Anledningen till att de flesta män har så svårt för sk "karriärkvinnor"

Du inser inte att flertalet människor redan är i en relation när de når höga positioner? De kanske träffades i 20-30 årsåldern, gifte sig, fick barn. Och så når kvinnan höga positioner när hon är i 40-55 årsåldern. Eller tror du att kvinnor som är strebrar når höga positioner redan i 20-30 årsåldern?

Jag får skriva samma sak till dig:

Du vet. Det går aldrig att helt jämföra sig med varandra. En kvinna tex. som har en medellång universitetsutbildning (3 till 3.5 år) och sedan även har specialiserat sig/tagit en masterexamen eller liknande (i cirka 1 till 2 år) och har bra lön för att hon jobbar helger och kvällar. Hon har en grundlön på 40000 innan skatt och så OB-tillägg på det. Och en man med en något kortare högskoleutbildning (3 år) men som startat eget företag inom något kvinnan är imponerad och intresserad av, tex. snickeri eller vad som helst, som går med liten vinst. Han får ut kanske 35000 innan skatt.

Du har vi:
- en kvinna som tjänar mer än sin man.
- hon är dessutom mer välutbildad än sin man.
- men hon imponeras dels av hans driv att ha eget företag och att han har ett yrke hon imponeras av.
- och hon kommer fortfarande vara imponerad av hans driv att ha eget företag och av det yrke han har då hon imponeras av yrket i sig, även den dag hon själv klättrar upp på en chefsposition och börjar tjäna 55000 innan skatt.

I övrigt och här kommer det absolut viktigaste: de båda älskar varandra, har väldigt kul ihop, kompletterar varandra, är sjukt kåta på varandra och har väldigt bra sex med varandra, är varandras bästa polare och kan prata med varandra om allt, har intellektuellt utbyte av varandra osv. De har även barn ihop och ett fint hem ihop. Så. hon imponeras av sin make fortfarande, älskar honom och attraheras av honom. Hon kommer därmed inte vilja skilja sig. Även fast hon tjänar 20000 mer än honom och blivit chef.

Har mannen i det förhållandet gott självförtroende och god självkänsla så kommer han fortsätta vilja vara i relationen även om frugans hans tjänar 20000 mer än honom innan skatt och trots att hon är chef. Han kommer även fatta att hon är imponerad av honom för hans driv att ha eget företag i ett yrke hon imponeras av och att hon genuint älskar honom och vill ha honom.

Men om han har dålig självkänsla/dåligt självförtroende, så kommer han inte fixa detta... Han kommer känna sig omanlig och dålig. Vilket kommer påverka äktenskapet dåligt. Och leda till skilsmässa.

män med dåligt självförtroende/dålig självkänsla kommer inte klara av att hans kvinna är bättre än honom på något sätt. Inte heller att hon tjänar mer än honom etc. Han vill ha en underdånig kvinna så att han får känna sig manlig och bäst. Om han är arbetslös och går på A-kassa, behöver han en kvinna som också är arbetslös men som lever på existensminimum hos soc. Han kommer inte klara av att hans flickvän har ett ströjobb några timmar i veckan ens... Då är hon bättre än honom (i hans ögon) och han kommer ha svårt för henne. Jobbar han inom industri som knegare, kommer han inte klara av en kvinna som är chef på ett ansett företag osv. Han kommer då känna sig omanlig och som en mus. Det klarar inte hans bräckliga självkänsla och dålig självförtroende av.

En man med god självkänsla och bra självförtroende däremot, kommer absolut klara av att hans fru/flickvän tjänar mer än honom/har en högra position än honom. Han vet att hans manlighet inte står och faller med vad hans fru/flickvän har för lön/för position. Han har också vett att inse att hans fru/flickvän imponeras av honom och älskar honom och behöver honom.

Blev det tydligare vad jag menar nu?

Du inser inte att det inte gäller för den lilla grupp av kvinnor jag syftar på, då dessa är väldigt fokuserade på sina studier och sedan sitt yrkesliv, Relationer med män är inte deras första prioritet. Nu tar du fram "medelkvinnor" igen som exempel, återigen det är inte dem jag i första hand syftar på i min frågeställning. Sk "toppkvinnor" har dels så höga krav på sina potentiella partners att ytterst få män duger åt dem och de blir själva ratade av de flesta män på grund av att de flesta män tycker det är skitjobbigt med deras extrema fokusering på sina jobb och rent allmänt dryga attityd och tröttsamma dominanta personligheter. Har haft diskussioner om detta med manliga släktingar som har sk toppjobb och alla säger att de anser att det urjobbigt med deras kvinnliga motsvarigheter i relationshänseende, sen kan de naturligtvis uppskatta karriärkvinnorna på andra plan som duktiga kolleger och mer vänskapligt. Nej, i en relation vill de ha lugn och ro med en utvilad partner som har tid och låter dom vara männen i relationerna och inte ständigt mötas av en sönderstressad kvinna som inte har tid med dem och som pratar om sitt jobb hela tiden.

