Jag älskar åkattraktioner, men var med om en djävulskt läskig händelse i min hemstad, dit ett kringresande tivoli kom. Var ca. 11-12 år, precis lagom att gå dit utan föräldrar.
Mitt i karusellen, någon typ av hänggunga, blev vi sittandes i en evighet som det kändes, halvt upp och ned, och jag vet att jag inte pratade, bara höll för allt vad mina smala armar kunde i bygeln, för det var det som räddade mig. Var så smal, kände att jag hade glidit ur korgen på nolltid och fallit 5-15 meter om jag inte hållit i mig med ren muskelkraft.
Sinnes att jag förträngt den händelsen, tills nu.
Nu när jag åker tänker jag att det är lite som rysk roulette. Må det bära eller brista.