Citat:
Jag håller inte med Dostojevskij om att Gud inte existerar så är per se ”allt tillåtet” och att detta nödvändigtvis leder till ett samhälle där den starkes rätt råder. Däremot så delar jag Dostojevskijs farhåga på följande plan: I samhället har vi inbakat i vår kultur (vilket inkluderar religiösa traditioner) en mängd gemensamma normer som möjliggör fredlig samexistens, vinn-vinn samarbeten och produktivitet och som utvecklats under ganska lång tid, och vi bör vara försiktiga i vilken takt och hur radikalt vi förändrar dessa för att förbättra samhället. Det finns många fler sätt vi kan försämra samhället än förbättra den, och historien är full av exempel på där "medicinen" till ett samhällsproblem varit betydligt sämre än de problem man försöker lösa.
Och det finns 2 typer av samhällen vi bör vilja undvika:
1. Ett samhälle som saknar gemensamma normer som möjliggör fredlig samexistens och institutioner som upprätthåller dessa. I ett sådant samhälle uppstår djungelns lag och där var och en behöver investera massvis av tid och resurser i ett våldskapital för att kunna överleva och fungera i ett sådant samhälle.
2. Ett auktoritärt samhälle med starka institutioner som upprätthåller normer som möjliggör en grupp människor att ställa till elände för en annan grupp, t.ex. teokratier, diktaturer, eller feodala samhällen.
Och man behöver inte tro på en hypotetisk Gud för att inse att dessa samhällen bör undvikas. Det räcker att inse följande princip: Alla (inklusive en själv) gynnas i ett samhälle där beteenden som möjliggör ett tillfredsställande liv och vinn-vinn samarbeten uppmuntras och beteenden som ställer till elände för andra avskräcks. Och dessa incitament kan implementeras genom gemensamma sociala normer, rättssystem, berättelser och ritualer som förstärker och motiverar dessa gemensamma normer etc. Om dessa gemensamma normer är väl designade så leder de till ett tillfredsställande, meningsfullt och innehållsrikt liv, inre frid, långsiktig hälsa, produktivitet, självrespekt, meningsfulla relationer med andra, fredlig samexistens etc. Om man betér sig som en skitstövel mot sig själv och andra blir man bitter, ensam och eländig i livet. Alltså ett gott skäl att leva utifrån normer som behandlar sig själv och andra väl.
Vilka normerna bör vara för att möjliggöra ett tillfredsställande liv för individen, vinn-vinn samarbeten och fredlig samexistens är en empirisk frågeställning. Men världen är mycket komplex, och här finns det ett värde i äldre filosofiska och religiösa traditioner, eftersom människan har sedan civilisationens begynnelse haft behov av att kunna samarbeta i stor skala, brottats med vad som ger ett tillfredställande liv och därför under lång tid experimenterat med olika normer. Men det gäller då att inte svälja dem med hull och hår utan behålla det av värde och kasta bort allt skräp såsom bigotteri som ställer till onödigt lidande och krav på att tro på sådant som saknar god grund i soporna. Och det är just här jag finner ett problem om man tror att en mängd gemensamma normer kommer från en hypotetisk Gud. Om man t.ex. tror att Gud är upphovet till bigotta normer som ställer till elände och att dessa normer är universella, bör upprätthållas i samhället och inte kan förändras kan man inte förbättra samhället, utan är dömd att leva i ett eländigare samhälle. Och om olika grupper tror att motstridiga normer kommer från Gud och inte kan förändras leder detta till konflikter som inte kan lösas. Och om normer endast baserar sig på att en hypotetisk Gud gett upphov till dem så förlorar de sin kraft den dagen då människor slutar tro på en sådan hypotetisk Gud.
Och det finns 2 typer av samhällen vi bör vilja undvika:
1. Ett samhälle som saknar gemensamma normer som möjliggör fredlig samexistens och institutioner som upprätthåller dessa. I ett sådant samhälle uppstår djungelns lag och där var och en behöver investera massvis av tid och resurser i ett våldskapital för att kunna överleva och fungera i ett sådant samhälle.
2. Ett auktoritärt samhälle med starka institutioner som upprätthåller normer som möjliggör en grupp människor att ställa till elände för en annan grupp, t.ex. teokratier, diktaturer, eller feodala samhällen.
Och man behöver inte tro på en hypotetisk Gud för att inse att dessa samhällen bör undvikas. Det räcker att inse följande princip: Alla (inklusive en själv) gynnas i ett samhälle där beteenden som möjliggör ett tillfredsställande liv och vinn-vinn samarbeten uppmuntras och beteenden som ställer till elände för andra avskräcks. Och dessa incitament kan implementeras genom gemensamma sociala normer, rättssystem, berättelser och ritualer som förstärker och motiverar dessa gemensamma normer etc. Om dessa gemensamma normer är väl designade så leder de till ett tillfredsställande, meningsfullt och innehållsrikt liv, inre frid, långsiktig hälsa, produktivitet, självrespekt, meningsfulla relationer med andra, fredlig samexistens etc. Om man betér sig som en skitstövel mot sig själv och andra blir man bitter, ensam och eländig i livet. Alltså ett gott skäl att leva utifrån normer som behandlar sig själv och andra väl.
Vilka normerna bör vara för att möjliggöra ett tillfredsställande liv för individen, vinn-vinn samarbeten och fredlig samexistens är en empirisk frågeställning. Men världen är mycket komplex, och här finns det ett värde i äldre filosofiska och religiösa traditioner, eftersom människan har sedan civilisationens begynnelse haft behov av att kunna samarbeta i stor skala, brottats med vad som ger ett tillfredställande liv och därför under lång tid experimenterat med olika normer. Men det gäller då att inte svälja dem med hull och hår utan behålla det av värde och kasta bort allt skräp såsom bigotteri som ställer till onödigt lidande och krav på att tro på sådant som saknar god grund i soporna. Och det är just här jag finner ett problem om man tror att en mängd gemensamma normer kommer från en hypotetisk Gud. Om man t.ex. tror att Gud är upphovet till bigotta normer som ställer till elände och att dessa normer är universella, bör upprätthållas i samhället och inte kan förändras kan man inte förbättra samhället, utan är dömd att leva i ett eländigare samhälle. Och om olika grupper tror att motstridiga normer kommer från Gud och inte kan förändras leder detta till konflikter som inte kan lösas. Och om normer endast baserar sig på att en hypotetisk Gud gett upphov till dem så förlorar de sin kraft den dagen då människor slutar tro på en sådan hypotetisk Gud.
Bra och nyanserat inlägg. Håller med det mesta, förutom idén att vi kan överge Gud. Den radikala pragmatism jag följer kräver att vi kopierar de framgångsrika civilisationerna. För mig är detta uppenbart brittiska och preussiska imperien. Dessa länder hade god religiös moral och en sofistikerat och ödmjuk tro på Gud. Att tro att man kan koppla ifrån det biologiska behovet av Gud är arrogant.