Det inte min "åsikt" det är ett faktum att den här gruppen av sk "elitkvinnor" ofta är singlor och har svårt att få till stånd relationer med män i allmänhet och bilda familj i synnerhet. och nej, det beror inte bara på att alla män är så svaga, inte kan ta starka kvinnor och knäcks självförtroendemässigt utan på kvinnornas egna rigida personligheter, krav och preferenser som gör att dom både ratar de flesta män och blir för de mesta själva ratade av männen.

Självklart finns det undantag från regeln, har själv i ett tidigare inlägg nämnt ett sådant och ett annat stort undantag är på allra högsta nivån. Där kan kvinnorna tjäna mycket mer än männen för då spelar det ingen roll längre. Ett belysande exempel på detta är den förre statsministern Göran Person som gifte som med Systembolagets förra VD Anitra Steen. Hon har ju en inkomst som är flera miljoner högre än hans varje år. Men som sagt, på denna högsta nivå så saknar sånt betydelse.

Sen sker de flesta mesallianser (När kvinnor skaffar sig män under sin egen socioekonomiska status) i samband med eller efter kvinnorna kommit in i klimakteriet, Då kan de börja släppa lite på statuskraven för då spelar männens status inte lika stor roll längre

Du inser inte att det inte gäller för den lilla grupp av kvinnor jag syftar på, då dessa är väldigt fokuserade på sina studier och sedan sitt yrkesliv, Relationer med män är inte deras första prioritet. Nu tar du fram "medelkvinnor" igen som exempel, återigen det är inte dem jag i första hand syftar på i min frågeställning. Sk "toppkvinnor" har dels så höga krav på sina potentiella partners att ytterst få män duger åt dem och de blir själva ratade av de flesta män på grund av att de flesta män tycker det är skitjobbigt med deras extrema fokusering på sina jobb och rent allmänt dryga attityd och tröttsamma dominanta personligheter. Har haft diskussioner om detta med manliga släktingar som har sk toppjobb och alla säger att de anser att det urjobbigt med deras kvinnliga motsvarigheter i relationshänseende, sen kan de naturligtvis uppskatta karriärkvinnorna på andra plan som duktiga kolleger och mer vänskapligt. Nej, i en relation vill de ha lugn och ro med en utvilad partner som har tid och låter dom vara männen i relationerna och inte ständigt mötas av en sönderstressad kvinna som inte har tid med dem och som pratar om sitt jobb hela tiden.

Det inte min "åsikt" det är ett faktum att den här gruppen av sk "elitkvinnor" ofta är singlor och har svårt att få till stånd relationer med män i allmänhet och bilda familj i synnerhet. och nej, det beror inte bara på att alla män är så svaga, inte kan ta starka kvinnor och knäcks självförtroendemässigt utan på kvinnornas egna rigida personligheter, krav och preferenser som gör att dom både ratar de flesta män och blir för de mesta själva ratade av männen.

Självklart finns det undantag från regeln, har själv i ett tidigare inlägg nämnt ett sådant och ett annat stort undantag är på allra högsta nivån. Där kan kvinnorna tjäna mycket mer än männen för då spelar det ingen roll längre. Ett belysande exempel på detta är den förre statsministern Göran Person som gifte som med Systembolagets förra VD Anitra Steen. Hon har ju en inkomst som är flera miljoner högre än hans varje år. Men som sagt, på denna högsta nivå så saknar sånt betydelse.

Sen sker de flesta mesallianser (När kvinnor skaffar sig män under sin egen socioekonomiska status) i samband med eller efter kvinnorna kommit in i klimakteriet, Då kan de börja släppa lite på statuskraven för då spelar männens status inte lika stor roll längre

Är du själv möjligtvis en karriärskvinna? I så fall har du dejtat några mindre framgångsrika pojkar någon gång back in the days eller kör du höga krav på guttene hela tiden?

Vilken generalisering. Dessas kvinnor bryr sig nog föga om vad de här männen tycker. Just för att de är upptagna med sina karriärer. För alla kvinnor är inte familjeliv och barn topp prioritering. Man behöver inte vara karriärskvinna för det.

Lika lite som att många män verkar tro att kvinnor inte själva valt att leva ensamma eller slutat dejta. De MÅSTE vara för att hon har svårt hitta män. Inte för att hon tappat intresset för män på ett romantiskt plan, eller är klar med det. Ett tufft piller att svälja för många män onekligen

Du inser inte att det inte gäller för den lilla grupp av kvinnor jag syftar på, då dessa är väldigt fokuserade på sina studier och sedan sitt yrkesliv, Relationer med män är inte deras första prioritet. Nu tar du fram "medelkvinnor" igen som exempel, återigen det är inte dem jag i första hand syftar på i min frågeställning. Sk "toppkvinnor" har dels så höga krav på sina potentiella partners att ytterst få män duger åt dem och de blir själva ratade av de flesta män på grund av att de flesta män tycker det är skitjobbigt med deras extrema fokusering på sina jobb och rent allmänt dryga attityd och tröttsamma dominanta personligheter. Har haft diskussioner om detta med manliga släktingar som har sk toppjobb och alla säger att de anser att det urjobbigt med deras kvinnliga motsvarigheter i relationshänseende, sen kan de naturligtvis uppskatta karriärkvinnorna på andra plan som duktiga kolleger och mer vänskapligt. Nej, i en relation vill de ha lugn och ro med en utvilad partner som har tid och låter dom vara männen i relationerna och inte ständigt mötas av en sönderstressad kvinna som inte har tid med dem och som pratar om sitt jobb hela tiden.

