Du beskriver något som jag själv tänkt och beskrivit, fast med andra ord.
Och när jag läser ditt inlägg blir det så tydligt hur sjukt det låter hur Johanna agerar.
Jag tror att för de flesta normalfungerande människor, finns inte ens tanken på att slå någon för att man upplever att någon inte tycker att ens badrum är något att se, men det fattar inte Johanna.
Min uppfattning är att mycket av det Johanna berättar är uppdiktat, men med en kärna av sanning.
T ex misstänker jag att om Tove har sagt ågot som "vad f*n håller ni på med", så är det när hon blir inknuffad i badrummet och inte när hon blivit fälld.
Och som du säger fällningen, den är ju helt absurd. Vem kan ens sådana grepp? Och har det i tankarna? Särskilt inte i den här situationen. Det handlar inte om självförvar eller en nödvärnssituation för Johanna.
Jag tror ju inte som du, att Maja har varit med här, även om man inte kan utesluta det.
Och att sedan efter att ha fällt Tove i "backen", går vidare till nästa våldsgrepp, ja, det är väl därför jag tror att Johanna bara förflyttat händelser till en för henne lämpligare tidpunkt, dvs för att förmildra det som hände.
Dels vill Johanna att Tove ska ha större delen av skulden. Tove förolämpar och är aggressiv, knufffar och oartig. Tove tar stryptag och är den som provocerar. Tove är inte påverkad, utan kan både konversera, och är helt vaken och beredd att ta strypgrepp...
Johanna vill naturligtvis inte att det ska se ut som Tove blivit så utslagen av fallet som hon kan ha blivit. För hur ska det se ut om man börjar strypa någon som inte (kan?) prata, som är delvis försvarslös och som inget gör för att försvara sig?
Vem tror på att någon som blir fälld till golvet på det vis som Johanna beskriver, istället för att försöka ta sig upp, vrida sig, få bort sin angripare genom att sparka, slåss, riva slita, istället tar strypgrepp på sin angripare????
Det är ju här jag får mina tankar på att eftersom Johann ljuger om detta, så är Tove mer utslagen än Jhanna vill att polis och rätt ska veta. En kallhamrad mördare, med uppsåt, det vill hon inte framstå som.
Johanna vill inte att det ska verka som att hon stryper en värnlös person i ett badrum, dit hon blivit inknuffad för att mördas. För det är precis det jag tror har hänt.
Jag kan faktiskt tänka mig att Johanna redan inna mordet, har tänkt ut detta sätt som ett alternativ, när hon ska döda någon.Jag tror att Johanna har haft tankar å att döda människor (inte bara Tove), så många gånger att hon har kollat upp både olika sätt att fälla någon och göra någon både oförberedd, överraskas av överfallet och sedan hur man stryper någon, bränner inne någon.
Hur man kan lättast få någon off- guard, det vet hon redan hur man gör. Manipiulativ. Ber om ursäkt. Säger att det var dumt. Vi lägger det bakom oss nu, och så skrattar vi och pratar vi lite om väder och vingd, skola, lgh och annat vardalgligt Som det regnar...
Det finns ingen logik i detta, att Tove pratar och tar strypgrepp. Jag tror att det återigen är ett sätt som Johanna tar till för att det inte ska verka så allvarligt när hon påbörjar strypningen och sedan försöka lägga skuld på Tove.
Men jag tror att det finns ett uns av sanning äve där. Att Johanna faktiskt på riktigt kan känna att det är Tove "som förstör henes liv", som inte är beredd att be om förlåtelse kanske, som vill gå hem fast hon inte kuvat sig, gett med sig. Och som kanske blir arg för att hon känner på sig att något är fel, när Johanna lurar in henne i badrummet, och säger orden: "här finns ju inget satt se". Tove knuffas in och säger "vad f*an håller du på med", och Johanna känner sig kränkt.
För Johanna handlar allt om makt och kontroll, och hon kan inte kontrollera Tove.
Strypningen talar sitt eget språk, liksom bränningen.
Och det är något väldigt avvikande med Johannas känslor, där hon inte begriper det som du tar upp, fällningar tilll marken, "vad f*n håller du på med själv", tankar på at slå någon på hemvägen, att kremera någon för att man själv alltid velat bli kremerad; hur hemskt det låter allt som hon gör, med de förklaringarna hon har runt detta.
Jag tror att de flesta reagerar på Johannas underliga förklaringar och känner i ryggmärgen att det är något fel där.
Med Majas ord om backen, så tänker jag att hon dels återberättar något som Johanna har sagt:
A 153/1275
"
M: Ja hon sa, eh, att hon hade liksom tagit ja men att hon hade tagit knät på sig själv och, eh,
ja men i Toves, ja men så att Tove liksom, ja åkte ner i backen."
Samtidigt är nog utrrycket "falla i backen" just ett uttryck som kan förknippas med att ramla. Kanske vanligare att man använder detta uttryck för utomhushändelser, men det kan vara något som man använder just för att ramla handlöst:
DN:
"
Ramla, falla, dimpa i backen betyder alltså 'slå i marken', 'falla omkull'."
https://www.dn.se/blogg/spraket/2008/11/09/backe-bade-sluttning-och-slatmark-1957/#:~:text=Ramla%2C%20falla%2C%20dimpa%20i%20backen, sl%C3%A5%20dig%20i%20backen%20p%C3%A5.
Mordet är så skruvat, och jag tror att intresset runt falllet inte bara har att göra med att det är två tjejr som dödat en kompis. jag tänker att det också handlar om att eftersom detta inte är tjejer inom kriminaliteten, har man svårt att förstå att det inte finns något motiv som är begripligt.
Vi tycker ju att Tove mördats utan motiv, för ingenting. Sådana konflikter som vi har dagligdags inim vänskapskrettsen, förhållande, arbetsplatser, familjen, vardagskonflikter helt enkelt. Sådant som mna reder ut, eller inte.
Man fäller inte någon fäör det , man tar inte strypgrepp, man dödar inte för sådana bagateller.
Det är bara i Johannas huvud detta inte är en bagatell och hon kan bara inte gå vidare.
Där finns liknelsen mellan mord i nära relationer. Och den gemensamma nämnaren är gm psyke.
Kontroll och makt.
