Den stora tråden om dokumentärer (sammanfogad tråd)

Kommer inte med något tips just nu, men vill bara säga att jag nästan dagligen kollar tråden för bra dokumentärer. Många bra tips. Mvh ?

Skulle gärna se några riktigt allmänbildande dokumentärer, oavsett ämne. Några tips?

Kan varmt rekommendera dokumentärserien ”De särskilt farliga”.


https://www.svtplay.se/de-sarskilt-farliga

Veckans dokumentärtips: The Day After Trinity (1980) / To End All War: Oppenheimer & the Atomic Bomb (2023)

Det släpps en viss film av Christopher Nolan dessa dagar som har gjort att intresset för atombombens födelse plötsligt exploderat. Detta kräver en dubbelrekommendation!

TDAT (1980) är den klassiska Oscarsnominerade dokumentären som håller upp väldigt bra än idag. Den kommer närmare in på livet på Robert Oppenheimer - den briljanta fysikern som ledde utvecklingen av den första atombomben under spektakulära förhållanden - helt enkelt för att den intervjuar personerna som var där med honom. Hans bror Frank medverkar, vetenskapsmännen som rekryterades till Los Alamos för att bygga bomben berättar om den speciella tiden, vittnen berättar om Trinity-testet ("det var som att solen steg i fel riktning") och andra som stod honom nära. Och sen deras melankoliska reaktioner efter att deras skapelse användes för att döda nära 200,000 japaner - först den spontana glädjen över att bomben fungerade, och sen insikten. Den finns dessutom att streama gratis nu på Criterionchannels hemsida. Rekommenderas verkligen.

Den senare dokumentären är också riktigt bra och bjuder på lite andra perspektiv så här nästan 80 år efter bomben. Regissören till TDAT, Jon Else, medverkar faktiskt i den tillsammans med nutida vetenskapsmän som Bill Nye och Michio Kaku. Och ja, även Nolan medverkar. Men den är bättre än en dokumentärfilm som bara är gjord för att ackomponjera en film. Tillsammans med animationer och andra moderna knep berättas i stort samma historia, men med tillräckligt mycket nya intressanta vinklar som gör att de båda passar utmärkt att ses tillsammans. Eller separata, båda fungerar som uppvärmare inför filmen.

Oppenheimer levde ett fascinerande liv. Belöningen för sitt livsverk var ett plågat samvete resten av livet och att dessutom bli misstänkliggjord för att vara kommunist vilket ledde till isolering av det USA som han precis vunnit ett krig åt. Om han verkligen är "death, destroyer of worlds" återstår att se. Han måste ha dött ganska orolig över det mitt under kalla kriget 1967 från effekterna av sina älskade cigaretter. Hittills är vi ännu här dock.

"The Deepest Breath" (2023)

En ganska omtalad dokumentär som visas på Netflix.

Handlar enligt beskrivningen om en italiensk kvinnas kamp för att bli världsmästarinna i fridykning.
Och hon tar hjälp av en känd säkerhetsdykare vid namn Stephen Keegan.

---

Jag hade misstolkat den totalt, så för mig blev det en stor överraskning när jag såg den.
Det var väl inte helt fel.

Jag gillar fridykning och filmer som handlar om det. Det har jag gjort ända sedan "Det stora blå" faktiskt, och denna sviker heller inte.

På många sätt är det en riktigt bra och välgjord dokumentär, mycket skicklig hopsydd t.o.m.


---

Däremot hade jag gärna velat diskutera det som hände.
Men eftersom många här inte har sett den så vet jag inte om det går.

För en tråkig del av min personlighet tänker ... att det där verkade ju underligt.

Liksom att jag faktiskt har sett Samma Saker utspela sig förr, på andra ställen i andra sammanhang.
Men ändå nästan exakt samma sak i grund och botten.


Det får mig att verkligen fundera.
Men är det rättvist att ens tänka så ?
Det är kanske hemskt av mig.

Men vafan liksom.
Man kan inte göra så. Det var så Fel något bara kunde vara.


---

Så, titta på filmen och återkom sen.
Dvs den som börjar ... tänka ... liksom jag.

Jag tycker att det verkade lite suspekt, slutet alltså...

Jag tycker att det verkade lite suspekt, slutet alltså...

Vet du vad som hände på Malmös Östra sjukhuset?
Isf ...

Veckans dokumentärtips: Tupac: Resurrection (2003)

Förra veckan skedde en utveckling i utredningen på mordet på rapartisten och skådespelaren Tupac Shakur som sköts ihjäl 1996. Ett hem i Las Vegas, där Tupac sköts efter att ha varit på en Mike Tyson-match, tillhörande en gängmedlem som sägs ha suttit i bilen där skotten kom ifrån genomsöktes och saker beslagtogs. Om det leder till något eller om mordet på en av 90-talets färgstarkaste och kontroversiella person förblir olöst återstår att se, vill man veta mer om just skjutningen så finns det flera dokumentärer där både konspirationer och fakta trängs om uppmärksamhet.

