resten - en mindre del - av miljöfaktorer.
Mönstret i tvillingstudier är att familjemiljön har mindre betydelse ju äldre barnet blir. Parallellt med att man har påvisat att ärftligheten får en större betydelse med tiden.
En orsak till J:s omvittnade förändring kan vara att hennes personlighet har utvecklats och därmed har ärftligheten slagit igenom mera märkbart, att de sociala kontaktytorna har ökat de senaste åren bl a i form av umgänge med andra ungdomar i samma ålder som hon måste förhålla sig till och samarbeta med - kraven på empati och anpassning i grupp har ökat.
"Hur hjärnan strukturellt utvecklas och fungerar kommer att påverka hur en människa tänker, känner och beter sig. Hjärnans struktur och funktion kommer att påverka personligheten. Vi vet också att det finns en stor individuell variation mellan människor hur hjärnan strukturellt ser ut och även fungerar. Alltså kan det vara så att ärftliga faktorer gör att de delar av hjärnan som kan påverka en människas personlighet utvecklas på ett visst sätt hos de människor som har den eller de genetiska förutsättningarna som sätter personen i risk för psykopati."
Ur studentlitteratur 'Psykopati' av Mette K.F Kreis m fl.
Tack snälla du för ett suveränt inlägg! För mig står detta klart via studier, förnuftiga människor och arbetslivserfarenhet, men alla har inte de kunskaperna och/eller vill fördjupa dessa.
Vi alla vill väl helst att såna personlighetsdrag gick att bota, men hur skulle det gå till? Terapi biter inte. Mediciner? Nej inte det heller.
Man kan ju inte ”bota” någons personlighet så att de blir som alla andra.
Dessutom är psykopater oftast väldigt nöjda med sig själva, inte sällan ser de sina avvikande drag som en tillgång. Andra personer är lättlurade idioter.
Som sagt; Psykopati är ju INTE en personlighetsstörning typ borderline som kan dämpas och ge klienten terapeutiska verktyg för ett bättre liv, med allt vad det innebär.
Det är bra att många av de värsta kvinnliga psykopaterna numera klär och blir en del av inredningen på landets anstalter. Där kan de gärna få sitta. Att såna får härja fritt ute gör ingen människa glad.
