Skandiamannen

”Svenska Dagbladets scenario”. I början av maj 1987 erhöll säkerhetspolisen ett artikelutkast av journalisterna Roger M och Mari S på
Svenska Dagbladet. Av utkastet framgick att journalisterna hade haft
kontakt med en källa som lämnat uppgifter om mordet på Olof Palme.
Källan hade uppgivit att den sydafrikanska spionen Craig W var den
som planerat mordet. Craig W hade tidigare arbetat som sydafrikansk
spion i IUEF i Genève till dess att han 1980 avslöjat sig. Genom arbetet
hade Craig W fått full insyn i hur andra länder, främst de skandi-
naviska, genom ”hemliga” bidrag stött motståndare till apartheidregimen.
När Olof Palme 1982 återvaldes till statsminister hade detta varit
”oväntat för regimen” i Sydafrika. Allt eftersom Olof Palme arbetat
hårdare för sanktioner mot apartheidregimen, framstod det som klart att
han var ett hot mot regimen, då han hade ett stort internationellt
kontaktnät, både inom fackföreningsrörelsen och socialistinternationalen. Källan hade också sagt att han sett en lista över Sydafrikas
fiender – en lista som i pressen skulle ha kallas dödslista. Där var Olof
Palmes namn nämnt.
Craig W hade lämnat sin polistjänst 1985. Enligt källan hade han
gjort detta för att kunna organisera mordet. Själv hade Craig W i
tidningsintervjuer sagt att han ”lämnade yrket av personliga skäl” och
att om han varit svart skulle han ha arbetat för ANC. Källan hade också
nämnt Giovanno R, som beskrivits som en f.d. maffiagangster, boende
i Sydafrika. Denne skulle ha varit involverad i ett maffiarelaterat mord i
Europa. Giovanno R sades vara intressant eftersom han startat företag i
Sydafrika tillsammans med Craig W.
Beträffande själva mordet hade källan berättat att det varit tre
personer inblandade. De skulle ha kommit till Sverige i en campingbil
”några veckor eller månader före mordet”. De ”bodde i skogen, ville
inte bli registrerade som hotellgäster”. Campingbilen var av en modell
med sovplats ovanför förarhytten. Bilen hade de anskaffat med hjälp av
en västtysk f.d. bilhandlare. Denna person skulle vara känd av västtysk
polis eftersom han ca fem år före mordet dömts till ett eller två års
fängelse. Innan han avtjänat straffet hade han flytt till Sydafrika, där
han blev medlem i National Party. I dagsläget skulle han vara ordförande i ett eget partidistrikt i norra Johannesburg. Hans son skulle
vara polis i Sydafrika. Mannen hade enligt källan åtagit sig flera ”dirty
jobs” åt regimen. Han hade flera gånger efter flykten till Sydafrika rest
tillbaka till Västtyskland på falskt pass. Mannen skulle heta ”Franz
Esser”.
Efter mordet skulle männen ha flytt västerut. Källan hade lämnat
signalement på en av de tre männen. Denne sades vara stor, över 180
cm, ha stora fingrar och händer, stort ansikte och rött hår. Källan hade
erhållit sin information av en av dem som var inblandade. Han hade
dessutom under sommaren 1986 bevistat ett interpolmöte i Sydafrika,
där han träffat personer som berättat om mordet. Vid mötet hade flera
länder deltagit, bl.a. Chile och Taiwan.
Enligt en anteckning av Per-Göran Näss innehöll artikelutkastet
sakfel; varken Sydafrika, Taiwan eller Chile var vid den aktuella tiden
medlemmar i Interpol.
Den 22 maj 1987 kontaktade Roger M säkerhetspolisen på nytt och
berättade att han fått fram uppgifter om att Sydafrika satsat stora
pengar på att köpa ”infiltratörer”. Inom Norden hade denna kampanj
gått under beteckningen ”Operation Agneta”. Högerextremister i Norge
skulle på detta sätt ha fått flera miljoner kronor. En norrman, Erik B,
skulle ha deltagit i verksamheten. Denne hade varit bosatt i Örebro och
vid tiden för mordet på Olof Palme skulle han ha befunnit sig i
Stockholm.
Den 27 maj 1987 publicerades artikeln i Svenska Dagbladet.