Citat:
Ursprungligen postat av
Reviews
Så det skulle vara en slags odiskutabel sanning att M ljuger om sin trötthet, sina 2-3 glas vin och 1-2 sexor och har för avsikt att manipulera/måla upp en falsk bild av vad som skett.
Minns att J i de första förhören säger att M hade låg energi och var slö denna kväll - ljuger J?
Jag har bemött det påståendet och M beskriver hur hon mådde för tillfället, att hon var trött efter resan och kände sig berusad.
Problemet med den här typen av argumentationsfel är att de är begränsade till en tolkning där företrädaren anser sig äga sanningen. Faktum är att flertalet alternativa tolkningar är möjliga.
"Såg arg ut" betyder inte att hon de facto var arg; lägg märke till distinktionen.
Att hon åt X mängd mat när hon kom hem är inte oförenligt med att hon kände sig hungrig senare på kvällen.
Vakter har sagt att de inte uppfattat M som påtagligt berusad. - Vad menas med "påtaglig berusning" - vad är definitionen, finns det någon allmängiltig definition eller kan den sägas till största del kunna utläsas ur betraktarens öga vid avsaknad av alkomätare?
Hon följde J till vakten och höll självklart med sin kompis om att få T utslängd efter att denna hade kontaktat J med syftet att provocera. Det var inte M som gick omkring med ett uppdämt ursinne inom sig och hade tankar på hämnd - hon stöttade sin kompis liksom de flesta skulle göra i en sådan här social situation.
M hade uppenbarligen inte fått tillräckligt med sömn för att känna sig utvilad och en macka var väl det sista hon fick i sig innan hon åkte till J.
Vittnen kan först och främst inte avgöra alkoholhalten, endast en alkomätare kan ge besked. De vet bara att hon liksom T inte betedde sig uppseendeväckande berusad. De allra flesta inne på Nöjet var förmodligen berusade men vakterna behöver sällan ingripa.
T:s alkoholhalt låg på 1.2 promille, något över gränsvärdet för salongsberusning. M borde ha legat ungefär där, hon med.
Alla som har intagit starka drycker är medvetna om att berusningsgrad och bakfylla varierar från tillfälle till tillfälle; med sämre förutsättningar kan du känna dig påtagligt berusad av tre glas vin och drabbas av en faslig huvudvärk ett dygn efteråt. Inte sällan är orsaken energi- och vätskebrist inklusive sömnbrist.
J märkte inte av något särskilt som hon tog fast på, hon har ju sett M full många gånger innan. Inte heller märkte hon något särskilt med T, "hon kunde gå rakt" var kommentaren. Ändå vet vi att T var påverkad.
Det går inte att diskutera i termer av svartvita argument för då skulle man felaktigt dra slutsatsen att J ljuger när hon säger att hon inte inte märkte av något särskilt med vare sig M eller T, men J uttalar sig med vetskapen om att de bägge hade druckit.
Återkommit har också icke-argumentet att M kunde filma ett rådjur på vägen hem, alltså kan hon inte ha varit berusad; dvs M låtsas och överdriver.
Balanssinnet påverkas omgående även vid en låg alkoholhalt så att hon vinglar till av både trötthet och sitt vin får väl ända betraktas som fullt normalt.
Är man oförmögen att med lite ostadiga ben, ta upp en mobilkamera, trycka på en knapp och filma ett rådjur på vägen framför sig? - Återigen; denna slutsats om M som lögnerska för att hon kunde använda sin mobilkamera, följer inte logikens lagar öht; det existerar ingen motsägelse i att känna sig berusad efter några glas vin och en sexa, vara ostadig på benen och samtidigt filma.
Jag kan förstå om man kan se FL:s uppgifter som en förklaring.
Min uppfattning är att M öppnade upp sig av helt andra orsaker än ovanstående uppgifter från FL. Att nå in till M var en svår nöt att knäcka då hon slöt sig totalt i förhörsrummet och upprepade bara sin historia alltmedan knuten drogs hårdare åt istället för att lossas.
Däremot fick hon förtroende för sin medsittare som också hjälpte henne att se mönstret i hennes och J:s relation. Samtidigt fick FL hjälp av personer i M:s nätverk som visste hur man lättast nådde in till henne.
När hon börjar berätta, inleder hon med synen av T som ligger invirad i ett lakan i hallen. Hon meddelar att hon har gjort allt för att försöka komma ihåg vad som egentligen hände och skriver ner allt.
Redogörelsen visar sig med tiden vara överensstämmande med J:s utsaga.
J fortsätter neka efter M:s erkännande och förstår inte varför M ens säger så. Efter tre veckor och tillgång till vissa protokoll bestämmer sig J tillsammans med sin nya advokat att berätta sanningen.
Hon utelämnar kökssamtalet, tiden för överfallet och händelseförloppet i badrummet. Det enda som är sant är hur själva fällningen gick till och att hon tog ett strypgrepp på T som hon listigt nog låter vara fullt vaken och talbar innan greppet. Hon utelämnar ögonskadan och huvudskador för ett par av dessa ådrog sig T under tiden hon låg på golvet.
