Citat:
Ursprungligen postat av
Anteaus
Tycker jag nog att de också varit, med tanke på vad du själv framlagt tidigare i tråden.
Instämmer, men det är ett dilemma hur Dumpens önskemål om att försök till kontakt med barn i sexuellt syfte skulle kunna lagföras. Hur ska man rättssäkert kunna påvisa uppsåt? Hur påvisar man att den "anklagade" de facto visste åldern på den den chattade med? Var ska gränsen gå? Vid chatt med sexuellt innehåll? Vid föreslagen träff? Vid fullbordad träff/uppdykande vid avtalad plats och tid?
Det krävs nog en hel del arbete för att en sådan lagändring skall komma till stånd utan risk för att allt bygger på en priority report teori.
Jag tycker också att lagstiftaren har varit offensiv med sexual- och fridsbrottslagslagstiftningen under hela 2000-talet, från traffickinglagen, via 2005 års reform (våldtäkt mot barn), över straffbuden om kränkande fotografering och olaga integritetsintrång till samtyckeskravet för vuxna och förra årets reform om straffhöjningar och våldtäkt på distans.
Jag menade mer att lagstiftaren bör vara på tå även framgent. Ett exempel är kontaktsökandet:
Dumpens verksamhet visar att det finns ett behov av att stärka barns straffrättsliga skydd på framförallt nätet. Dumpen vill ju att försök, som du skriver, ska straffbeläggas även om försöket är så kallat otjänligt (inget verkligt barn i andra änden). Det skulle bli problem på andra sätt i rättssamhället om enbart uppsåtet kriminaliserades, för det skulle i princip innebära att tankar straffbelades.
Ett brott har två sidor, objektiva (verkligt barn i detta fall) och subjektiva sidan (uppsåt). Om det objektiva inte föreligger för fullbordat brott, hur ska då försök till ett icke fullbordat brott kunna bestraffas?
Försök är, och måste vara, kopplat till risken för att fullbordat brott de facto kan förövas. Annars riskerar vi att få andra märkliga konsekvenser av lagstiftningen, som att jag skulle kunna fällas för mordförsök om jag i sanning är så knäpp att jag tror och vill (har uppsåt) att mörda någon blott genom att svinga ett trollspö framför vederbörande. Det är inte straffbelagt idag av goda skäl - försöket är objektivt otjänligt och det skulle annars innebära att blotta tanken på att mörda någon kriminaliseras. Det tror jag inte är förenligt med det allmänna rättsmedvetandet.
Ett alternativ är då att just försök att grooma barn skulle vara ett undantag från generella, straffrättsliga principer. Det skulle emellertid innebära ett påtagligt avsteg från svensk rättstradition, vilket är mindre bra eftersom rättssamhället som helhet tjänar på enhetlighet kring grundläggande principer. Det har att göra med rättssäkerhet, rättseffektivitet och legitimitet för systemet som sådant.
Vad jag menar att Dumpen borde göra, och där man sannolikt skulle nå större framgång i sitt uppvaktande av lagstiftaren, är att påtala vikten av en utvidgning och omformulering av bestämmelsen om kontakt med barn i sexuellt syfte. En sådan omformulering skulle med fördel kunna innebära att rekvisitet ”barnet” (krav på ett specifikt verkligt barn) i nuvarande regel utmönstras, så att själva sökandet/letandet efter barn (vilket som helst) på framförallt nätet blir straffbelagt som ett eget självständigt, fullbordat brott:
”Den som söker efter barn i syfte att begå gärningar som enligt (bla, bla) i detta kapitel är belagda med straff, döms för…”
Det skulle alltså vara kriminaliserat att ens ge sig ut på nätet och aktivt söka efter barn, till exempel i KIK-grupper, att fråga andra i olika forumgrupper om de vet något barn att kontakta, att visa i ord att man letar barn i sexuellt syfte (som gäddorna gör).
En sådan regel skulle medföra att många gäddor begick (fullbordat) brott oavsett om det är ett riktigt barn i andra änden eller ej, det vill säga glöm försök: letandet i sig är ett brott.
Ang. bevissvårigheter etc. som du tar upp, blir det i dylika fall (som i alla andra) upp till åklagaren att styrka det åklagaren påstår i gärningsbeskrivningen. Beträffande mången gädda torde det vara en tämligen lätt match, givet innehållet i åtskilliga Dumpen-chattar.
