Citat:
Ursprungligen postat av
Strix m/94
USA hotade med att sänka ryska fartyg, och därigenom tvinga Sovjet att till slut använda kärnvapen. För Sovjet var den stora risken att behöva vara först med att använda kärnvapen, ty då skulle man i omvärldens ögon vara "den onda" och USA skulle ha carte blanche för massiv vedergällning.
Soviet skulle aldrig använt kärnvapen pga MAD inte pga hur världen skulle se dem. Den kubanska kärnvapenkrisen handlade om geopolitik, att ge och få saker. Blockaden som USA skulle göra omkring Kuba innebar inte att USA skulle jaga sovietiska fartyg överallt och bomba dem, utan att sovieter inte skulle få frakta fler vapen till Kuba. Han använde då ordet karantän för att så försiktigt som möjligt inte få de att verka vara en krigsdeklaration. Genom löften om att atombomberna skulle lämna Turkiet så gick ryssarna med på att få bort missilerna från Kuba, inte för att Kennedy hotade alltså att bomba ryska flottan (vilket skulle vara rena självmordet för USA).
Kärnvapenfrågan är mycket mer komplext än allt som vi tidigare bevittnat i historien, och därmed fungerar inte normala regler som vi tidigare haft i historien när det gäller krig mot fienden. Därmed att jag inte ens kan svara vad USA skulle göra mot en Hitler med atombomber, antagligen acceptera att Tyskland får dominera Europa och så gott som det går i hemlighet ge stöd till partisaner och frihetsgerillor i de koloniserade länderna.
Citat:
Fullt tillräckligt för att åstadkomma motsvarande, fullt jämförbart. Man för bedöma efter effekterna, och dessa är också i viktiga avseenden jämförbara. Vid första världskrigets slut hade Ryssland ett kort demokratiskt experiment (Kerenski). Efter det kalla kriget kom ett litet längre demokratiskt experiment, men detta slutade också illa. Tydligtvis.
Att något är jämförbart, betyder givetvis inte att det är identiskt.
Första världskriget var alltså en trauma som genomsyrade hela samhället, speciellt i Tyskland, medan afghanistankriget var ett krig som kostade mycket för sovietiska kassan och fick, antagligen med en del tur, rätt ledare att komma in för att tillåta kommunistiska systemet att fredligt falla samman.
Ryssland hade något som närmade sig en weimarrepublik under 90-talet, men det var aldrig driven av liknande hämndbegär som den man kunde se i Tyskland och eftersom landet inte hade någon demokratisk rörelse så fick aldrig folket rösta fram en demagog som fick dem att se rött. Putin har varit en pragmatisk och rationell tyrann och inte en som håller brinnande ideologiska tal till folket. Han reser till och med runt och håller långa intervjuer med västerländska journalister, han är alltså inte den irrationella ledaren som vi bör vara rädda för. Vem som efterträder Putin kan vara den vi har att frukta, men jag erkänner att jag inte fullt ut förstår hur dessa framtida diktatorer väljs av kremlins inre krets.
Man hoppas att en gäng rationella byråkrater väljer fram någon som inte innebär någon större risk för att maskineriet ska fortsätta som alltid.
Citat:
Ja, det är faktiskt svårt att se hur något gott för Ryssland skall komma ur detta krig.
Inte heller för Europa, och speciellt inte för Ukraina. Ska jag påminna återigen om energikostnaderna som far till höjder? Vi har inte haft en riktigt kall vinter än utan rysk gas. Tysklands industriproduktion har fallit pladask, de tidigare skyhöga skulderna skjuter mot nya höjder, de riktiga europeerna blir äldre och äldre, sociala kostnader ökar...
Vi har inga naturresurser i princip och det finns få vänliga länder att köpa naturresurser ifrån. Köp från saudierna och finansiera deras än mer brutala krig mot Yemen samt finansiering av islamiseringen av Europa?
Låter det som ett bra alternativ?
Citat:
Nej, Ukraina ligger i ruiner pga beslut i Ryssland. Att USA ofta är utrikespolitiskt klumpiga, förtar inte ansvaret för Putin.
Låt mig påminna att vi pratade om ifall Merkels försiktighet gentemot Ryssland eller USAs aggression var bästa alternativet, och då pratar vi om konsekvensanalys och ingen skuld som kommer beprövas i någon domstol i Haag. Likaså var inte fransmännen som tryckte på för Versaillefreden skyldiga till att Hitler anföll Frankrike på det sätt som vi skulle beskriva "skuld" i en domstol. Det var definitivt avgörande dock för att Hitler valdes av tyska folket, även ifall det definitivt inte var vad fransmännen ville skulle ske (givetvis). Ifall amerikanerna använde Ukraina som en honeypot för björnen eller blev tagna på sängen av Putins beslut är jag mindre säker på.
När vi talar om att skuldbelägga stora kärnvapenmakter för det ena eller det andra så är det poänglöst egentligen. Problemet med kärnvapenmakter är ju att de är nästan bortom spelreglerna på det sättet att ingen större makt eller koallition av länder kan komma och straffa dem rejält genom invasion. Det är därför som exempelvis Iran så gärna vill ha kärnvapen.
Det finns två jättar, Kina och USA, som är så pass omöjliga att bestraffa att man inte ens kan kasta sanktioner emot dem. De är som banker som är "too big to fail". Så det blir intressant att se vad som sker när Kina invaderar Taiwan, för där kan du inte ens använda silkesvantar i form av sanktioner. Europa beror möjligen mer på Kina ekonomiskt idag än Kina beror på Europa, och jag tror det var därför som Makron pratade om att Europa inte ska följa USA i sitt nya kalla krig mot Kina.
Är du en stenhård "rätt ska vara rätt" person så kan det vara svårt att acceptera att världen är som den är, och det tror jag är lite ditt problem här. Kom ihåg att ingen heller har kunnat straffa Bush, Chenney och Blair för det fullkomligt omoraliska Irakkriget. Ingen straffar Leviathan, och nu har vi två stycken Leviathan i världen.
Ryssland är ingen leviathan och kan si och sådär straffas ekonomiskt (si och sådär för att Kina är en ekonomisk leviathan som kan mildra vår straff), men när Ryssland straffas ekonomiskt av Europa så straffas Europa nästan lika hårt ekonomiskt av sakntionernas konsekvenser. Där är vi nu.
Så hårdare än så kan vi inte vara mot Ryssland, vi skjuter vår egen fot och rysslands fot på samma gång och sedan får Ryssland fortsätta göra som de vill. Ge Ukraina vapen så att ukrainare och ryssar kan skjuta varandra tills vi får se vem som är sissta man stående. Uppoffringen är enorm för dessa länder som egentligen knappt har många unga män kvar (speciellt Ukraina). De kommer nog aldrig resa sig från det här. Jag lyfter hatten för ukrainarnas heroism, men det är förödande att bevittna den uppoffring som krävs för varje kvadratkilometer mark. Vi borde ha gjort allt för att detta inte skulle ske.