Hon utelämnar också sitt resoluta och känslobefriade agerande direkt efteråt.
Vad som var sant var i alla fall att T inte hann ta emot sig, dvs inga armbågsskador orsakade av fallet.
Om nu M var med, varför vända på tidsaxeln och sedan förvånas över att M inte delar hennes redogörelse?
Det förekom inget upptorkande av ditten och datten med en hushållspappersrulle som knappt var använd; se bild i FUP, det förekom heller inte flera minuter bredvid T för att känna på pulsen och vara orörlig av chock, inget konfererande med M ute i vardagsrummet. Allt detta är uppdiktat av J - hon äger sin egen berättelse och kan därmed hävda att stryptaget var en olycka och komma undan med vållande. Samtidigt drar hon med sig M där hennes minnesbilder blir diffusa så snart hon ska redogöra för handhållandet.
Hela hennes historia andas lögner. Rakt igenom. Det kan skönjas flertalet mönster i hennes sätt att avvika från sanningen.
Att ha svårt för att minnas eller att två personers syn på ett händelseförlopp skiljer sig, är inget tecken på lögn. Vi tar fasta på olika delar och detaljer när vi återberättar; i M:s fall ses att hon är känslostyrd till skillnad mot J som är tankestyrd och lämnar motstridiga budskap, som ex först chockad och handlingsförlamad i någon halvtimmes tid för att sedan tänka att citat:"en död människa kan liksom inte ligga i mitt badrum."
Rollen som den omtänksamma:
J: Ja, jag packade ju med mig en tändare så det måste jag ha tänkt på för jag tyckte det var så obehagligt hela, hela alltihop och då fick jag en tanke om att det såg så ensamt ut att hon liksom bara låg där, så jag ville inte att hon skulle ligga i skogen helt själv. Det kändes så taskigt att hon skulle liksom bara ruttna bort.
Normalt visar tonåringar sällan upp sina lägenheter överhuvudtaget och går husesyn i en etta mitt i natten. Gör man ändå det går det precis lika bra att kika in i vardagsrummet sist av allt, dvs när T är på väg hem.
Fördelar:
-M:s trovärdighet undergrävs; inga kökssamtal eller sovande.
-M får vara med från början vilket hon också inflikar med jämna mellanrum "M är med"
-M har brutit pakten och förpassat henne direkt i fängelse. I J:s ögon är M inte värd ett ruttet lingon ens.
-J får framstå som som någon som har handlat i ett irrationellt och chockat tillstånd.
-Mordet på T framstår som en olycka.
Mönstret hos J - ett genomgående och patologiskt drag i hennes personlighet - är den tvingande känslan att utkräva hämnd för oförrätter.
Reaktionsmönster hos oss förändras sällan, förutom när vi själva vill se dem och ta ett beslut om förändring.
Personer med psykopatiska drag förändrar aldrig sina mönster, om de själva inte tjänar på det. De är tillräckligt själviska för att aldrig ifrågasätta det egna beteendet. Det intresserar dem inte; skuld- och skamkänslor är frånvarande även om de kan låtsas som när J påstår att hon gick in i ett förvirrat chocktillstånd efter mordet, trots att det efterföljande beteendet motsäger det hon just har berättat.
Ett annat ex är värmeljuset som tas med av omtanke samtidigt som hennes handling - dvs eldandet - motsäger hennes ord.
Det är genom sina motsägelser J skapar förvirring.
Vad en anklagad säger har inte så stort värde om det inte kan bekräftas från annat håll. När det istället motsägs av oberoende vittnen som i detta fall så får givetvis vittnena högre trovärdighet, eftersom dom inte har någon anledning att ljuga till skillnad från den anklagade. Så när 5 vittnen säger att Maja inte var påtagligt berusad medans Maja säger att hon var det, så gör man nog rätt i att tro på dom 5 oberoende vittnena.
Alla iaktagelser från vittnen är subjektiva utifrån deras preferenser. Men det är så vittnesuppgifter fungerar. Det finns ingen anledning att misstro dom olika vakterna och entrevärden när dom beskriver att M såg arg ut och hade bitchig attityd. Dom har ingen anledning att ljuga om det.
Att hon säger att hon drack på tom mage, och att hennes advokat säger att hon inte ätit och sovit på hela dagen, ja då är det en lögn om man tror på M s egna uppgifter hon lämnade oktober.
Att M inte gick omkring med hämnd i tankarna har du ingen aning om. Du verkar ha en bestämd uppfattning hur M fungerar. Men ingen av oss vet. Vi kan bara utgå från det som framkommit i FUP och rättegången. Och det är ingen smickrande bild.
Utan att upprepa allt fruktansvärt hon gjort, samt den känslokyla hon uppvisar i förhör och rätten, vill jag påpeka att min övertygelse till att hon inte visar känslor eller ånger är pga att hon är skyldig till mord. Hade hon varit oskyldig, skulle hon haft mycket lättare för att sympatisera med Tove och hennes anhöriga, och då även visat ånger och bett om ursäkt.