Citat:
Ursprungligen postat av
Mercede
Det här kommer fria Maja:
"Att armbågarna hållits mot underlaget är fullt möjligt att åstadkomma
både av en person ( t ex om person som sitter på Tönnies, håller hårt med
knäna/låren Tönnies armar mot överkroppen) och två personer (JJ:s version).
Kvävningsmekanismen talar också starkt för att Tove Tönnies relativt snabbt
förlorat medvetande och att hon därefter inte haft möjlighet att värja sig.
Denna tid var tillräckligt för att JJ:s kroppstyngd mot Tove Tönnies buk (och
möjligen bröstkorg) kan ha påverkat andningsrörelser (i första hand rörelse av
diafragma)."
Alla som suttit här o sagt att bristen på avvärjningsskador måste bero på Maja.
Vi som sa att hon kan ha förlorat medvetandet snabbt blev "motbevisade" med både det ena och det andra..
Det var en konstig tolkning. Dom s k mottryckskadorna på T s rygg och armar tyder på att hon försökt göra motstånd. Hon har alltså inte tuppat av, av någon huvudskada i samband med fallet. T har varit medveten och kämpat från "relativt kort period" till flera minuter.
Mot bakgrund av fynd av 1) diffusa begynnande syrebristskador i
hjärtmuskeln och agonal hjärtrymtrubbning (livshotande
hjärtrytmrubbning ses vanligen i det konvulsiva stadiet, d v s tidigast ca
1 min - 1 min 20 s och senast ca 3 minuter in i förloppet) 2)
begynnande syrebristskador i hjärncellerna (ses under samma stadie
som hjärtrytmrubbningar), 3) avsaknad av positivt upptag vid
immunohistokemisk undersökning med antikroppar mot B-APP
(avbildar såväl syrebrist- som traumatiskt orsakade skador i
nervtrådar, dock enligt olika mönster och tidigast efter cirka 30
minuter) och 4) akut blod- och vätskestockning i lungorna görs
bedömning att kombination av dessa undersökningsfynd talar starkt för
att förloppet varat i åtminstone någon enstaka minut (2 -3) och utesluter
således ett förlopp på 10 sekunder.
Vidare görs bedömning att kombination av dessa fynd talar starkt för en
agonal period på någon enstaka minut – som mest cirka 30 minuter. Då
hjärtaktivitet kan fortsätta en viss tid efter att andning helt upphört (upp
till som mest cirka 20 minuter) kan den agonala perioden förkortas till
någon enstaka minut – som mest cirka 20 minuter.
Kombination av dessa undersökningsfynd är avslutningsvis fullt
förenlig med vad som inom rättsmedicin kallas för kort agonal period
(döden inträder inom minuter, som mest upp till 10 minuter), som vid
onaturliga dödsfall ses t ex vid manuell strypning, strypning med
ligatur, hängning, drunkning, inandning av främmande material, massiv
yttre blödning från skador på stora blodkärl.
Denna bedömning styrks också av fynd av typiska s k
”mottrycksskador” på ryggen (145, 146, 76/147) och armbågarna (143,
144, som är förenliga med att Tove Tönnies under en viss tid legat med
rygg och armbågarna på ett hårt underlag samtidigt som de hållits
tryckta mot underlaget. I sammanhanget är dessa skador förenliga med
att de representerar en variant av avvärjningsskador, d v s att Tove
Tönnies under en viss tid försökt göra motstånd samtidigt som förövare
försökt tygla henne.