Citat:
Ursprungligen postat av
vittbrus
Kan inte påstå att jag gillar Lasse Åberg. Ett fullkomligt svin. Sällskapsresan är en spinoff på en helt fantastisk film som är manusförfattad av Lasse, Bo Jonsson och geniet Lars Molin, viken den sistnämnde är enda skillnaden mellan Repmånad och Sällskapsresorna.
Citat:
Filmen fick överlag ett dåligt mottagande av filmkritikerna. Hans Schiller i Svenska Dagbladet skrev: "En film som rider på fördomar och billiga snabbvitsar, en film vars enda innovation är att landstormens lilla lotta förvandlats till undersökande reporter." Jan Aghed i Sydsvenskan skrev: "Jag är medveten om att Åberg kommer att få många skrattare på sin sida i salongen, men det motsäger inte att hans film bygger på ett djupt förakt för publiken."
Trots den usla kritiken blev filmen en stor framgång på biograferna och sågs av ungefär 1,5 miljoner biobesökare.
Alla kritiker skrev så på den tiden. Knastertorra tråkmånsar allihopa, alla har gått i Ingmar Bergmans fotspår. Att göra mördande tråkiga filmer med träsmak i röven,
sådan filmteknik höjdes till skyarna.
De flesta filmrecensioner ser ut att ha skrivits på måndagar-tisdagar, då det var legio att alla skribenter på svenska MSM kämpade hårt med sina egna demoner med den smygande bakfylleångesten bakom axeln.
Någon på FKassan hade då påpassligt råkat kläcka ur sig att journalister var överrepresenterade vad gäller "måndagssjukan"
Det hade tänt kvällspressens reportrar att skriva att jobbet på tidningarna var mördande stressigt.
Och för att inte tala om Harry Schein som kritiker, i och för sig ett snille på sitt eget sätt.
Men han förtalade Thor Modéen och Åsa-Nisse filmerna, trots att folk verkar ha tyckt om dessa filmer och haft mycket roligt åt dem.
Harry Schein kan man tycka illa om, men han höll i alla fall igång svenskt filmskapande på en hög nivå, trots att svenskan är ett så pass litet språk.
För övrigt så hela idén med "mångkultur", var den att när Olof Palme tillträdde som Statsminister så var det bara de traditionella kulturyttringarna opera, teater, klassisk musik, konstfack etc, dvs "finkultur" som fick statligt stöd.
Olof Palme breddade istället utbudet genom att stötta svensk film genom bland annat Filminstitutet,
plus att de flesta kulturarbetare fick viss ökad trygghet i sina anställningar.
Plus att många andra kulturyttringar fick statligt stöd.
Dessa utökade kulturstöd kom att sammanfalla med vänsteraktivismen.
Och politisk aktivism kom naturligtvis att maskeras som "kultur".

Särskilt vänsterpartister och kommunister kunde dra igång riktiga röjarfester, alltdi var det någon
som hade fått på käften för att vara en "klassförrädare".
Alkoholen var den perfekta medicinen att få alla att
"bli kamrat och bror med alla".
Hade alkoholen inte funnits så hade det nog inte funnits någon kommunism alls.

Vodkan höll visst Sovjetunionen "flytande" sägs det så här 30+ år senare, typ...
Många av kommunismens vansinnigaste idéer har troligen kommit till
vid de många fylleslagen eller bakfylleångesten.
Många av Josef Stalins avrättningsorgier kan ha skapats av en nedsupen fyllskalle,
nämligen han själv...
Och att muslimerna inte dricker alkohol gör väl att muslimerna ideligen blir halvgalna,
och måste ut på mördar- och rövar-stråt då och då....