Det inte min "åsikt" det är ett faktum att den här gruppen av sk "elitkvinnor" ofta är singlor och har svårt att få till stånd relationer med män i allmänhet och bilda familj i synnerhet. och nej, det beror inte bara på att alla män är så svaga, inte kan ta starka kvinnor och knäcks självförtroendemässigt utan på kvinnornas egna rigida personligheter, krav och preferenser som gör att dom både ratar de flesta män och blir för de mesta själva ratade av männen.

Självklart finns det undantag från regeln, har själv i ett tidigare inlägg nämnt ett sådant och ett annat stort undantag är på allra högsta nivån. Där kan kvinnorna tjäna mycket mer än männen för då spelar det ingen roll längre. Ett belysande exempel på detta är den förre statsministern Göran Person som gifte som med Systembolagets förra VD Anitra Steen. Hon har ju en inkomst som är flera miljoner högre än hans varje år. Men som sagt, på denna högsta nivå så saknar sånt betydelse.

Sen sker de flesta mesallianser (När kvinnor skaffar sig män under sin egen socioekonomiska status) i samband med eller efter kvinnorna kommit in i klimakteriet, Då kan de börja släppa lite på statuskraven för då spelar männens status inte lika stor roll längre

Låter mer som det är en kvinna som inte lyckats göra karriär, avundsjuka brukar inte vara vanligt förekommande hos framgångsrika personer.

Är övertygad om att det inte beror så mycket på att de är karriärkvinnor per se, utan anledningen är att de flesta av dessa kvinnor verkar ha väldigt jobbiga personligheter och trista attityder, vilket gör att många män helt enkelt inte vill ha dom.

Många kvinnor begår det kardinalfelet att man tror att killarna söker och attraheras av samma saker som de själva. Tror de flesta män inte bryr sig så mycket om vad en kvinna tjänar och jobbar med, utan vad de vill ha är harmoniska relationer som ger lugn och ro, inte kaos och konflikter.

Känner till några fall där kvinnorna är framgångsrika karriärkvinnor men ändå har behagliga mjuka och varma personligheter som gör att männen dras till dom ändå sas.

Den här typen av kvinnor som har svårt att hitta män skyller ofta på att männen blir skrämda för att de är framgångsrika och tjänar bra vilket i min mening är en tankevurpa utan det snarare är så att männen dissar dom pga av deras tröttsamma rigida personligheter och krävande attityder, dessutom tenderar de att försöka kroka upp de mest attraktiva männen som i sin tur har ett enormt urval av kvinnor att välja emellan och de blir då oftast avsnästa för att de upplevs som skitjobbiga och dessa män föredrar lite yngre mjukare mindre konfliktbenägda kvinnor som ger dem mer lugn och harmoni i relationerna.

Håller ni med? varför eller varför inte?

Vart fyller den eventuella mannen för funktion hos en karriärskvinna?
Jag har aldrig varit ihop med.en sådan, men hade jag det så hade jag inte riktigt förstått min plats.

Så det är en liten grupp kvinnor du syftar på?
Vad spelar det dig för roll hur det är för den här lilla gruppen kvinnor?

Flertalet kvinnor har inga svårigheter att både skaffa bra utbildningar/jobba/skaffa en familj. Om de så vill. Och ser du Mr Folds inlägg, så verkar det inte ens vara svårt för sk. "karriärkvinnor" att både skaffa en högstatus-karriär, äkta män och barn.

Kvinnor som vill ha familj, kommer i regel kunna skaffa familj. De kvinnor som kanske inte alls är så värst familjeorienterade, kanske hellre satsar på annat. Tex. på högstatus-karriär. Eller på helt andra saker.

Ja, de män som du beskriver, som vill ha en hemmafru (vilket ger lugn och ro för mannen när han kommer hem), kommer givetvis inte gilla att hans fru är sönderstressad och jobbar hårt. Men å andra sidan har denna familj råd att ta in städhjälp osv. för sina höga inkomster. Så får han en glad, pigg, hårt arbetande fru som också har tid för relationen och deras barn, när hon kommer hem från sitt högstatusjobb.

Jag vet inte riktigt vart du vill komma med dina trådstarter? Detta är ju inte din första där du mer låter som en misogyn man i 20-30-årsåldern, än den 19-åriga unga kvinna du utger dig för att vara.