Citat:
Ursprungligen postat av
agoggoge
Det är helt vardagligt och förekommer alltid vid felaktigheter i intyg, att rättelser genomförs. Den rättelsen, som det gäller i det fall du här insinuerar att AE genomför fuskat i, grundade sig i en oerfaren ST-läkares avoga inställning att förklara ett motstående sakfel för en utredare som frågade om en skada, som beskrevs på ett sätt och felaktigt tolkades som dess motsats. Underläkaren blev förnärmad och lär ha vägrat besvara frågan: Vilket är rätt? till någon hen uppfattade som en underhuggare.
Vilket chef, utbildare och ansvarig som helst inte bara får utan ska genomföra rättelser i sådant läge. (Jag vill minnas att det gällde Yenon Levi-fallet). AE är precis som andra rättsläkare i överordnad ställning skyldig att genomföra sådana förtydliganden och rättelser.
Det är f.ö. en självklarhet att det finns preliminära utlåtanden.
En viktig detalj som jag saknar här i tråden om Tove är rättsläkarintygen för de bägge dömda kvinnrona då de undersöktes i samband med att de anhölls och häktades.
Har ni klart för er vilka respektive alkoholnivåer de tre kvinnorna hade mordkvällen? Eller en aning om hur mycket alkohol de drack?
Instämmer i det fetade.
Såvitt framkommet hade offret TT approximerat omkring 1,3 promille i alkoholhalt i kroppen. Högre i vissa kroppsdelar, dock bedömt som uppkommet av postmortal jäsning.
Såvitt framkommit har det funnits ytlig epitelrispa under Johannas ena öga, vid hennes nyckelben och svag rodnad på huden i hennes nacke. Inga sårskador, hematom, djupare klösskador, inget blodtingerat, inga utrivna hårtussar.
På Maja framkom inga skador om jag minns rätt.
Jag har precis som du, tidigare postat inlägg om varför man/Clea inte anlitade en annan nordisk second opinion expert, utan en svensk, med tanke på att den svenska rättsläkarkåren består av endast ca 30 specialiserade Rättsläkare.
Det är som en större skolklass och innebär att det de facto alltid finns mer eller mindre uttalad personlig historik och kopplingar mellan samtliga.
Nu känner ju även övriga nordiska Rättsläkare ofta varandra, men det blir i vart fall en större grupp att ösa ur.
Såvitt jag kan bedöma har dock prof Ander Eriksson pekat på en hel del svaga punkter i vid obduktionen, saker som borde utförts, dokumenterats och preciserats bättre eller i vart fall mer noggrant.
Därför kan det - beklagligt nog - som jag bedömer finnas en risk/möjlighet att Toves död inte
”tvivelsutan annans hadaverkan” kan klassas som mord.
Vagusnervervs-teorin anser jag vara rena dumheter, men aspirationsteorin är tyvärr inte helt utesluten.
Att det inte får finnas minsta rimliga tvivel om att Ts död uppkommit genom strypning och inte aspiration är ju själva grundförutsättningen för att kunna döma det åtalade J + M för mord.
Annars blir det sannolikt en HR-dom för ”vållande” där max-straffet är sex års fängelse med tillägg för gravfridsbrottet, som eftersom det då inte är mord, möjligen inte heller kan klassas som ”grovt gravfridsbrott” utan hamnar som ”gravfridsbrott av normalgraden” med lägre straffsats.