Det finns gott om dokumentärer om Tupac men bara en som har blivit Oscarsnominerad, den här. Något otippat då den är producerad av MTV som oftast inte lägger någon större ansträngning mer än att följa mallen när det kommer till biografier. Snabba klipp där ett 20-tal kändisar intervjuas som berättar om hur mycket subjektet har influerat dem och så vidare. Nej, regissören Lauren Lazin hade större artistiska ambitioner än så.

I den här dokumentären berättar ingen om Tupacs liv eller hur influensrik han var, förutom han själv. Jag vet inte vilken intervju hon har hämtat hans röst från men den låter verkligen skräddarsydd till den här dokumentären. Han kommenterar till och med på sin egen skjutning och död. Ja, inte helt förstås men eftersom han även blev skjuten två år innan dödsskjutningen så används hans ord från den upplevelsen lite i anknytning till den fatala skjutningen - som att Tupac sitter någonstans i efterlivet och reflekterar. Det är nästan kusligt men gör att det blir riktigt engagerande.

Han berättar även om hur det var att växa upp med en högt uppsatt Svart Panter som mamma, skoltiden där han omfamnade sin intellektualitet och kärlek till poesi men samtidigt drogs in i drogvärlden på gatorna. Sina kontroverser han satt i fängelse för - sexuella övergrepp, misshandel och så vidare. Hans liv helt enkelt och han hann med mycket innan han dog, blott 25 år gammal. Hur det kunde gå så snett när han predikerade fred, kärlek och rättvisa får vi dock inget svar på. Kanske är det som i låten 'Changes' - "That's just the way it is".

Lugansk: Road to Independence filmades från 2014 till 2022, då DNR och LNR -territoriet utsattes för daglig beskjutning från Ukraina. Filmen fördjupar sig i situationen i Ukraina 2014 och pusslar ihop händelseförloppet. Filmen vill uppmärksamma de ukrainska myndigheterna på beskjutningen och dödsfallet av civila i Donbass.

https://rumble.com/v1a5l0l-lugansk-road-to-independence-2022-2014-rt-documentary.html

Många fler dokumentärer finns på RT Documentary som inte rapporteras i Sverige

https://rumble.com/c/RTDocumentary

Eller Winter on Fire, som finns på Netflix.

Veckans dokumentärtips: The Deepest Breath (2023)

Det här är en dokumentär som jag egentligen inte vill informera så mycket om utan bara uppmana att se den - för det är en nervrafflande resa man får vara med om. Både ner i det djupa havet på bara ett andetag och bakom kulisserna på extremsporten fridykning. Jag visste inget mer än titeln när jag startade den och satt på helspänn genom hela resan och när eftertexterna rullade krävdes en stund reflektion efter ett slut som tog andan ur en.

Den inleds med en hisnande sekvens ned i djupet tillsammans med en fridykare. En till synes oändlig nedstigning där vattnet skiftar i nyans från blått till svart, från vackert till skrämmande, innan målet nås efter runt 80-100 meter. Då inleds den farligaste fasen, uppstigningen. Att dra sig upp längs repet kräver dyrbart syre till musklerna och det är inte ovanligt att dykarna kollapsar de 10 sista meterna. Säkerhetstänket är dock högt med hjälpdykare längs vägen som snabbt kan föra upp dem till ytan där de genast får första hjälpen. Men folk drunknar. Och vi får höra historier om det och även se flera kollapser och farliga situationer.

Det här är också historien om två dykare vars öde skulle sammanflätas. Det italienska underbarnet Alessia Zecchini satte rekord redan som tonåring och är nu på jakt att bli den första kvinnan att nå 100 meter. Samtidigt är irländaren Stephen Keenan vilse i livet. Utan något egentligt mål förutom att han älskar naturen så utforskar han afrikanska djunglar innan han halkar in på dykning och då framförallt som säkerhetsdykare. Att hålla andra säkra blev hans kall i livet och han älskade det.

Två narrativ blir till slut till ett. Dokumentären gör ett fantastiskt jobb med att hålla tittaren i mörkret fram till slutet. Man anar att något kommer hända men det är omöjligt att veta vad. Mitt i det fantastiskt vackra fotot på hav och vågor så växer sig en olustig känsla allt starkare. Jag tänkte på rymden flera gånger när de befinner sig i mörkret 100 meter under ytan. Så ödsligt, tyst och vackert. Och också skoningslöst.