Citat:
Jo fast det förflöt lång tid från det sista textmeddelandet tills att SOSUS uppfattade att något hade hänt. Möjligt att Titan skickade fler meddelanden men att de inte mottagits.
Titan skickade tydligen bara korta textmeddelanden, utan krav på ACK (Ackowledge = Uppfattat) plus någon slags checksumma. Det måste varit bland de allra enklaste kommunikationsprotokollen som använts.
Här finns ju tydliga tecken på en avsevärd naivitet när det gäller kommunikation under vatten.
Är helt säker på att Stockton hade kunnat ta fram något bättre ?
Tekniken måste antagligen finnas.
Ekolodsfrekvensen 33,6 kHz kan användas till att koda om ljud så att det blir hörbart ungefär som i en gammal trådtelefon. Finns visst även sådan teknik som kan nollställa rösten från Kalle-Anka dvs heliumröst till ett mer normalt tonläge.
SOSUS kan användas både för att sända och ta emot textmeddelanden, men bithastigheten måste rimligtvis vara i stil med max 3-4 kBytes/sekund.
Som ett gammalt analogt modem som ringer upp via fast telefonlinje alltså.
SOSUS system är förstås väl bevarade militära hemligheter vad de kan klara av.
Även tex Frankrike och UK har liknande lyssningsmikrofoner på havsbottnarna.
Och säkert också Ryssland.
Det gick rykten om att Australien och Japan ville installera sådana system för att lyssna efter ubåtar från Kina, Nordkorea eller Ryssland.
Oklart om det har byggts ut ?
Men under Nordpolens is ska det visst knaka och gnissla så mycket att det kan vara svårt att
filtrera allt.
Tekniken i SOSUS är mycket tekniskt intressant att de är arrayer av flera mikrofoner med olika känslighet och dynamiskt omfång. Så även om en grupp mikrofoner överstyrs så finns det andra som har en hårdare dämpning.
Ljuden i haven är nog den allra mest komplexa ljudmiljön i hela naturen som finns.
Mikrofoner som har perfekta optiska speglar fästa på ett membran och har laserljus som mätmetod har hypotetiskt sett extrem noggrannhet att mäta upp mycket snabba och även ytterst svaga ljud.
De kan naturligtvis också vara orienterade efter rummets tre axlar, Rumsdimensionerna alltså.
Dock lär man haft enorma problem med att kalibrera dessa, och länge var dessa instrument fångna i sina extremt välkontrollerade labbmiljöer.
Vet ej om några av dem används i någon användbar miljö nu.
Några insektsforskare skulle använda liknande teknik för att mäta upp ljudet från till exempel myggornas vingslag, men nu ids jag inte leta på Google efter detta.
Projekten kan ha blivit presenterade i typ Nature eller tex Scientific American.
Sitter på en fjuttig dator, ids inte leta.
Dessa lasermikrofoner var tilltänkta från början att mäta upp tryckvågorna efter kärnvapenexplosioner i atmosfären. Men man valde någon enklare teknik istället.
Sedan kom satelliterna som enkelt kunde mäta upp kärnvapenblixtarna i både riktning och styrka.
Intressant nog så finns det fler idéer kring hur man kan bygga mikrofoner, tex att efterlikna det mänskliga innerörat med sina resonansstavar, eller så kallade hårceller. Ytterst delikat uppbyggnad men har god potential för ljudanalys
