Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Det är ingen fara, jag "hinner" själv inte svara alla, även om jag vill det. Inte sällan kan diskussionen ändå fortgå, även om man inte svarat.
Jag vill förtydliga, att blödningen ligger bakom de två strukturerna i hjärnstammen;
"[...]traumatiskt betingade blödningar mellan de mjuka hjärnhinorna på baksidan av hjärnbryggan och den förlängda märgen"
Jag tror att det är mycket troligt att de väsande ljud som Tove haft, och det som Joahanna beskriver som att hon rycker till (liknande) är just de sista stadierna som rättsläkaren beskriver.
Jag tror nu inte att Johanna hade en minsta tanke på att avsluta, och absolut inte att ringa efter hjälp. Förmodligen (vi får väl se vad det rättsliga rådet kommer fram till) så är de skador som finns på halsen, ett tydligt tecken på att den kraft som Johanna har haft runt halsen, väldigt talande.
O, ja. Ett enormt och stabilt tryck med åtklämda artärer vilket i sig borde medfört blodtrycksfall i ett tidigt skede.
Ur rättegången:
"- Det är mycket möjligt att hon fick betydande blodtrycksfall och sänkt aktivitet", säger rättsläkaren.
Citat:
Det är möjligt att Johanna har någt visst mått av känsloregister, att hon kan ha upplevt att det var obehagligt att se Toves tunga komma ut, väsande ljud, ryckningar osv, men frågan är om detta är ett tecken på att hon bara är förvånad/fascinerad över att slutet skulle se ut på det viset, och osäker på vad det egentligen är som händer.
Precis så, man får förmoda att J som hoppar och sjunger av glädje direkt efteråt och dagen därpå uppger sig ha nått sitt mål, har ett känsloregister som inte har mycket gemensamt med en empatisk och medkännande individs känslor; där andra upplever obehag, rädsla och äckel stimuleras hos J istället lustcentra.
Jag förmodar liksom du, att hennes upplevelse gav en kick med de reaktioner du beskriver här. Nu när hon har fått leva ut sina fantasier, ökar förstås risken för att hon har fått smak för sin böjelse och suktar efter mer experimenterande.
"– När psykopater fokuserar på möjligheten att få en belöning så kan de inte rikta sin uppmärksamhet åt något annat för än de fått det de är ute efter. Det här beteendet kan bero på den förhöjda dopaminutsöndringen, tror Joshua Buckholz, en av forskarna bakom studien, och forsätter:
– På grund av dopaminet blir längtan efter moroten mycket starkare än rädslan för piskan, kan man säga."