Förr skrev man ju ofta sånger om såna här händelser. Och det är just den traditionen jag slagit liv i nu denna eftermiddag. Skillingtryck kallas denna typ av sångtext som skildrar en händelse från början till slut. Om jag får möjlighet skall den sjungas in och läggas på Youtube, Spotify m.m.
I Mörkaste Småland eller Balladen om Tove Tönnies
I mörkaste Småland det hände en gång
som jag skall förtälja er i denna sång
ett drama som ledde till strypning och mord
Så lyssna nu på mina sorgtyngda ord:
Uppå krogen Nöjet två ungflickor satt
och bägare tömde till glädje och skratt
Johanna och Maja, så hette de två
som just denna natt skulle brottet begå
Då in genom porten den tredje så kom
En hatad rival har hon varit för dem
Rödhåriga Tove, så vacker och grann
i brännvinets rus till de båda gick fram
"Hur känns det att vara bland människor sämst?"
Hon spörde Johanna, och tänkte väl främst
Att hon kommer svara ett likvärdigt svar
hon känner den bitska sarkasmen hon har
Men strax där vid bordet ett slagsmål bröt ut
de så utav vakten till gatan drogs ut
Historien kunde ha avslutats där
om inte de både då tänkte så här:
"Vi lurar med Tove, vi hem henne tar
och lär henne läxan, och sen är vi klar"
Och snart gick tre kvinnor på Storgatan fram
till Johannas hus där de tog sig en dramm
Kanhända att Tove när hon slog sig ned
då trodde att med sin rival sluta fred
Men brännvin och snapsar är farligt förstås:
i oförståndets yra de började slåss
Och när som Johanna i blint raseri
slog Tove till golvet kom Döden förbi
Hon räddes ej något, hon kände sin makt
när som sina händer kring halsen hon lagt
Hon kvävde sin hatade ärkerival
vars själ reste hastigt till Himmelens sal
"Min Gud! Jag har mördat!" hon skräckslagen skrek
- På golvet låg Tove så stilla och blek
När Maja, som sovit just när detta skett
såg kroppen på golvet, hon skrämdes från vett
Men trogen hon var till Johanna, sin vän
och tvangs hjälpa till med att flytta på den
I Skurebo skogar, i fullmånens ljus
man valde en plats, långt från gårdar och hus
Snart flammade bålet, och lågornas dans
den lyste i skogen likt stjärnhimlens glans!
Men Tove blev saknad, och skallgång man gick
och efter två veckor den synen man fick:
I Skurebo skogar, när solen gick upp
bland ungtallar låg hennes skändade kropp!
Bland folket i trakten var sorgen så tung
den döda begräts utav gammal och ung
Hon vigdes i jorden i Vetlanda stad
och vilar så i helgad jord nu i dag
De kvinnor som tog Tove bort från vår jord
de dömdes till livstid för skändning och mord
Av folket i trakten de hatas så hårt:
ett liv efter detta för de två blir svårt
Jag som detta präntat på arket så ner
Jag Vetlanda-strypan har kallas av er
Och utav min gärning så har ni förstått
i Helvetets eld får jag sona mitt brott
Jag ser det framför mig, jag minns som i går
hur Tove jag ströp, och lade henne på bår
Mitt liv ligger i öde, min väg stakats ut
min väg på en resa som är utan slut.
I Mörkaste Småland eller Balladen om Tove Tönnies
I mörkaste Småland det hände en gång
som jag skall förtälja er i denna sång
ett drama som ledde till strypning och mord
Så lyssna nu på mina sorgtyngda ord:
Uppå krogen Nöjet två ungflickor satt
och bägare tömde till glädje och skratt
Johanna och Maja, så hette de två
som just denna natt skulle brottet begå
Då in genom porten den tredje så kom
En hatad rival har hon varit för dem
Rödhåriga Tove, så vacker och grann
i brännvinets rus till de båda gick fram
"Hur känns det att vara bland människor sämst?"
Hon spörde Johanna, och tänkte väl främst
Att hon kommer svara ett likvärdigt svar
hon känner den bitska sarkasmen hon har
Men strax där vid bordet ett slagsmål bröt ut
de så utav vakten till gatan drogs ut
Historien kunde ha avslutats där
om inte de både då tänkte så här:
"Vi lurar med Tove, vi hem henne tar
och lär henne läxan, och sen är vi klar"
Och snart gick tre kvinnor på Storgatan fram
till Johannas hus där de tog sig en dramm
Kanhända att Tove när hon slog sig ned
då trodde att med sin rival sluta fred
Men brännvin och snapsar är farligt förstås:
i oförståndets yra de började slåss
Och när som Johanna i blint raseri
slog Tove till golvet kom Döden förbi
Hon räddes ej något, hon kände sin makt
när som sina händer kring halsen hon lagt
Hon kvävde sin hatade ärkerival
vars själ reste hastigt till Himmelens sal
"Min Gud! Jag har mördat!" hon skräckslagen skrek
- På golvet låg Tove så stilla och blek
När Maja, som sovit just när detta skett
såg kroppen på golvet, hon skrämdes från vett
Men trogen hon var till Johanna, sin vän
och tvangs hjälpa till med att flytta på den
I Skurebo skogar, i fullmånens ljus
man valde en plats, långt från gårdar och hus
Snart flammade bålet, och lågornas dans
den lyste i skogen likt stjärnhimlens glans!
Men Tove blev saknad, och skallgång man gick
och efter två veckor den synen man fick:
I Skurebo skogar, när solen gick upp
bland ungtallar låg hennes skändade kropp!
Bland folket i trakten var sorgen så tung
den döda begräts utav gammal och ung
Hon vigdes i jorden i Vetlanda stad
och vilar så i helgad jord nu i dag
De kvinnor som tog Tove bort från vår jord
de dömdes till livstid för skändning och mord
Av folket i trakten de hatas så hårt:
ett liv efter detta för de två blir svårt
Jag som detta präntat på arket så ner
Jag Vetlanda-strypan har kallas av er
Och utav min gärning så har ni förstått
i Helvetets eld får jag sona mitt brott
Jag ser det framför mig, jag minns som i går
hur Tove jag ströp, och lade henne på bår
Mitt liv ligger i öde, min väg stakats ut
min väg på en resa som är utan slut.
__________________
Senast redigerad av Vetlanda-stryparn 2023-07-12 kl. 19:41.
Senast redigerad av Vetlanda-stryparn 2023-07-12 kl. 19:41.