Citat:
Ursprungligen postat av
JohnClark
Ska jag vara helt ärlig nu så har jag ingen aning. Det jag vet är att Ukrainare inte på något sätt är bättre än ryssar. De har lögn och korruption i generna. Dock tyder väldigt mycket på att Ukraina gått åt ett extrem-nationalistiskt håll där man gjort det hotfullt och ovälkommet för alla minoritetsgrupper i landet. Man har åter igen glorifierat gamla nazister som Stepan Bandera, Azov etc. Det är ingen slump. Nazism är det mest anti-ryska som finns. I grund och botten var det därför väldigt många svenskar sympatiserade med Hitler och nazismen under WW2. Just detta stör mig som fan. Helt ok att vi hatar ryssar, inget fel i det, vi har det i vårt DNA. Men varför denna vurm för det lika vidriga Ukraina. Obegripligt. Tror många i framtiden bittert kommer ångra sitt stöd för Ukraina. Det är dock svårare nu att sopa undan alla digitala spår jämfört med att gömma en Nazze-uniform på 40-talet.
Nu finns det ju olika sätt att vara dålig på där korruption är en av dem, och där har Ukraina historiskt sett inte så mycket att skryta med vilket inte bara intygats av mina Ukrainska bekanta men även officiell korruptionsindex där de hamnar på en inte särskild smickrande plats i sällskap med Mongoliet och Zambia, om än med något bättre trend genom åren.'
https://sv.wikipedia.org/wiki/Korruptionsindex
Ryssland är däremot ännu sämre, och har till skillnad från Ukraina inte ens en viss uppgående trend, så om korruption är det man stör sig mest på torde det ligga närmare till hands att sympatisera med den något mindre korrupte parten som uppvisat förbättringspotental istället för en ännu mer korrupt part utan potential
Vad gäller Ukrainas historiskt påstådda vurm för nazism är det inget jag tycker skall fokuseras på här, då dels historia inte är mitt starkaste ämne och det riskerar även att glida alltför långt OT.
Men av det lilla jag vet så har jag fått intrycket att en icke oföraktlig mängd nazi-kollaboratörer till del åtminstone kan härledas till väldigt dåliga erfarenhet under Sovjetstyrd regim, där bekämpa fiendens fiende skulle underlätta en självständig stat. I vilken mån kollaboratörer mest styrdes av ideologisk övertygelse eller renodlad opportunism för egen stat kan jag inte svara på, men det känns ju inte så smart att utan anledning känna dragning till en ideologi och samarbetspartner som rankar sitt eget slaviskt folk lågt.
Men om vi ska tala om dagens Ukraina, du hade ju dessvärre inga källor på att Ukraina begår krigsbrott i samma omfattning som Ryssland, men har du möjligtvis några källor på att dagens Ukraina blivit ultranationalistiskt på ett som omfamnar nazistisk ideologi med stor fara för minoriteter?
Ryssland drar ju på stortrumman för det som ett av många skäl att invadera, men utanför ryska källor eller av mina skilda Ukrainska bekanta har jag inte sett särskild nämnvärda tecken på det.
Sedan verkar du ju också vara oförstående till hur man kan hjälpa någon som man själv uppfattar som osympatisk, men det är faktiskt fullt möjligt beroende på sammang och hur hjälpen yttrar sig.
Jag kan ju t.ex. ha en väldigt dryg och odräglig granne som jag aldrig skulle drömma om att hjälpa med att låna ut min gräsklippare eller annat, då jag finner honom så osympatisk.
Men skulle jag stöta på att min granne blivit nedslagen liggandes i en stor blodpöl medan ett gäng turas om att våldta hans fru och barn, så blir den instinktiva impulsen naturligtvis att hjälpa min granne för oavsett hur odräglig han är så förtjänar han inte detta, och ännu mindre hans fru och barn.
Samtidigt förtjänar inte heller de drägg som gör sådana saker att komma undan med sådant, så ifall man saknar en sund impuls för medmänsklig insats kan man åtminstone agera långsiktigt:
Det ligger faktiskt också i ens egenintresse att inte sådana psykopater fritt ska kunna springa runt i grannskapet som nästa gång skadar någon du bryr dig om eller tom dig själv.