Citat:
Ursprungligen postat av
Pederhosen
De finns ju de som hävdar att Bahkmut också fyllde detta syfte för Ukraina, att vinna tid för att bygga upp offensiven och binda ryska trupper där. Med tanke på att båda sidor lagt en massa krut på en mindre stad som inte är särskilt viktig är det dock högsta troligt att det gjordes av andra orsaker än terrängen i sig.
Men oavsett hur det ligger till med den saken, hur gick det egentligen till när en militärt överlägsen anfallare som Ryssland istället hamnar i en position för defensiva snarare än offensiva strategier?
Vad kan Rysslands best-case scenario egentligen bli i detta krig? Ifall väst skulle lessna på att ge stöd skulle Ukraina behöva tvingas till en fredsuppgörelse, där vi kan säga att dagens gränser cementeras och landet blir som Nord/Syd-Korea.
Vore detta scenario verkligen värt alla förluster som Ryssland haft från detta krig?
Det känns som att Ryssland övergått från att satsa på något som gynnar nationens intressen till istället att nå ett upplägg där förlusten minimeras (då främst förlust av prestige och inflytande, då människoliv och materiella förluster inte verkar räknas så mycket).
Att Bakhmut skulle ha fyllt samma funktion för Ukraina är orimligt. Hösten 2022 nådde Ukrainas relativa övertag (allt inräknat) över Ryssland sin topp. Därefter började ryssarnas styrka att växa i snabbare takt än ukrainarnas. Ukraina hade förvisso inte mycket till val annat än att mata in sina reserver i Bakhmut. Om de hade retirerat hade ryssarna förföljt dem till nästa stad och inlett samma utnötningsstrid där istället.
Rysslands prekära situationen beror huvudsakligen på underrättelsetjänstens och politikernas felkalkyl innan kriget. Det uppdrag militären fick visade sig omöjligt att lösa med de resurser som den hade tilldelats och de begränsningar den hade ålagts. Detta ledde till betydande förluster som den ryska militären fortfarande inte till fullo har återhämtat sig från.
Därtill kommer det faktum att den ryska staten försöker balansera den civila och den militära ekonomin. De är ovilliga att till fullo prioritera militären på de civilas bekostnad. Jag för mig att ryssarna inte lägger mer än 4% av BNP på militären i Ukraina, och måhända ytterligare 6-8% på de militär- och säkerhetsstyrkor som inte är direkt inblandade eller på plats i Ukraina. För ett krig i denna klass är det rätt snålt. Sovjet la 20% av BNP på militären i fredstid under kalla kriget och uppemot 60% under andra världskriget.
Rysslands mål är att krossa den Ukrainska staten, så till den grad att den inte kan utgöra ett "hot" (dvs. landet kan inte tillåtas förbli militärt starkt nog för att kunna försvara sig mot ryska påtryckningar eller enat nog för att odla en kulturell eller ideologisk särart som är mer lockande för ryssar än den post-sovjetiska ideologin i Ryssland). En fred enligt någon sorts Koreansk modell vid dagens frontlinje måste därför anses som en rysk förlust, och p.g.a. detta finns det ingen anledning för ryssarna att gå med på det så länge de fortfarande har möjlighet att fortsätta kriget på något vis. De har satt Fan i båten och måste nu ro honom iland.
Tomtar på loftet har ni.
